Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Artikel

Nånting II

Dårhus.(se ett före detta dårhus’ entrébyggnad, det vars en ställföreträdande överläkare försökte köpa av en patient ett ordcollage (det) som hon han gjorde varje dag, hon limmade och sydde ihop bokstäver dagarna i ända, sprättades av henne till kvällen, läkaren var av den bestämda uppfattningen att det måste ha varit (var) den mest högstående poesi som nånsin skrivits (gjorts) i detta land. Läkaren kom varje dag till henne, de avtalade pris för arbetet, och överenskommelse nåddes om leverans senare på kvällen och hon skulle signera arbetet, men varje gång han kom för att avhämta detta hade hon straxt innan sprättat upp det hon åstadkommit. Hon fick en egen psykiater för det som följde med arbetet medelst collaget, som försökte övertala henne om att det inte fick rivas, förstöras, elimineras, men kvinnan var obeveklig för det, det revs, klipptes och sprättades sönder fastän hon varje gång svarat att dom skulle få texten av henne. Försökte de skriva upp hennes rader vände hon ryggen mot med sitt arbete. Läkarna var dock aldrig helt på det klara vad texten handlade om, av det de fick läsa, men den var högst egendomlig, mycket djup och enastående musikalisk. Flera förslag framfördes för överläkaren att hans personal skulle lägga tvångsbeslag på hennes arbeten just innan hon skulle hinna sprätta eller klippa, men han chefläkaren var av den bestämda uppfattning åter att hon då aldrig mera skulle göra ett nytt ordcollage på terapigruppen eller annorstädes, eller åtminstone inte ett med samma epitet, och han ville ha flera äkta, liksom det skulle ha varit ett anskrämligt brott mot henne med sin enastående process, likt en finare poesi hade nämligen aldrig åstadkommits i detta land enligt honom, kanske aldrig överhuvud, dock lyckades läkarna aldrig få en bestående text av kvinnan. Uppgifter finns inte för undertecknad vad som hände med kvinnan slutligen, med vilket öde. En av sjukhusets mångårig, ständig överläkare (en annan), som för övrigt varit själv (några år innan) flerårig dårhuspatient på ett annat sjukhus innan han blev anställd som avdelningsöverläkare, var/blev för övrigt en av landets stora poeter på, var det 1950-60-talet eller när, insåg än att kvinnan var ofantligt bättre på ord än han nånsin förmådde, vilket grämde honom oändligt. Lär aldrigh ha gett honom ro, eller nästkommande i släkten som skrev det, hans poesi fortfarande om det, att anta. Den läkaren som monstruöst kunde väcka, hålla vaken sin familj under natten när de skulle ta diktamen men (på dikter). Arbeten från (de forna) patienternas terapigrupp visades här om året på en stor europeisk bokmässa, terapigruppen som lades leddes kreationen en tid av en känd societets konstnär när, även målat en president (porträtt, ser fruktansvärt ut), som en gång vägrade sälja en tavla åt mig [herr Hammarén], fräck jävel som fan förresten (konstnären nog när en), tur att han inte sålde åt den poeten, dålig konstnär nämligen, insett senare det (om honom). Dock spekulerades det om det trots allt möjligt(vis) skulle ha funnits något undangömt arbete av kvinnan i hans gömmor, men inte kom det åtminstoné till mässan något av henne. Läkaren som hämtade konstverken till bokmässan var aldrig anställd på dårhuset, och hon gjorde 37 prickar på mig, vid en jättekonstig pricktest på ena armvecket, en gång. Och hon tog även också ett enastående grepptag om min tunga och drog ut den långt ur mun, tittade på den med märkbart intresse, sa hm, och släppte tillbaka den att den näst strittade ner i strupen på mig). Den läkaren anser bokmässan vara en höjdpunkt för henne varje år. För övrigt finns det på f.d. dårhusets landområden ett fint ställe med murklor (Gyromitra esculenta), dessa plockades av undertecknad i år för andra gången nånsin nära deras övergivna begravningsplats, sjukhusets det, mycket i gömman på ett ställe mormoder fick vetskap om om svamparna av sin ena äkta hälft, fanns långt här senare, det nu fortsättningsvis, jag hemåt från sanningskommissionens ett utskottsförhör då då tog plocka. Och en kvinnlig patient på avsedda dårhus ströp en av läkarsönerna där just (platsen) svampen fanns, hon var vid tidpunkten för dådet iklädd en röd tröja hon bundit ihop av byksnören, hennes bröst syntes dock, hon ansågs vara nymfoman och det bästa knull en man kan erbjudas. För övrigt ägdes marken där för några hundra år sedan av en galen adlig rysse, som var legosoldat, när han var nere till Österrike, red dit med häst på sadel, dödare 300 människor där nere, red tillbaka, under tiden som hans favorithäst dött innan när han kom hem, och kyrkoherden hade vägrat begrava hästen inne i kyrkan under kyrkgolvet som det var bestämt av ryssen redan tidigare, och ryssen red raka spåret efter prästen, red in i kyrkan med häst (rent av mitt under en högmässa, som några källor anger det), skulle slå huvudet av honom präst med värjan sin, väl han (präst) kom undan, reglade sig skydd någonstans under kyrkan i vinkällaren tills en fred och kompromiss fanns, att hästen skulle välsignas, flyttas från sin grav grop och begravas om det 10 cm från kyrktrappan rakt framför och en kanal skulle förbinda hästens grav med präst- och fina ätters gravkammare under kyrkan. Det. Numera är ock dårhuset renoverat till lyxbostäder, (& stenkyrkan till ett bröllopsställe, på femtio 1960-talet var den ur bruk och det bodde flera par kajor där), bostäverna dessa kostar än så där närmare kanske 5 000 euro kvadratmetern trots att granittrapporna är ursprungliga och väldigt slitna, kommer dra benen av en och annan ännu, samt att polisen fått utrymmen i entrébyggnadens bottenplan som de är väldigt missnöjda med, kräver andra lokaliteter och sanningskommission sammanträder bredvid invid. Det finns för övrigt fina vinbärsbuskar där lite avsides som man kan plocka ur, inbilla sig att de hör till övergivet sjukhusområde (fd. sjukhus) men ibland kommer det en arg harpa och kör bort en, för det är enligt henne hennes buskar trots allt, har nämligen en flik av ryssens gamla marker och stenmurar. Tror för övrigt (jag vill minnas vad) att sjukhuset finns och kom med på en rad i På burklös) mark, utkommer om cirka en månad på hos h:ström + förSENingstid förstås, alltid. Annars, min mormoders första man, nej andra var det sen också, hade förhandlat fram en ensamrätt för sin firma, att få leverera allt tvättmedel, alla tvålar och en stor del av desinfektionsmedlen som sjukhuset behövde, men på hemväg mötte han en man i en av sjukhustrapporna som sa att han (”jag) är en kaffepanna” (åstyftad man avsåg sig själv, inte undertecknad, vilket skulle vara fel på flera årtionden), varpå han skulle servera honom (mormors man) men han, den tvålförsäljaren blev så illa berörd av incidenten att han blankt vägrade sälja nånting alls till sjuhuset efter det. Körde dessutom på hemvägen sedan sin nya blanka Rover till halvmos utstrött plåtskal, klarade sig tackvare bilens tjocka plåtar ändå. (Min mormoders män men hade för övrigt för vana att köra sina rovrar till mos). Nå nu vet ni detta om inte förr, eller senare dock.

St.fan Hammarén
textexpert

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #6 2005

Stefan Hammarén

Halv rehabilitering för Dante

Nånting II

Novaexpressen fel hållplats

Tidskriftssynpunkte.rna

Reportage

Så var det dags för DAST!

Thommy Sjöberg

Sandor Slash Ida

Isabelle Bervenius

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 3

Limerickar

Skansen (av Mikael Bäckman)

Essäer

Hjälten Jean-Paul Sartre 1905–1980

Kåserier

Är pliktmoral nödvändig?

Artiklar

Då debatten om forna Jugoslavien blev politisk skräll i Sverige

Dénis Lindbohm — en legendar inom svensk science fiction-litteratur

En liten notis kring Dick Cheney

Fredsslutet för 60 år sedan

Göran Perssons syn på yttrandefriheten och extremfeminismens framfart

Iran och USA:s nya hot

Maktens eliter som alltid korrumperas

Tomas Bodströms regelvidriga syn på information

Två gånger nyliberalismen

Upplösningen av svensk-norska unionen 1905

USA som en imperialistisk makt

Vietnamkriget som tog slut för 30 år sedan

Politik

Politiska kommentarer X

Kommentarer

Dr. Indies personliga kommentarer

Backspegeln.

Kinks och socialrealismen — Muswells Hillbillies

Böcker

Korta bokrecensioner X

Musik


Björn Afzelius & Mikael Wiehe — Malmöinspelningarna

Mikael Wiehe — Kärlek & Politik


Amerie — 1 Thing

Dr. Indie lyssnar på svenska singer/songwritern Britta Persson

Bruce Dickinson — Tyranny of Souls

Bruce Springsteen — Devils & Dust

Eels — Blinking Lights and Other Revelations

Eldkvarn — Atlantis

Freedom Call — Circle of Life

Hal — Hal

JamisonParker — Sleepwalker, The Cribs — The Cribs & Stereolab — Oscillons from the Anti-Sun

Jazzen som flyter genom livet

Sunday Nights — The Songs of Junior Kimbrough

Korta musikrecensioner VI

Leroy Burgess — undergrounddiscons husfader

Nine Inch Nails — With Teeth

Robyn — Robyn

Strip Music — Strip Music — The Plan — Embrace Me Beauty

Styx — Big Bang Theory

System of a Down — Mezmerize

Teenage Fanclub — Man-Made

The Tough Alliance — The New School

Timbuktu — Alla vill till himmelen men ingen vill dö & Timbuktu & Damn! — Live

Tomas Bodström tycker till — för en gångs skull

Weezer — Make Believe

Filmer

På TV

Blaskan hyllar dom gamla västernhjältarna Alias Smith & Jones

Numbers, Drömmarnas tid & The 4400