Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

DVD-filmer II

Taylor Hackford — Ray

Underbar film som inte döljer den svarta sorgen i Ray Charles liv, geniet som i framgång gick in knarket och kvinnorna trots sin familj som alltid fanns vid hans sida. Filmen skildrar hans främsta genialiska musikkarriär men sorgen av hans yngste broders död figurerar som visuella metaforer fram till själva förlåtelsen. Visserligen förstör det lite av filmens kraftfulla spelkänsla då modern i hallucinationen förlåter Ray till slut och lyfter hans skuldkänsla från hans axlar. Filmen följer i dröm och verklighet Ray Charles både bistra och fina stunder i filmen. Jamie Foxx är strålande majestätisk i sin scennärvaro och porträttlikhet. En film för verkliga filmälskare.

4 @@@@

Francis Lawrence — Constantine

En film fyllt av katolsk mystisk, kryddad med religiösa åtbörder, laddad med metafysisk thrillereffekter. En övernaturlig kamp mellan djävulens son Mammon som vill slita jorden sönder och transformera det hela till ett personligt helvete. Den gudomliga kampen mellan himlens änglar och demonernas ondska, möjligen metafor för människans egna inre demoner. Keanu Reeves spelar John Constantine som utrotar demoner och dess medhjälpare. En kamp där gott/ont inte alltid så tvärsäker som man tror. Filmen bryter mot det konventionella men är konventionell som spelfilm. Häftiga effekter och en speciell känsla finns i filmen. En stark mästerlig modern religiös film.

4 @@@@

Nyinspelning av Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar

När man ser denna nyinspelning av Jules Vernes klassiker förväntar jag mig en viss stilren skildring. Jag vill inte se en överspelad parodi på en brittisk gentleman som Steve Coogan. Tyvärr blir hans roll fånig, för Phileas Fogg är en lugn man och inte en nervös uppfinnare likt Steve Coogans roll. Jackie Chans överdrivna filmade världsbilder som jag i normala fall älskar passar inte in på en fransk butler vid namn Passepartout. Kampsport som förvandlar en bra roman till en ganska så medioker clownfärgad film blir bara misslyckad.

2 @@

Steve Spielbergs The Terminal

Romantisk och tragikomisk på samma gång förenas i en lättsam vind av dragning åt det sentimentala, lite av en gammaldags Frank Capra-film från 40-talet. Tom Hanks glider lätt omkring sin roll som Viktor Navorski som hamnar mellan paragrafryttaren och sin egen medmänsklighet. Det är bara Tom Hanks som verkligen kan spela rollen så underbart framträdande. Romantiken känns gammaldags hederlig. Ett hantverk som både är modern men hyllar dom gamla kärleksnormerna vi vant oss se på Hollywoods filmhistoria. Han får inte lämna terminalen på JFK-flygplatsen. En fin skildring av en man som bor till slut på flygplatsen då hans fiktiva land råkar i inbördeskrig. Filmen vinner på hjärtat och att den har både Tom Hanks och en sedvanlig vacker Catherine Zeta-Jones som spelar flygvärdinnan. Alla briljerar på en fint sätt i filmen.

4 @@@@

Michel Gondry — Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Denna komedi med en form som är tragisk svart humor med ett intelligent manus av den enda riktig spännande manusförfattaren i Hollywood, Charlie Kaufman, trots bra regi från Gondrys. Utmärkt tillbakalutat harmoniskt skådespeleri från Jim Carrey, Kirsten Dunst och Kate Winslet hittar hem. Så ändå trevar filmen framåt, segt och tråkigt. Själva idén med att ett företag kan radera ut minnen för att slippa dåliga förhållanden låter lockande i teorin. För filmen blir inte ett dugg bra, tyvärr. Överreklamerad film helt enkelt.

2 @@

Paul Greengrass — The Bourne Supremacy

Matt Damon spelar återigen den tysta före detta agenten Jason Bourne som är på jakt efter sin riktiga identitet. Det jag hade hoppas på är att filmen skulle fortsätta sin tuffa attityd från förra filmen, men uppföljaren är bra men sackar efter lite varstans i filmen. Naturligtvis har den en pondus som James Bonds filmer saknar nuförtiden, utan Jason Bourne i den ganska så vanliga Matt Damon har en återhållen explosiv stil. Bra rapp film.

3 @@@

Matheiu Kassoviz — Gothika

Halle Berry är inte bara en av Hollywoods vackraste sexigaste kvinnor jag vet, dessutom spelar hon psykologen Doktor Miranda Grey väldigt bra. Hon är rättspsykolog som plötsligt blir anklagad för mord i en stark skräckthriller. Hon blir själv patient men hemsöks av dårskap, hallucinationer där skräcken förvränger verklighetens sinnen. En film som både är psykologisk thriller, övernaturlig spänning och slutar som traditionell action. Men hela tiden med moment av skicklighet inbäddad i spänningen.

3 @@@

Martin Scorsese — The Aviator

Leonardo Dicaprio är värd varenda Oscar i denna magnifika stora film, en klassisk film om Hollywoods galne visionär som bara kunde födas i USA — Howard Hughes. Genom filmer, flygplansbyggen och stora affärer så blev han en klassisk hjälte, manodepressiv, tvångsmässiga beteenden och kvinnor i massor så levde han ut och utlevde hela sitt liv. Filmen är sprängfylld av magiska briljanta scener som är storslagen filmkonst, och då talar vi om filmkonst. Bättre än så här kan jag inte tro att Scorsese någonsin kommer lyckas igen.

5 @@@@@

Audrey Wells — Under Toscanas sol

Diane Lane spelar riktigt bra författarinnan Frances Mayes som skiljer sig och åker till Toscana på begäran av sin lesbiska väninna. Boken bygger på hennes tillvaro i den södra värld som utgör Italien. Där bygger hon upp sin nya värld. Diane Lane skildrar här en ny roll som skiljer sig från hennes tidigare roller i The Perfect Storm eller mystiska Unfaithful. En precis lagom spelad film om sökandet efter kärleken. Filmen är nog en sorts vuxen komedi med den känsla vuxen kärlek kan vara. Fin film utan alltför mycket sockervadd.

4 @@@@

David S. Goyer — Blade Trinity

Trots att David S: Goyer har gjort en rad mörka filmer såsom Dark City, The Crown, City of Angels eller första Blade-filmen. Wesley Snipes fungerar bra som Blade i sin ständiga kamp mot vampyrerna. Det mörka stråt som Marvel-förlaget har med Punisher eller Blade får sin slutgiltiga gotiska form i denna tredje film. Den bästa i ordningen, men det säger inte så mycket mer än att dom andra två filmerna var trista.

2 @@

Lucio Fulcis skräckdrama — Aenigma

Lucio Fulci har länge varit en av dom stora skräckmästarna med både zombiefilmer, och andra mästerliga attacker på de mänskliga sinnena. Hans film från mitten av 80-talet om den galne städerskans dotter som många på en flickskola utnyttjar genom att driva gäck med. Särskilt när hon blir förälskad i skolan snygga gymnastiklärare som avlyssnar skolans elever hennes kärleksförklaringar. Hon blir lurad och senare i ren förtvivlan blir hon påkörd. En ny elev tar hon över telepatiskt för att hämnas. Lite av Carrie över det hela. Men en sevärd film.

3 @@@

Jon Amiels science fictionfilm — The Core

Om världen behöver ännu en fånig film på katastroftemat vi jag inte, men The Core om att jordens inre roterande kärna (The Core) slutat rotera, vilket innebär starka förändringar då jordens elektromagnetism slutar fungerar. Ända chansen är skicka ett specialutrustat skepp ner i jorden innandömen för att förstärka och rädda jorden för att detonera en sprängladdning. Den skall få jorden att rotera igen. Jag tycker filmen är trist och osäker som underhållningsobjekt. Filmer som inte ger mig mer en någon minuts förströelse känns till slut bara som ännu en onödig intelligensbefriad manuskript från Hollywood.

1 @

Geofrey Sax — White Noise

Det är en snygg skräckthriller med en fin spännande intrig där Michael Keaton spelar skickligt arkitekten Jonathan River som förlorar sin unga hustru som är författare. Han blir indragen i ett försök att kontakta sin döda hustru genom visuella och bandupptagningar från den döda sidan. Det ena leder att vår hjälte blir indragen i en svårare och farligare verksamhet där dödens transportsträcka endast är ett hot mot livet. En tät spännande film med en fängslande intrig. Mycket bra spelad som vanligt av Michael Keaton som gärna spelar lite udda karaktörer.

3 @@@

Julian Richards — The Last Horror Movie

Det här visar att Europeisk film kan bada i en mordisk skräckartat föreställning som gränsar till det morbida med svart humor som dragande orsak. Denna film är nog den mest bisarra jag sett på många år. En ung man videofilmar sina mord med diverse offer. Han filosoferar, dividerar och berättar om sitt filmexperiment där döden är hans enda riktiga vän. Snyggt går han omkring och filmar bröllop medan han vid sidan om mördar andra människor. Vi tittare är objekt för hans filmande. En otrolig fräck blodig film med en form av glimten i ögat när vi ser dåden presenteras. Men speciellt bra som film är den inte utan överraskar mest med ett originellt intelligent avslut.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005