Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Backspegeln

Kinks och socialrealismen — Muswells Hillbillies

The Kinks.Kinks är en grupp som existerat under en lång period, numer dock bara när de två frontfigurerna bröderna Ray och Dave Davids överhuvud taget pratar med varandra. Detta sker dock bara cirka var tionde år, så man får väl betrakta projektet som dött. Annars har dom existerat sedan 1962 och varit kända för en bred publik från och med 1964 när dunderhiten You Really Got Me (Vilken Låt) drabbade listorna. Under sin storhetsperiod som varade mellan 1964 och 1973 lyckades man ändra stil och gå igenom flera perioder präglade av låtar med olika karaktärsdrag. Först var man populär i modskretsar, dock var ju denna en modefluga som dog ut efter 2 år och istället övergick Kinks till att experimentera med Blues som Cream, Yardbirds, Jimi Hendrix med flera.1971 Gick man in i den socialrealistiska perioden. När albumet Muswells Hillbillies kom, markerade detta på flera sätt ett nytt årtionde för Kinks. Som vanligt var man en av de första ut med den nya stilen, och som vanligt hade man en oerhört sofistikerad musikalisk stil som lät enklare än den var. Kombinationen starka texter och geniala låtar fick här fritt utlopp. Några av spåren på den här plattan är något av det bästa inom flertalet genrer och texterna är hela tiden lyriska. Man skulle kunna bryta ut flera av texterna och ge ut som lyrikhäfte.Texterna är alltid uppbyggda som om huvudpersonen berättade en historia om sitt eget öde, där andra människors öde vävs in i jagperspektivet. Trots sitt perspektiv är inte plattans texter ett ensidigt förhärligande av någon ideologi, de handlar helt enkelt bara om människans ständiga kamp för att överleva.

The Kinks.Socialrealism ja, titta bara på omslagsbilderna ovan. Närmare verkligheten kan man väl inte komma än en arbetarpub ute i vardagslivet där vanliga människor bor. Här är vi ju faktiskt med inne på puben som deltagare. Naturligtvis också, som vi kan se, ett typiskt engelskt arbetarklassområde. Samtidigt kan inget bli mycket mer Brittiskt än bilden ovan. Med andra ord socialrealism med en gång, tonen slås an innan ens musiken satt igång. När vi sedan lyssnar på innehållet slås man av samma tanke, vardagliga bilder från vanliga människors liv med problem och upplevelser alla kan förstå. Vi möter människor med förföljelsemani, som längtar till semestern, som försöker banta, som har alkoholproblem, som tycker livet är komplicerat och vill bort, som utvandrar, som har arbetarklasshjälteambitioner och som bryter upp för att börja om från början. Här såddes helt enkelt fröet till hela proggen, visor om vardag och om kamp för överlevnad. Trots denna jämförelse vill jag påstå att Kinks står i en helt annan klass. Hoola Band Ola och alla de andra nådde helt enkelt aldrig upp till den musikaliska eller textmässiga kvalité som Kinks kunde uppvisa. Men nog sjutton har Michael Wiehe och kompani tittat lite extra och läst texterna hos Kinks från plattan Muswells Hillbillies. Musiken ja, den står i en helt annan klass som vanligt när det gäller Kinks från deras guldperiod. Vad sägs om en hårresande bra blandning mellan engelsk pop med lite sordinkänsla gärna i lätt moll med inslag av Engelsk brassblåsmusik, Franska chansondragspel, Amerikansk folkmusik och till och med jazz i rag-stil. Små betraktelser radas upp som framförs med en sådan känsla att man ryser. Melodikänsla och arrangemangsgenialitet kombineras med ibland bisarra texter och som ibland inte är så lite ironiska. Annorlunda låtar som får örat att haja till och verkligen koncentrera sig istället för att stöta bort. Aldrig inställsamt utan hela tiden nydanande. Små snygga obestämbara lån, men aldrig rent av snott. Lyssna till exempel på de sista klingande takterna i Alcohol, klassisk musik-avslut men inte norpat ur något speciellt verk. Låtarna är både starka, starkare och starkast, njut av Complicated Life, så ska en akustisk poplåt låta. Tidstypiska arrangemang som man hela tiden var bland de första ut med är ett annat särdrag på den här plattan. Lyssna på tjejkören i Holloway Jail, den typen av arrangemang kommer att komma igen under hela resten av 70-talet. Men vid inspelningstillfället är det väl bara Kinks och Pink Floyd som lyckats förfina inslaget. Lyssna vidare på Oklahoma U.S.A som har vaga inslag av Amerikansk folkmusik så att man undermedvetet är där. Överjordisk text, kvadruppelsnygg melodi, snyggt arrangemang och helt plötsligt står man inför den fulländade balladen.

The Kinks.Trots alla de starka kort jag redogjort för ovan, är detta en bortglömd platta, orättvist om ni frågar mig. Kinks som grupp har alla hört talas om, och man kan säkert också nämna några låtar som dom producerat. Men det är tyvärr inte många som aktivt samlar på Kinks-plattor, en smärre skandal enligt Dr. Da Capo. Inte heller är det många nutida grupper som kikar på Kinks och föröker att följa i samma fotspår, inte ens med nutida sound eller en egen touch. Detta måste med andra ord rådas bot på. The Kinks.Borde det inte utlysas ett Kinks-år, eller kanske utdelas ett Polar pris till Ray Davis. Påbjud att alla caféer åtminstonde en gång på dan borde spela Muswells Hillbillies. Men hav förtröstan, efter denna artikel har förhoppningsvis någon fått upp ögonen och kanske åtminstonde vill lyssna på plattan, då kan jag trösta er. Fram till för 5 år sedan fanns inte skivan att uppbringa tack vare att ingen ville ge ut den igen, men det eminenta skivbolaget Rhino rådde bot på detta och återutgav den. Rhino är ett av dessa skivbolag som ger ut väldigt lite egenproducerat material, istället köper man upp andras rättigheter till skivor som dessa inte vill ge ut då man inte tror det ska sälja. Sedan ger man ut dem och pressar de olika kostnaderna så att man kan göra en hyfsad vinst på ganska få sålda exemplar. Därför finns idag skivan att få tag på genom välsorterade skivaffärer med självaktning. Gläd dig själv genom att införskaffa vad som var en klassiker när den kom och som, om det fanns någon rättvisa, borde bli en klassiker igen. Det är väl förunnt och en god investering, jag lovar.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2005

Stefan Hammarén

Halv rehabilitering för Dante

Nånting II

Novaexpressen fel hållplats

Tidskriftssynpunkte.rna

Reportage

Så var det dags för DAST!

Thommy Sjöberg

Sandor Slash Ida

Isabelle Bervenius

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 3

Limerickar

Skansen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Hjälten Jean-Paul Sartre 1905–1980

Kåserier

Är pliktmoral nödvändig?

Artiklar

Då debatten om forna Jugoslavien blev politisk skräll i Sverige

Dénis Lindbohm — en legendar inom svensk science fiction-litteratur

En liten notis kring Dick Cheney

Fredsslutet för 60 år sedan

Göran Perssons syn på yttrandefriheten och extremfeminismens framfart

Iran och USA:s nya hot

Maktens eliter som alltid korrumperas

Tomas Bodströms regelvidriga syn på information

Två gånger nyliberalismen

Upplösningen av svensk-norska unionen 1905

USA som en imperialistisk makt

Vietnamkriget som tog slut för 30 år sedan

Politik

Politiska kommentarer X

Kommentarer

Dr. Indies personliga kommentarer

Backspegeln.

Kinks och socialrealismen — Muswells Hillbillies

Böcker

Korta bokrecensioner X

Musik


Björn Afzelius & Mikael Wiehe — Malmöinspelningarna

Mikael Wiehe — Kärlek & Politik


Amerie — 1 Thing

Dr. Indie lyssnar på svenska singer/songwritern Britta Persson

Bruce Dickinson — Tyranny of Souls

Bruce Springsteen — Devils & Dust

Eels — Blinking Lights and Other Revelations

Eldkvarn — Atlantis

Freedom Call — Circle of Life

Hal — Hal

JamisonParker — Sleepwalker, The Cribs — The Cribs & Stereolab — Oscillons from the Anti-Sun

Jazzen som flyter genom livet

Sunday Nights — The Songs of Junior Kimbrough

Korta musikrecensioner VI

Leroy Burgess — undergrounddiscons husfader

Nine Inch Nails — With Teeth

Robyn — Robyn

Strip Music — Strip Music — The Plan — Embrace Me Beauty

Styx — Big Bang Theory

System of a Down — Mezmerize

Teenage Fanclub — Man-Made

The Tough Alliance — The New School

Timbuktu — Alla vill till himmelen men ingen vill dö & Timbuktu & Damn! — Live

Tomas Bodström tycker till — för en gångs skull

Weezer — Make Believe

Filmer

På TV

Blaskan hyllar dom gamla västernhjältarna Alias Smith & Jones

Numbers, Drömmarnas tid & The 4400