Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Soul

Doris Duke — I’m a Loser 1969, A Legend in Her Own Time 1971 + tre singlar The Swamp Dogg Sessions and More

Doris Duke — I’m a Loser.Doris Duke är en av vår tids mera bortglömda souldivor som nu 2005 kommer ut på nytt igenom två av hennes originalplattor sammanförs med tre singlar. Det är ett av det här årets starkaste utgåvor som verkligen sätter min själ i fullständig brand. Framförallt som dom här skivorna kom ut på Atlantic-bolaget med Jerry Swamp Dogg Williams Jr som producent. Och tro på mina ord, men det är fullständigt djupa skivor som lägger sig som en nyfiken kärleksfull stämning över lyssnandet. Swamp Dogg var en utsökt producent som tog över Doris Dukes fina röst och förvärvade den med behag precis som Leon Huff & Kenny Gamble gjorde. Denna låtskrivarduo spelade 1966 in den fina hiten You Can’t Do That som medföljer som en av tre singelspår. En fluffig singel som har så mycket ljus, värme och spår av ren glädje. Den har just den tonen som Doris Duke senare fick med sina följande album. Doris Dukes röst är lite annorlunda i sina sånginsatser tycket jag personligen om man frilägger henne från Motown eller Stax. Doris Duke är en egen personlighet vars sånger som vi kan höra på skivan A Legend in Her Own Time 1971 verkligen är så finlemmade, så djupt sinneliga. Jag tycker mycket om hennes röst som alltid verkar vara så speciell. Hennes singlar, skivor och dom sånger som framförallt Swamp Dogg skrev är Doris Dukes snyggaste musikaliskt sätt. Men i sin helhet är skivan ett mästerverk.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #7 2005

Stefan Hammarén

Nerland under down — Aase Berg utan (prototyp) = sämre, i recension

Thommy Sjöberg

Nationaldagen

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 4

Katarina Falkenberg

Se upp för folkets kärlek!


Pressmeddelande: Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Rolf Nilsson

Omänskliga rättigheter

Limerickar

Brest (av Mikael Bäckman)

Essäer

Anders Österling — en poet som är bortglömd

Kjell E. Genberg — en författare med mångfald på programmet

Paul Theroux skriver om världens tillstånd

Artiklar

När kändisarna tog över bloggarna

Nina Solomin — Gränsen — En resa bland människor som kallas illegala

Nyliberalismen är farlig för världens värderingar

Vad händer med EU nu?

Politik

Politiska kommentarer XI

Konst

Lars Englund — Moderna museet

Lennart Rodhe — Thielska galleriet

Backspegeln.

Sommarplågor

Blaskan-hjältar

James Spader.

Böcker

Korta bokrecensioner XI

Musik


The Hellacopters — Rock & Roll is Dead (av Dr. Rock)

The Hellacopters — Rock & Roll is Dead (av Dr. Indie)


Art Brut — Bang Bang Rock & Roll

Billy Corgan — The Future Embrace

Coldplay — Speed of Sound & X&Y

Doris Duke — I’m a Loser, A Legend in Her Own Time & The Swamp Dogg Sessions and More

Fantômas — Suspended Animation

Fat Possum Records — det enda skivbolag du någonsin behöver

Foo Fighters — In Your Honor

Hot Hot Heat — Elevator

Jens Lekman — Oh You’re So Silent Jens

Korta musikrecensioner VII

Moodymann som musikens förförare

Nine Inch Nails — With Teeth

Oasis — Don’t Believe the Truth

Röyksopp — The Understanding

The Tears — Here Comes The Tears

The White Stripes — Get Behind Me Satan

Trojan Box Set — Roots & Culture

Vitalic — Ok Cowboy

Filmer

På TV

TV-serier IV