Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

In memoriam

Det är 90 år sedan finska nationalmänniskan Tapio ”Tapsa” Rautavaara föddes, känd som sångare, filmdukshjälte och stor idrottsman. Hans sånger Päivänsäde ja menninkäinen (ljusstrålen och en gnom), Isoisän olkihattu (farfars halmhatt) och Reissumies ja kissa (gårdfarihandlare och en katt) anses oförglömliga. Höjdpunkten på hans idrottskarriär var OS-guldet i spjut borta om London 1948, även om hans personliga rekord var över fem meter längre, samt han axlade roller i sammantaget 22 långfilmer, ofta huvudrollen, det i vad som anses den finska filmens guldålder och av de mest populära dåtida filmerna i landet, ansågs även länge vara Finlands vackraste man, dessutom var han stor. Och hans två döttrar var astronomiska skapelser. Även, han hade sommarvilla granne till den som min mormor hade på den tiden, och han och mormor jämte mormors kavaljer, en polisdetektiv, grälade så stopporna yrde med nationalromantikern Rautavaara, om hur ett servitut stod till och vem som skulle ha den större parkeringsplatsen på vänstra sidan om en grushög i urskogen. Åsyftade polisman var ofta en fegis, sådan som skämdes för allt, och när en tankbil mosade hans Rover, ville han inte ens anmäla saken, för skämdes så fan för sina poliskollegor, men morsan fick honom motsträvig att göra det, och hon skällde till den grad ner tankbilsföraren att han började gråta och polismannen sprang bort (och man kan klara sig i en Rover om den blir mos), men fan gick i honom polisen alltid när han såg Rautavaara, blev en stridstupp bandhund och hackkyckling samt läste lagen för honom, hade faktiskt någon slags notarieutbildning förutom sin polisskjutbildning. Och vad mera Rautavaara hade en ful sommarvilla, där som jag brukade med mormor stjäla hans kantareller på sensommaren. Och Rautavaara dog 1979 med att simma sitt huvud mot en bassängkant, kackafull som han näst alltid lär ha varit på senare år, och på universitetssjukhuset skickade en ung medicinkandidat honom hem efter smärre omplåstring, fastän av inre skallskada, sa att vila några dagar så blir det bra, men han dog sedan under natten, och medicinaren begick därefter straxt självmord, för man låter inte så där bara en nationalromantiker dö. Min ena f.d. granne, en lika hård enträgen drinkare, från början mycket stormrik, ärvt en astronomisk förmögenhet av sin styvfar, med intressen bland annat i nöjesparken Borgbacken, en gammal överste som alltid gick med halmhatt om somrarna (sic), på gamla dar blottad och bodde i stadens hyreshus utan en mark, men innan hade bjudit Tapsa Rautavaara på stor supfest, för då hade han ännu lite pengar, och jag skulle också dit, kanske, men som sagt det blev aldrig av med dödsfallet. Jag skulle ha sparkat honom på smalbenet och hälsat från mormor, så var det meningen. Och ännu till ”Tapsa” Rautavaaras döttrar, de var som sagt enorma, och absolut starka, när de skulle tvätta eller reparera sin bil (kommer inte ihåg vilkendera funktion), lyfte de upp den för hand, som ingenting. Och den ena var därtill så lång, att när butiksbudet kom, måste hon alltid sitta för att inte göra honom butiksmannen ledsen med att vara två huvuden kortare än hon. (ps. polismannen gav alltid massor av lakrits åt mig, tills han en dag läste i Hesari (största drakblaskan) att den är farlig för blodet, synd nog. (2) polismannen var känd bland sina kollegor för att ha skjutit efter en biltjuv på Senatstorget, när han (tjuven) rymde från häktet, men rätt absolut förbjudet (att skjuta) på den platsen, regeringskvarter liksom). (3) polismannen tog mig en gång till polismuseet där i närheten och där finns/fanns ett foto av honom själv när han förpassar (någon fin dam i hatt) på flyget, lär ha hemligt blivit utvisad ur landet, när hon inte kunde ställas inför rätta för ett fruktansvärt skandalbrott) (4) på museet fanns också yxan som en primusstudent hackade sig i nacken och huvudet med, samma dag som han fick sitt studentbetyg med perfekta vitsord i alla ämnen, där han hade gått till sina föräldrar och sa, är ni nöjda nu, varpå han skyndade sig avsides slog med en yxan bort halva sitt huvud, och det ansågs av nestorn på museet obegripligt att han hade kunnat hacka bort så mycket av sitt huvud, innan han dock av smärta (den omedelbara dödsorsaken), inte av blodförlust. Sedan gav han en arg utläggning om det dåliga med för bra läshuvuden. För övrigt lite konstiga vapen där på museet, och när jag skulle börja fingra på ett slog han mig på fingrarna med sin käpp, jävla gubbe. Efteråt bjöd polismannen honom nestorn på middag, och jag hängde med, och de svor som två idioter över allting. Till minne sagt för dessa nationalhjältar.

St fan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #4 2005

Stefan Hammarén

In memoriam

Thommy Sjöberg

Kathársis

Mikael Bäckman

Killing the Beast

Fredrik Runebert

Politiker kan inte vara intellektuella

Artiklar

Axel Wallengren eller Falstaff Fakir

Balkandrömmar och blodig jord

Bensinskatten måste sänkas

Folkpartiet och socialdemokratins perspektiv på invandrare

Så blev det inget kvinnoparti … eller?

Så var det dags att mygla igen

Tankar som föds i människan

Politik

Politiska kommentarer VIII

Konst

Matts Leiderstam — Grand Tour

Backspegeln.

The Pogues — If I Should Fall From Grace With God (av Dr. Da Capo)

Böcker

Korta bokrecensioner VIII

Vårt stora universum

Musik

Ane Brun — A Temporary Dive (av Dr. Da Capo)

Beck — Guero

Camper Van Beethoven — New Roman Times

Crosby & Nash — Crosby & Nash

Dizzee Rascal — Showtime & Boy in da Corner

Elmor James — The Sky is Crying & Blowing the Blues — A History of Blues Harmonica 1926–2002

Favoriter med Ray Charles

Frenzy Four — Frenzy Four

Hammerfall — Chapter V: Unbent Unbowed Unbroken

Joe Lynn Turner — The Usual Suspects

Josh Rouse — Nashville

Julian Cope — Citizen Cain’d

Kent — Du & jag döden & 10 år med Kent

Korta musikrecensioner IV

Low — The Great Destroyer & California

Moneybrother — To Die Alone

S:t Germain — Tourist

Svensk indie från skivbolaget A West Side Fabrication

The Clash — London Calling & Don Letts — Westway to the World

Filmer

På TV

Boston Legal & Desperate Housewives

Saltön & Lost

Intervjuer

Intervju med förlag H:STRÖM