Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

EN INBLICK I DET SVENSKA FOLKHEMMET — DEL 3

Pelle Sanslös: Katternas TV-debatt

En dag bestämde sig Bill och Bull för att ha en kattledardebatt i TV-rutan. Det hade sedan valet för nästan tre år sedan varit svårt att lura och snärja de andra katterna med ohållbara vallöften och hyckleri, så därför hade Bill och Bull bestämt sig för att duellera i katt-rutan, men den här gången utan klor, även om de mest av allt skulle vilja göra det på det vanliga sättet, som det anstår en katt. Bull, som var mycket förtjust i bullar, hade ju sedan lång tid tillbaka haft en ”S atans” makt över katterna och det med hjälp av en samling unisont ja-mande katter som det verkligen var klös i och som visste hur man skulle vässa klorna före drabbningarna.

Bill, som var en nästan debil nakenkatt hade det lite ”M otigare”, men han hade de senaste åren haft god draghjälp av en riktig liten siameskatta. Hon visste hur man skulle bana väg för nya stadskatter som ville minska alla stats-skatter. Bill hade inga hårresande argument att lägga fram, och trots att han hade slående likheter med råttorna och bulldoggarna så upplevdes han ändå som så mycket mer sympatisk än Bull, som trots att han också var katt hade ett minst sagt skällande läte, vilket kraftfullt förstärktes av hans frodiga resonansbotten, vilken vuxit sig allt större och rundare då han under de senaste decennierna i huvudsak hade levt på burkmat och burkdryck.

De två missarna skulle alltså tävla om alla de andra katternas dyrkan, avund och ja-mande och … gunst! Inför bataljen hade de läst på vad som var inne bland de övriga kissarna. Därför hade de också med hänsyn till de nya reglerna tagit till ett verkligen finurligt knep för att slippa hamna i kurrande, instängda i någon kall källarlokal utan fönster, om de skulle råka uttrycka något negativt om till exempel honkattorna. Honkattor var inte särskilt upps-kattade bland hankatter förutom när det gällde att skjuta rygg och ställa upp på hankatternas allehanda makabra idéer. Hankatterna tyckte med viss rätt att det enda honkattorna var riktigt bra på var att förstöra pengasedlar, så därför fick de arbetande honkatterna mindre sedlar att förstöra. Det resulterade enbart i att honkattorna i kattstaden utvecklade en utstuderad skicklighet i att sätta klorna i nya hankatter för att komma över deras surt förvärvade sedlar. Honkattornas skicklighet på detta område gick så småningom i arv från kattmammor till kattdöttrar och nu när denna utvecklingsfas hade pågått i flera generationer var beteendet befäst hos nästan alla honkatter och därför gick de samman för att ta makten i kattstaden så att de skulle få kontrollen över alla sedlar som fanns tillgängliga just nu och ett tag till.

Både Bill och Bull begärde nu alltså, för att dra fördelar av katt-opinionen, att en katt med klös i, till exempel Maja Gräddnos, skulle sköta spinnandet. Bondkatten Pelle Sanslös, som tidigare hade varit på tapeten, var ju utan svans och hade bara en kort stump kvar, och därför kunde han ju lätt förknippas med Fritz the Cat, och det passade sig definitivt inte bland de fördomsfulla raskatterna som skulle komma till TV för att lyssna på debatten. Dessutom var ju Pelle en finsk bondkatt, och han hade verkligen långa klor! Då kunde han på grund av detta i kombination med sin finsksvenska brytning också lätt förknippas med de koketta markattorna. Så Bill och Bull tog chansen att kräva att det inte skulle vara någon Pelle Plutt katt som skulle komma att sköta utfrågningen. I stället krävde de att en honkatta, någon som mer påminde om en svensk tiger än om en mesig kokett bondkatt, ta hand om det hela. Och så blev det.

När de två duellanterna på förhand skulle lägga upp bataljen ville Bull inte att Bill skulle ta upp det där med Bulls tunna till mage eller att han såg ut som en fet eller gravad lax. Bill sa att han å andra sidan inte alls ville höra något från Bull om att han hade tappat allt hår på huvudet eller att han såg ut som en påssjuk råtta. Så kom de två överens om att respektera varandras önskemål. ”Skitbra”, sa Bill. ”Brakskit”, sa Bull.

I staden fanns det alltså en hel del mars katter. De ylade och råmade, stojade och ulpade och kilade runt med sina okontrollerbara vårkänslor mest hela året, men värst var det verkligen under tiden från mars och några månader framåt. Då tog vårkänslorna verkligen tag i nackskinnet på dem. Då var de särskilt vilda och det märktes på allt de beslutade sig för och om.

Sedan Måns för flera decennier sedan en sen biokväll i mars hade blivit skjuten av en mycket missnöjd S-ate till mars-katt hade Bull haft ett rejält övertag över Bill. Brodersämjan hade fått stryka på tassen och Bull hade med sitt uppenbart fysiska övertag lyckats att hudflänga såväl Bill som andra M-otsträviga katter.

Debatten gick som smort och klorna var vässade och på båda katterna syntes det rycka i morrhåren när de fräsande bemötte varandras bitska kommentarer. När Bill kom fram till att Bull utnyttjat Måns gamla taktik, att tillsätta mars-katter för att se till att de andra katterna inte skulle få göra vad de ville i kattstaden under mars månad, reste Bull ragg. Bill visade att katterna som sanktionerade och förbjöd de övriga katternas beteende själva vara ena riktiga mars katter, om än lika rödbröstade som domherrar och brushanar, men de var ändå fortfarande katter. Just sådana katter ville ju egentligen ingen av de andra hankatterna eller de vanliga honkatterna ha som revir- och bestämmarkatter. Men de lite ovanligare honkatterna, de som levde av just mars katter och det de hade i sina spenderbyxor, tyckte att det på sätt och vis gick för sig att ha mars katter i vissa lägen och att det var bra för affärerna att hålla ställningarna. Fast de hade ändå börjat att kalla mars katterna för torskar — troligtvis för att de luktade fisk efter sina nattliga utflykter.

I kattstaden hade de vanliga katterna sedan länge bestämt sig för att de inte ville tillåta något mars katt beteende, men mars katterna tyckte att de ändå kunde göra som de ville, och det gjorde de också. De vanliga katterna fick genom dryga mars-skatter betala mars-katternas ännu drygare utgifter, och ingen skulle någonsin kunna komma åt mars-katterna. Måns, som innan han blev skjuten, hade visat sig vara mycket lik en mars katt hade sett till att mars katterna skulle tillåtas att föra en trygg tillvaro i stadens mörkare gränder, där de hörde hemma. Bull hade sedermera vidare befrämjat mars katternas ställning. Det visade sig att kanske även han var en av dem, och nu hade det också gått så långt att mars katterna inte längre gick att få bort eftersom de hade blivit så många och att de till och med tilläts att skyddas av sig själva och varandra. De hade faktiskt funderat på att låta klona sig själva. Det infördes, som så mycket annat som numera införs i kattstaden, en osynlig kattlagstiftning som medför att mars katter alltid har rätt, hur fel de än har.

Debatten blev i alla fall till slut av och visst gick det gick hett till uppe på podiet. Bill tog nästan hem segern eftersom han hade en ungdomligare syn på hur man skulle bli av med mars kattandet. Efter debatten, som ingen av bröderna egentligen vann, tillfrågades Bull om Bill ändå inte var lite ungdomligare i sitt framträdande än vad Bull var. Bull svarade då att han verkligen inte kunde förstå hur en rynkig och hårlös nakenkatt kunde uppfattas som ungdomligare än han själv. I och med det uttalandet bröt han det löfte som han avlagt. ”Det hela var ju så löjligt att man fick ståpäls”, sa Bull motsträvigt. Bill såg inte ut att förstå någonting och det gjorde han nog egentligen inte heller.

Sedan slog Bull på stora trumman, la huvudet på sned, sänkte nosen och tvättade morrhåren och rullade hem till sin egen S-ystematiska markatta för att likt en romersk kejsare fira med en liter grädde och ett kilo surströmming på varje klo och efter detta uppträde även med en riktig jamare.

Mikael Bäckman
legitimerad sjuksköterska och fristående medicinsk forskare
Danderyd

ORDLISTA
Bill: M-otsträvig politikerkatt som har det M-otigt.
Bull: S-atans politikerkatt.
Måns: Den gamla S-atans hövdingen.
Maja Gräddmos: En kvinnlig TV-rödstrumpekatt.
Pelle Svanslös: En snäll, mjuk och rättskaffens TV-katt med finsksvensk brytning.
Mars-katter: Alla de som är ute om natten och söker efter kattor att kurtisera med oavsett om det kostar eller inte eller om det är mars eller inte.
Mars-skatter: De skatter som betalar de offentliga utgifterna och marskatternas/myndighetsutövarnas löner och dryga omkostnader.
Raskatterna: Organisationer som agerar till förmån för kränkandet av såväl etniska som andra kattminoriteter.
Fritz the Cat: Ruskigt erotisk tecknad katt-film från 1974.
Stora trumman: Den feta magen.
Jamare: Stark alkoholhaltig dryck som smakar magstark bjudsprit.

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2005

Stefan Hammarén

Halv rehabilitering för Dante

Nånting II

Novaexpressen fel hållplats

Tidskriftssynpunkte.rna

Reportage

Så var det dags för DAST!

Thommy Sjöberg

Sandor Slash Ida

Isabelle Bervenius

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 3

Limerickar

Skansen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Hjälten Jean-Paul Sartre 1905–1980

Kåserier

Är pliktmoral nödvändig?

Artiklar

Då debatten om forna Jugoslavien blev politisk skräll i Sverige

Dénis Lindbohm — en legendar inom svensk science fiction-litteratur

En liten notis kring Dick Cheney

Fredsslutet för 60 år sedan

Göran Perssons syn på yttrandefriheten och extremfeminismens framfart

Iran och USA:s nya hot

Maktens eliter som alltid korrumperas

Tomas Bodströms regelvidriga syn på information

Två gånger nyliberalismen

Upplösningen av svensk-norska unionen 1905

USA som en imperialistisk makt

Vietnamkriget som tog slut för 30 år sedan

Politik

Politiska kommentarer X

Kommentarer

Dr. Indies personliga kommentarer

Backspegeln.

Kinks och socialrealismen — Muswells Hillbillies

Böcker

Korta bokrecensioner X

Musik


Björn Afzelius & Mikael Wiehe — Malmöinspelningarna

Mikael Wiehe — Kärlek & Politik


Amerie — 1 Thing

Dr. Indie lyssnar på svenska singer/songwritern Britta Persson

Bruce Dickinson — Tyranny of Souls

Bruce Springsteen — Devils & Dust

Eels — Blinking Lights and Other Revelations

Eldkvarn — Atlantis

Freedom Call — Circle of Life

Hal — Hal

JamisonParker — Sleepwalker, The Cribs — The Cribs & Stereolab — Oscillons from the Anti-Sun

Jazzen som flyter genom livet

Sunday Nights — The Songs of Junior Kimbrough

Korta musikrecensioner VI

Leroy Burgess — undergrounddiscons husfader

Nine Inch Nails — With Teeth

Robyn — Robyn

Strip Music — Strip Music — The Plan — Embrace Me Beauty

Styx — Big Bang Theory

System of a Down — Mezmerize

Teenage Fanclub — Man-Made

The Tough Alliance — The New School

Timbuktu — Alla vill till himmelen men ingen vill dö & Timbuktu & Damn! — Live

Tomas Bodström tycker till — för en gångs skull

Weezer — Make Believe

Filmer

På TV

Blaskan hyllar dom gamla västernhjältarna Alias Smith & Jones

Numbers, Drömmarnas tid & The 4400