Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Korta musikrecensioner VI

Eurosport — MP 3-låtar

Eurosport.Eurosport är en snygg svensk duo som gör lite eurodisco av Pet Shop Boys-stilen med lite snygga popslingor. Låten Your brother is my only hope är en dänga som låter som om tidiga 90-talet eurodisco lever kvar utan förhinder. Jag gillar det där pianostuket som operar fritt i sången. En snygg poplåt i syntarnas paradis, men även den andra låten Tell no one about tonight är lite glittrigare och luftig syntpop. Jag har precis blivit kär i en duo som kan laborera med ny modern pop på återvinning av ädlaste märke.

Van Morrison — Magic Time

Van Morrison borde kanske sluta upp med att göra dyngtrista skivor som har slutat vara intressanta att lyssna på. Van The Mans nya skiva är seg gelé med dystra försök till att spela blues, jazz och rock. Jag famlar omkring i ett dystert skivlandskap där ingenting av musikaliskt intresse kan blomma upp utan det är som vanligt en trött herre som gör dåliga skivor. Det spelar ingen roll om det är Frank Sinatra eller Fats Waller som Van Morrison ger sig i sina egna tolkningar utan Van Morrison gör inga bra skivor längre. På eller annat sätt var det minst 15 år sedan man hörde något av större intresse med denna surmulne keltiska irländare. Efter det jag lyssnat på den här skivan med mannen så vet jag att det skall vara ett under om en kille som gör trista skivor och sjunger om att han skulle vilja vara lika hemlig som Greta Garbo. Verkligen kan göra någonting roligt längre. Dessutom är nog inte Van Morrison speciellt hemlig längre. Man bryr sig inte om hans nya skivor. Karlen borde förbjudas att få göra nya skivor och bara ägna sig åt att sammanställa gamla underbara meriter.

Bo Sundström — Skåne

Bo Sundström — Skåne.Varför gör Bo Sundström en sådan trist skiva så att man står och sover vid lyssningen. Bo Sundström gjorde charmiga souljazzplattor med varm godmodig muisk. Jag har sett dom en hel del genom åren. Men Bo Sundström låter istället göra en ovanlig pinsam soloplatta utan finess eller charm. Han är istället i närheten av Tomas Ledins plakattexter. Det är bara på Bob Dylantolkningen som på svenska har titeln Fanns inte du som jag hör personlighet och lite klassisk Bo kasperdrill. Möjligtvis kanske en sång som Att göra nåt gott är bra i sin enkla naiva framförande och Bo Sundströms röst låter precis som vanligt. Men i sin helhet är det bara en tråkig svensk popplatta som intet vill vara utmanande. Bo försökte med låten Danmark vara lite lagom kontroversiell med en sång om kungahuset i Danmark. Men den är i mina öron bara en fånig bagatell. Med andra ord en dålig skiva.

Heartattack — Vol. 1

En samlingsvolym som firar punkbolaget Burning Heart Records

Heartattack — Vol. 1.2004 fyllde Burning Heart Records 10 år av fyllda förväntningar inom dom alternativa musikgenrerna. Det är en dubbel:cd med suveräna alster från alla möjliga spretande musikhåll. Från strålande hip hop med skånska Looptrop eller dess frontman Promoe som 2004 gav ut sin veritabla reggaeplatta The Long Distance Runnerfinns med liksom bögpunken i Turbonegro, Money Brothers första platta kan nämnas. Jag älskar den stenhårda hardcoremetal som Nasum serverar, vars sångare avled i tsunamin tidigare i år. Garagerockarna The Hives eller skivdebuterande C.AArme sprudlar av spelglädje. Dennis Lytzén förekommer flitigt genom sin medverkan på dels klassiska hardcorelegendariska Refused, till sin nya konstellation — The International Noise Conspiracy, eller lägereldsartade The Lost Patrol. Det finns även en rad av dom svenska punkband som kommit fram under 1990-talet. Vi pratar om Randy, Bombshell Rocks eller fina poppiga Millencolin. Dom spelar förövrigt på skivan en cover på Asta Kasks berömda punkhymn AB Böna Och Be Med andra ord täcker skivan in allt roligt som inte kommer på den tråkiga hitlistan.

Bergman Rock — Bonjour Baberipa Pt II Ep

Tomas Öberg och hans mannar i Bob Hunds engelska projekt Bergman Rock är en rolig grej som verkar tagit över deras verksamhet, från Bob Hunds ordinarie musikliv. Men Bergman Rocks nya Ep verkar bli en ganska intressant skiva men bara mest intressant för sitt låtval. Jag gillar titellåten eftersom den har behållit lite av Bob Hunds säregna stil i musik och sångsätt. Deras cover på Roxy Ericksons Unforced Peace är ett stycke briljant rock. Fast resterande 5 låtar känns inte alls övertygande för min del. Dom missar och verkar inte alls så roliga att lyssna på i stereon. Utan föredrar deras debutalster som Bergman Rock eller helst talar vi om Bob Hund om jag vill lyssna på Tomas Öbergs bättre sånger.

Stevie Wonder — So What the Fuss

Stevie Wonder.Jag måste få skriva det och om jag öppnar fönstret till min lägenhet så vill jag skrika ut det högt — okej då gör jag det … STEVIE WONDER ÄR VERKLIGEN TILLBAKA IGEN.

För hans nya singel är klassisk funk i George Clintons anda. Jovisst karlen gör sin bästa låt på 25 år sedan och då släppte han mästerverket Hotter Than July. Det är en härlig svängig funkig låt som krossar det mesta i singelväg och måste bli sommaren högsta hitlistelåt. Om inte detta inträffar då blir Dr. Indie sur. För god smack och snygga instrumentinsatser från en man som vid 55 år fortfarande talar till oss genom årets bästa singel tro? Det spelar egentligen ingen roll alls för min del om den slår eller inte vid närmare eftertanke. Låten är okrossbar för tillfället. Vill du lyssna på bra funk så gå och köp Bootsy Colllins The One Giveth från 1982. Den rockar skönt.

50 Cent — The Massacre

50 Cent — The Massacre.Kan man gilla en enda låt på en skiva frågade sig Cricketredaktionen angående Pushers förra platta. Tja, på samma sätt borde väl jag ställa mig frågan om låten Disco Inferno som även Trammps hade som titel. Men av 22 låtar är det t den enda som sticker ut från hans gansgtarap som har blir lite väl tröttsam?. Jag tror att det får bli så. För hans förra platta Rich or die tryin’ hade partykänsla men Eminem och Dr. Dre kan inte denna gång hålla skenet uppe över att deras gatuhero inte är så bra längre. Jagförsöker finna något positivt att skriva om skivan utan att se den som ett misslyckande, men det blir ändå bara låten Disco Inferno som har den motivation att kunna vara en bra låt. Sorry Men 50 Cent känns överstökat för denna gång.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2005

Stefan Hammarén

Halv rehabilitering för Dante

Nånting II

Novaexpressen fel hållplats

Tidskriftssynpunkte.rna

Reportage

Så var det dags för DAST!

Thommy Sjöberg

Sandor Slash Ida

Isabelle Bervenius

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 3

Limerickar

Skansen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Hjälten Jean-Paul Sartre 1905–1980

Kåserier

Är pliktmoral nödvändig?

Artiklar

Då debatten om forna Jugoslavien blev politisk skräll i Sverige

Dénis Lindbohm — en legendar inom svensk science fiction-litteratur

En liten notis kring Dick Cheney

Fredsslutet för 60 år sedan

Göran Perssons syn på yttrandefriheten och extremfeminismens framfart

Iran och USA:s nya hot

Maktens eliter som alltid korrumperas

Tomas Bodströms regelvidriga syn på information

Två gånger nyliberalismen

Upplösningen av svensk-norska unionen 1905

USA som en imperialistisk makt

Vietnamkriget som tog slut för 30 år sedan

Politik

Politiska kommentarer X

Kommentarer

Dr. Indies personliga kommentarer

Backspegeln.

Kinks och socialrealismen — Muswells Hillbillies

Böcker

Korta bokrecensioner X

Musik


Björn Afzelius & Mikael Wiehe — Malmöinspelningarna

Mikael Wiehe — Kärlek & Politik


Amerie — 1 Thing

Dr. Indie lyssnar på svenska singer/songwritern Britta Persson

Bruce Dickinson — Tyranny of Souls

Bruce Springsteen — Devils & Dust

Eels — Blinking Lights and Other Revelations

Eldkvarn — Atlantis

Freedom Call — Circle of Life

Hal — Hal

JamisonParker — Sleepwalker, The Cribs — The Cribs & Stereolab — Oscillons from the Anti-Sun

Jazzen som flyter genom livet

Sunday Nights — The Songs of Junior Kimbrough

Korta musikrecensioner VI

Leroy Burgess — undergrounddiscons husfader

Nine Inch Nails — With Teeth

Robyn — Robyn

Strip Music — Strip Music — The Plan — Embrace Me Beauty

Styx — Big Bang Theory

System of a Down — Mezmerize

Teenage Fanclub — Man-Made

The Tough Alliance — The New School

Timbuktu — Alla vill till himmelen men ingen vill dö & Timbuktu & Damn! — Live

Tomas Bodström tycker till — för en gångs skull

Weezer — Make Believe

Filmer

På TV

Blaskan hyllar dom gamla västernhjältarna Alias Smith & Jones

Numbers, Drömmarnas tid & The 4400