Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musik

Musikkommentarer IV

* Rod Stewart — Stardust — The Great American Songbook Vol. III.Jag har fått det tråkigt för första gången på länge när jag lyssnar på musik. Andledningen är Rod Stewarts envisa försök med att ge ut skivor med evergreens.Rod Stewart — As Time Goes By — The Great American Songbook Vol. II. Denna idé verkar mest skada artister för skivorna blir fullt av gammal skåpmat och mindre lyckade versioner. Willie Nelson misslyckades med sina standartolkningar. När gamle hjälten Roddan försöker göra detsamma med storbandkomp och nedtonade vokalistinsatser blir förödande trist.

* Jag gillar en snygg rappärla eller rap med små tekniska ljudsymfonier. Mitchell Brothers ft Kano & Mike Skinner från The Streets i en liten låt som har fått titeln Routine Check. En smäcker låt som jag diggade några veckor i april.

* Neil Young & Crazy Horse.På retrosidan tipsar jag om Neil Youngs konsert på dvd — Rust Never Sleep, men även konserten Red Rocks Live 2000 som jag och Mr. Snaggus såg på video visar en fräsch genialisk Neil Young som på ett förunderligt sätt alltid lyckas skapa förunderlig bra rock. Jag blir alltid lika lycklig när Neil Young spelar stor rockmusik. Det är en av mitt livs bästa delar.

Sting.* Många av mina gamla favoritartister har på senare år misslyckats eller enbart blivit ointressant när man ser på dessa artisters utveckling. Sting som jag verkligen älskade när han och Police var som bäst. Då var The Police ett starkt, kreativt band som gjorde en rad med bra skivor i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Jag hade tröjor med The Police på och även Stings två första soloskivor var mycket bra med jazz och pop som flöt snyggt ihop. Därför är det med sorg jag avfärdar Stings senaste 16 år i musiken eftersom dom var it träaktiga eller stentråkig.

* Mark Knopfler.Så kan man även säga Mark Knopfler. När jag nyligen på video såg en rad med Dire Straits mest och mina personliga favoriter, eller som var då mina favoritsånger: Sultans of Swing, Walk of life, Money for nothing, Private investigations eller Brothers in arms. Idag är nog dom här låtarna bra men knappast något jag direkt skulle plocka fram och spela hemma hos mig.

* Mark Knopfler egna soloprojekt är enbart gäspningar och total tristess vid varje genomlyssning. Forna hjältars tragiska musikaliska utveckling av i dag.

* Nine Inch Nails nya singel The Hand That Feeds är mera hitbetonad och framförallt är min industrirockhjälte Trent Reznor verkligen tillbaka med en suverän låt. Det är det viktiga för tillfället.

* Mr. Snaggus och Dr. Indie kunde konstatera att vi faktiskt inget har skrivit om en av våra stora hjältar Mr. GODFATHER OF SOUL — James Brown. Vi såg på video en konsert från 1979 som hade titeln The Lost Tapes. Robyn.En fantastisk James Brown, svettig, karismatisk, storheten, blodet som kokar och låtarna, sångerna. Det är precis så en stor soul/funk-gud skall uppträda och vara som artist. Vi på Blaskan är medveten och älskar vår svarta afroamerikanska kulturskatt som ligger bakom all vår älskade rockmusiks födelse.

* Robyn har släppt en annorlunda läcker singel som inte låter som någon annan singel just nu. Hennes superläckra version av gudinnan Kate Bushs Kick Inside är både kreativ funk och popig färggrann regnbågsmusik från den stora världen. Så bra trodde jag att hon inte kunde vara. Fånig video dock.

Johnny Marr & The Healers — Boomslang.* Brittrocken är stendöd. Den tunnades ut redan i slutet på 90-talet. Jag har under 2000-talet haft nöje med att lyssna på garagerock och punkfunken som varit mina ljuvliga musikaliska kärleksobjekt. Men nu har tiden sprungit från dom och jag söker aktivt efter nya musikaliska upplevelser men förankrar ändå med starka kättingar musikhistorien. Jag vill hela tiden uppleva det nya utan att tappa historiens vingslag ur sikte. Det är därför musiken fyller så stort behov i mitt liv. Den bästa brittrockplatta på senare år var legendariska gitarristen Johnny Marrs band The Healers skiva Boomslang. Johnyy Marr (Född 1963) var med och grundade 80-talets mest omtalade band plus inflytelserika band också, The Smiths med den legendariska Morrissey ”The Moss”. Efter det bandet så blev Johnny Marr tillsammans med Bernard Summer (Joy Division, New Order) och Pet Shop Boys Neil Tennant — Electronic. The Blues Brothers.Men i Healers gör han briljant pop. I Healers ingår Ringo Stars son Zak Starkey och Alonza Bevan från gamla Kula Shakers. En rak fint album att lyssna länge på.

* Matt Murphy.Blaskanredaktionens främsta hjältar är självklart The Blues Brothers, vi älskar deras hyllningar till bluesens/soulens hjältar. När jag nyligen lyssnade på Matt Murphy och broder Eddie Murphy på en skiva som heter Way Down South så tänker jag genast på Bluesbrother efter som denna man, Matt Murphy , född 1927, spelar med i Bluesbrothers band under filmerna och turnéerna. Matt Murphy — Way Down South.Hans egen musik är klassisk soulblues, det är den enda adekvata benämning jag kunde komma på att kalla den för. Matt Murphy började sin musikkarriär genom att spela bakom pianisten Memphis Slims konserter och skivinspelningar. Det som skicklig gitarrist han hamnade i Bluesbrother snygga kompband. Lyssna och njut av ädelbluesens elektriska figurationer och geometriska spiraler av lidelser och fina syndfulla begär.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2005

Pressmeddelande

Alternativ bokmässa, fest för Ordet

Stefan Hammarén

Endast för brunt

Någonting

Thommy Sjöberg

Reflektion

Stefan Whilde & Björn Eneke

Den fria viljans medicin

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 2

Konst

Bertil Albrektson på Galleri Linné Uppsala

Essäer

Fredrik Böök — Sveriges genom tiderna främste litteraturhistoriker och kritiker

Svindlande science fictionlitteratur

Artiklar

Den borgerliga myten om socialismens samhörighet med nazismen

H.C. Andersen — 200 år

Historiens samlade kvinnohat och dess fortsättning

Litteratur som förändrar tanken och ställer frågor

Så blev det ett kvinnoparti … eller hur?

Politik

Politiska kommentarer IX

Dr. Indie-hjältar

Dirk Benedict — en sann Dr. Indie-hjälte.

Backspegeln.

Never Mind the Nevermind (av Dr. Da Capo)

Tidskrifter

DAST Magazine #1 2005

Wired, King & Manolo

Böcker

Korta bokrecensioner IX

Sverker Sörlin & Otto Fagerstedt — Linné och hans apostlar

Musik

Antony and The Johnsons — I Am a Bird Now

Caesars — Paper Tigers

Daft Punk — Human After All

Fischerspooner — Odyssey

Frida Hyvönen — Until Death Comes

Korta musikrecensioner V

Meshugga — Catch 33 & Above This Fire — In Perspective

Moby — Hotel

Musikkommentarer IV

New Order — Waiting for the Sirens’ Call

Queens of the Stone Age — Lullabies to Paralyze (av Dr. Da Capo)

Sylvan & Bonamici — ReHacksis & Mr. Marmaduke and the Minister

The Fiery Furnaces — The Fiery Furnaces

Filmer

På TV

TV-serier III