Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Musikkrönika

Brenda Russell — soulens bortglömda gudinna

Brenda Russell.Det finns alltid trista faktum när mina favoritsångerskor nästan försvinner ut i periferin och man skriver inte om hennes album längre. Brenda Russell upptäckte jag via radioprogrammet Eldorado på det tidiga 80-talet. Brenda Russells musik var lite sofistikerat och snygg soul som inte alltid letade sig fram till hitlistan, men hennes monumentala sång Piano In the Dark från 1988 från fina albumet Get Here som jag mycket väl kommer ihåg hur jag gick förväntansfull till skivbutiken för att införskaffa hennes skiva. Den var väldig lättsam och hade hela tiden en finkänslighet i musikkompositioner, liksom hennes sånginsats är vänlig intim och kryper väldigt nära mina öron.Brenda Russell — Get Here. När jag återigen får en samlingsskiva av min vän Marias sambo Ola, blir det en högtidsstund och perfekt tillfälle att verkligen plocka fram den undersköna Brenda Russell. Redan på 70-talet innan hennes solokarriär så uppträde hon tillsammans med maken Brian i en duo och gjorde några plattor. Men det är hennes solokarriär som jag enbart bryr mig om.

För då finns det en brinnande låga som jag minns när jag lyssnade på skivan Love Life 1981. Jag har tyvärr enbart svaga minnen av den skivan, det är fragment som tonas fram men inget specifik om hur skivan lät eftersom denna samling inte innehåller något från den skivan. Men samlingen täcker mycket från hennes första solodebut och den fruktansvärd bra, hm om man kan säga att något är det så gäller det Brenda Russells musik. Jag tycker om tanken att få kanske flera av våra läsare att börja lyssna på en sångerska som aldrig riktig fick chansen att bli en klassisk artist. För Brenda Russell förtjänar verkligen att plockas fram på grund av hennes äkthet och genuina spelglädje hon har på dom skivor som hon ger ut utan större uppmärksamhet.

Michael Franks — The Camera Never Lies.Hennes öde påminner mig om den manliga vokalisten Bill LaBounty eller Michael Franks som jag lyssnade på under 80-talet. Västkustrock i Dobbie Brothers efterföljd varav dessa nämnda artister som skrev briljanta sånger utan någon verkade bry sig om det förutom jag och Kjell Alinge. Brenda Russell gjorde vuxen soul som alltid var snygg och mera elegant och passande för små klubbar. Jag hyllar en stor sångerska som alltid gav oss det bästa från 80-talets slickade soul men alltid var sig själv. Jag såg aldrig hennes konsert när hon var i Stockholm på 80-talet.

Ps: Några likvärdiga skivtips:

Bill LaBountys album självbetitlade platta från 1982. Snygg vacker västkustpop i långsamt format. Jag tror Tommy Lipuma producerade skivan.

Michael Franks snygga Camera Never Lies från 1987. Ännu en suverän popplatta från västkusten.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2005

Pressmeddelande

Alternativ bokmässa, fest för Ordet

Stefan Hammarén

Endast för brunt

Någonting

Thommy Sjöberg

Reflektion

Stefan Whilde & Björn Eneke

Den fria viljans medicin

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 2

Konst

Bertil Albrektson på Galleri Linné Uppsala

Essäer

Fredrik Böök — Sveriges genom tiderna främste litteraturhistoriker och kritiker

Svindlande science fictionlitteratur

Artiklar

Den borgerliga myten om socialismens samhörighet med nazismen

H.C. Andersen — 200 år

Historiens samlade kvinnohat och dess fortsättning

Litteratur som förändrar tanken och ställer frågor

Så blev det ett kvinnoparti … eller hur?

Politik

Politiska kommentarer IX

Dr. Indie-hjältar

Dirk Benedict — en sann Dr. Indie-hjälte.

Backspegeln.

Never Mind the Nevermind (av Dr. Da Capo)

Tidskrifter

DAST Magazine #1 2005

Wired, King & Manolo

Böcker

Korta bokrecensioner IX

Sverker Sörlin & Otto Fagerstedt — Linné och hans apostlar

Musik

Musikkrönika

Brenda Russell — soulens bortglömda gudinna

Antony and The Johnsons — I Am a Bird Now

Caesars — Paper Tigers

Daft Punk — Human After All

Fischerspooner — Odyssey

Frida Hyvönen — Until Death Comes

Korta musikrecensioner V

Meshugga — Catch 33 & Above This Fire — In Perspective

Moby — Hotel

Musikkommentarer IV

New Order — Waiting for the Sirens’ Call

Queens of the Stone Age — Lullabies to Paralyze (av Dr. Da Capo)

Sylvan & Bonamici — ReHacksis & Mr. Marmaduke and the Minister

The Fiery Furnaces — The Fiery Furnaces

Filmer

På TV

TV-serier III