Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Biografi

Knut Ståhlberg — de Gaulle — Generalen som var Frankrike

Norstedts

Charles de Gaulle.Charles de Gaulle var inte bara en symbol för Frankrike utan han var på ett sätt den essens som utgör Frankrikes arv från revolutionens frihetspatos och en konservatism som är den katolska religiösa dogmatismen som utgör Frankrikes arv. de Gaulle var patrioten som avvecklade franska imperiet men trots allt så var han patrioten som ville stå över partikäbblet genom att han symboliserade franska motståndet mot nazismen och dess medlöpareregim som i sin tur symboliserades av Pierre Laval och marskalk Philippe Pétain. Motstånd och återupprättelse av Frankrikes ära och heder var de Gaulles vision, och dessutom trodde han fortfarande på landet som en stormakt jämbördig USA och England.

Charles de Gaulle.Det var sådana frågeställningar som irriterade både Winston Churchill och Franklin D Roosevelt om Frankrikes ställning i arabvärlden och landet egna status i Europa. Dessa störande frågor ville de båda stora undvika och helst ville dom förhindra att de Gaulle hade någon betydelse överhuvudtaget för Frankrikes politiska ställning i Europa. Naturligtvis var de Gaulles syn på sig själv som drömmarnas missionerande ljusgestalt för det stora franska imperiet tröstlös. Men hans storhet låg i att kunna vinna respekt i alla politiska leden både före och efter kriget. Men det som han drömde om en solidarisk regering som byggde på franska motståndsrörelsens lojalitet till landet under kriget som efter krigsslutet återgick till partirivaliteten. Han ville helt enkelt skapa en nationell samlingsregering som skulle stå över konkurrensen.

Knut Ståhlberg har skrivit en biografi som jag tycker ligger i klassisk stil med att följa de Gaulle från födelsen 1890 fram till hans död 1970. Fadern Henri de Gaulle var konservativ lärare och liksom modern konservativ rojalist men dom kunde se till andra begär. Under Dreyfusaffären tog han först ställning mot Dreyfus men efter Zolas kampanj mot att Dreyfus var oskyldig till spioneri så kom fadern i motsättning till gamla vänner. Men när franska högern blev alltmera patriotiska och antisemitiska tog fadern avstånd från detta politiska skådespel dåtidens extremhöger vars arvtagare finns runtomkring Europa.

Boken är välskriven och man förstår hans fascination kring de Gaulle och hans naturliga hemvist för den franska politiken. För när det gäller utrikespolitik så är det lika stora delar krass stormaktspolitik och en nationell ödestro på landets forna storhet som återigen måste återupprätta landets ärade imperium.

Men ändå så blev efterkrigstiden ett misslyckande för de Gaulle då han satt på makten utan partistöd i nationalsamlingen. Han ville inte bilda parti då det skulle vara mot hans egna intentioner att upprätthålla motståndsrörelsens försök att förnya Frankrike.

Hans försök med partiet RPF blev ett misslyckande då folket hyllade befriaren de Gaulle men inte politikern de Gaulle. Men det misslyckade kriget i Indokina/Vietnam eller upproret i Algeriet var två händelser som alltmera skulle locka mannen som drog sig tillbaka till familjen.

Men det är inte bara politikern de Gaulle vi får skymta utan familjefadern med sin kärlek till sin mentalt efterblivna dotter Anne som avled 1947 som också påverkar de Gaulle. Liksom memoarskrivaren de Gaulle som Knut Ståhlberg med stor energi kartlägger på et starkt och intensivt sätt.

Knut Ståhlbergs biografi handlar om en man som var i fas med tiden och sedan hamnade utanför tiden då det frankrike han ville inför som begrepp där ära och heder skall bli tidsepokens förgyllda förnyelse av landets storhet. Han lyckades förhindra att armén göra en statskupp på grund av Algeriets arabiska uppror. Medan 60-talets politiska vindar helt enkelt misslyckades att gå de Gaulle till mötes. Hans politiska inställningar kan från och till vara märkliga då han satte landets väl och ve i centrum för en stormaktsambition. Det är och var hans ambition. Biografin är helt enkelt en suverän bok i dom flesta avseenden.

Bra gjort Knut Ståhlberg.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2005

Pressmeddelande

Alternativ bokmässa, fest för Ordet

Stefan Hammarén

Endast för brunt

Någonting

Thommy Sjöberg

Reflektion

Stefan Whilde & Björn Eneke

Den fria viljans medicin

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 2

Konst

Bertil Albrektson på Galleri Linné Uppsala

Essäer

Fredrik Böök — Sveriges genom tiderna främste litteraturhistoriker och kritiker

Svindlande science fictionlitteratur

Artiklar

Den borgerliga myten om socialismens samhörighet med nazismen

H.C. Andersen — 200 år

Historiens samlade kvinnohat och dess fortsättning

Litteratur som förändrar tanken och ställer frågor

Så blev det ett kvinnoparti … eller hur?

Politik

Politiska kommentarer IX

Dr. Indie-hjältar

Dirk Benedict — en sann Dr. Indie-hjälte.

Backspegeln.

Never Mind the Nevermind (av Dr. Da Capo)

Tidskrifter

DAST Magazine #1 2005

Wired, King & Manolo

Böcker

Biografier

Knut Ståhlberg — de Gaulle — Generalen som var Frankrike

Korta bokrecensioner IX

Sverker Sörlin & Otto Fagerstedt — Linné och hans apostlar

Musik

Antony and The Johnsons — I Am a Bird Now

Caesars — Paper Tigers

Daft Punk — Human After All

Fischerspooner — Odyssey

Frida Hyvönen — Until Death Comes

Korta musikrecensioner V

Meshugga — Catch 33 & Above This Fire — In Perspective

Moby — Hotel

Musikkommentarer IV

New Order — Waiting for the Sirens’ Call

Queens of the Stone Age — Lullabies to Paralyze (av Dr. Da Capo)

Sylvan & Bonamici — ReHacksis & Mr. Marmaduke and the Minister

The Fiery Furnaces — The Fiery Furnaces

Filmer

På TV

TV-serier III