Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musikkrönika

Ultravox — syntmusikens främsta husgudar

Ultravox.Ultravox var det band som bildades omkring 1974 och var starkt influerat av Roxy Music och David Bowies mera intellektuella image. John Foxx, Chris Cross, Bill Currie, Warren Cann och Steve Shears var med på Ultravox debutskiva med Brian Eno som producent. Efter två skivor så kom till slut sångaren Midge Ure från gamle Sex Pistolmedlemmen Glen Matlocks band Rich Kids tog över sångmicken. Det var när Bill Currie, Midge Ure, Chris Cross och Warren Cann som blev fundamentet för den postpunk, new romantic som utstrålas ur Ultravox är den kärna av musik jag älskade hos bandet. Jag minns min första upplevelse av deras video till klassikern Vienna från 1980. Skivans ödsliga känsla och den tidiga tron på det dekadenta Europa som på något sätt romantiserade Europas känsla som grundläggande Europeiska romantiska mytologi. När jag såg dom två gånger under 80-talet så var det skönhet och elegans som erövrade bandets älskade publik. Ultravox symboliserade tidsandan och blev kanske det största bandet inom en epok som också var 80-talets glittrande kärna och politikens högervindar lade sig över syntpopens hedonistiska utsvävningar.

Ultravox.Jag älskade Ultravoxs mystik som faktiskt blev en del i en kommande förändring inom punkens estetik. Bandet kändes kyligt och ingav en viss distansfull hägring i den musik som då betydde så ovanligt mycket för min egen skull Det är därför Ultravox är idag en nästan bortglömd fantom som även Beatles producent George Martin fastnade för. En av syntpopens mästerliga grupper som alltid hade en medveten stil i kläder och musikaliska teman. Det som framförallt som jag tidigt fascinerads av var hur dom på scen eller skiva kunde skapa atmosfärer som var intressanta ur min synvinkel.

Deras svala videofilmer var i särklass speciella då deras musik korresponderade emot en cynisk 80-tals värld där man hela tiden såg ekonomin som det viktigaste. Där fanns Ultravox som ett svar på tidens ekoeffekter.

Syntpopens utveckling från krautrocken kommer att dominera Blaskan en annan gång.

Musiktips från Dr. Indie

Vienna 1980: Ett av dom bästa syntalbumen som någonsin givits ut. Esoterisk vacker estetisk finkänsla med några av världens bästa sånger som tillsammans bildar ett fundament av skönhetsupplevelse.

Ultravox — Rage in Eden.Rage in Eden 1981: En skiva som tog Ultravox in en rockflora av sprudlande attacker. En given favorit i min kärlek till musikvärlden.

Ultravox — Quartet.Quartet 1982: Plattan som bygger en bro mellan postpunk och en mera experimentell rockmusik. En helgjuten producerad skiva.

Ultravox — Lament.Lament 1984: Det var mitt i syntpopens kanske största högtidsstund som Ultravox serverade en ren ädel rak pärla som gnistrar till ordentligt.

Visage — Visage.Vid sidan om: Visages första platta som heter Visage innehåller världens vackraste synhtlåt Fade to Grey. Punkaren Steve Stranger, Dave Formula, Midge Ure (Ultravox, Rich Kids och ett tag Thin Lizzy) plus några till bildade detta band som släppte få skivor.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2005

Stefan Hammarén

In memoriam

Thommy Sjöberg

Kathársis

Mikael Bäckman

Killing the Beast

Fredrik Runebert

Politiker kan inte vara intellektuella

Artiklar

Axel Wallengren eller Falstaff Fakir

Balkandrömmar och blodig jord

Bensinskatten måste sänkas

Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare

Så blev det inget kvinnoparti … eller?

Så var det dags att mygla igen

Tankar som föds i människan

Politik

Politiska kommentarer VIII

Konst

Matts Leiderstam — Grand Tour

Backspegeln.

The Pogues — If I Should Fall From Grace With God (av Dr. Da Capo)

Böcker

Korta bokrecensioner VIII

Vårt stora universum

Musik

Musikkrönika

Ultravox — syntmusikens främsta husgudar

Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)

Beck — Guero

Camper Van Beethoven — New Roman Times

Crosby & Nash — Crosby & Nash

Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner

Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002

Favoriter med Ray Charles

Frenzy Four — Frenzy Four

Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken

Joe Lynn Turner — The Usual Suspects

Josh Rouse — Nashville

Julian Cope — Citizen Cain’d

Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent

Korta musikrecensioner IV

Low — The Great Destroyer & California

Moneybrother — To Die Alone

S:t Germain — Tourist

Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication

The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World

Filmer

På TV

Boston Legal & Desperate Housewives

Saltön & Lost

Intervjuer

Intervju med förlag H:STRÖM