Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Politisk bok

Madeleine Albright — Madame Secretary — Fru Utrikesminister med Bill Woodward

Symposion förlag 2004

Madeleine Albright.På ett sätt är dom här memoarerna bättre än Bill Clintons tråkiga memoarer. Hennes bok har visserligen mera av hjältesaga med föräldrar och uppväxt i diplomatkretsar med flera språk i barndomen. Hennes familj är från Tjeckoslovakien och fick uppleva våldtäkten från nazistsvinen och kommunisterna. Enligt sin egen helgongloria så blev hon en inbiten antikommunist. Just denna insikt leder henne genom familjbildning, studier och uppdrag som ledde henne mot utrikesministerposten i Clintons regering. Hon var först FN-ambassadör och genom detta berättar hon idel sanningar men desinformerar om USA:s ständiga stöd till Saddam Husseins regim mot Iran. Hennes dåliga minne när det gäller stödet till Haitis diktatur ”Papa Doc” Duvalier och hans son ”Baby Doc” glömde hon bort i sin nit att framförhålla prästen Artides lagom radikala politik. Hon vill så gärna framhålla hur ädelt USA blev under bombliberalernas moraliska världsordning under Clintons tid. Visserligen är boken väldigt kvinnlig i sina privata beskrivningar och den roll som hon hade internationellt under sin tid i Clintons hägn. Men som sagt förtiger hon fast hon berättar om sin oroliga inställning till Europa och Balkankriget under det sena 1990-talets tragiska sida. Madeleine Albright berättar om sin man Joe som var en del i USA:s rika societetsliv med en tidningsägarfamilj.

Boken är värdefull och har en stor portion humor och psykologisk insikt i sitt liv och i sin karriär. Precis som man förväntar sig att kvinna fullödigt berättar stora delar av sitt liv. Det finns mycket att hämta för att förstå slutet av 90-talet och hur Amerika försöker forma sin roll efter kalla krigets slut. Det är där boken har sina främsta förtjänster. Kanske den bästa politiska memoar dom två sista åren jag läst, helt enkelt för tillfället.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2005

Pressmeddelande

Alternativ bokmässa, fest för Ordet

Stefan Hammarén

Endast för brunt

Någonting

Thommy Sjöberg

Reflektion

Stefan Whilde & Björn Eneke

Den fria viljans medicin

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 2

Konst

Bertil Albrektson på Galleri Linné Uppsala

Essäer

Fredrik Böök — Sveriges genom tiderna främste litteraturhistoriker och kritiker

Svindlande science fictionlitteratur

Artiklar

Den borgerliga myten om socialismens samhörighet med nazismen

H.C. Andersen — 200 år

Historiens samlade kvinnohat och dess fortsättning

Litteratur som förändrar tanken och ställer frågor

Så blev det ett kvinnoparti … eller hur?

Politik

Politiska kommentarer IX

Dr. Indie-hjältar

Dirk Benedict — en sann Dr. Indie-hjälte.

Backspegeln.

Never Mind the Nevermind (av Dr. Da Capo)

Tidskrifter

DAST Magazine #1 2005

Wired, King & Manolo

Böcker

Korta bokrecensioner IX

Sverker Sörlin & Otto Fagerstedt — Linné och hans apostlar

Musik

Antony and The Johnsons — I Am a Bird Now

Caesars — Paper Tigers

Daft Punk — Human After All

Fischerspooner — Odyssey

Frida Hyvönen — Until Death Comes

Korta musikrecensioner V

Meshugga — Catch 33 & Above This Fire — In Perspective

Moby — Hotel

Musikkommentarer IV

New Order — Waiting for the Sirens’ Call

Queens of the Stone Age — Lullabies to Paralyze (av Dr. Da Capo)

Sylvan & Bonamici — ReHacksis & Mr. Marmaduke and the Minister

The Fiery Furnaces — The Fiery Furnaces

Filmer

På TV

TV-serier III