Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Country

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Dwight Yoakam — Blame the Vain.En kille som stoiskt har spelad sin hardcorecountry med influenser från dom gamla klassiska Buck Owens, Merle Haggard eller den store Hank Williams. En kille som med stor manlig heterosexuell spänst i blicken spelar för män som älskar våra kvinnor och ändå tycker att livet kan vara eller te sig jobbiga i relationerna med våra kvinnor. Och ärligt sagt älskar jag Dwight Yoakams nya stenhårda skiva, som ändå inrymmer en stor sensualism och romantisk blick på vackra kvinnor. Det ser man tydligt då den kaxiga men ack så trovärdiga Dwight stor på bilden i olika positioner där vi ser den sexuella erövraren Dwight Yoakam med en ovanlig vacker sexig elegant långbent brunett befinna sig i blickfånget eller lite grann i samma längtande kåta känsla av en sexuell akt. Dwight Yoakam kan transportera manliga sårbara känslor samtidigt han gör en klassisk country som berättar om livet i Amerika så som han upplever den idag.Dwight Yoakam. Hela skivan är traditionell i texten men han kryddar musiken med en stor och ståtlig countryrock i en takt som hittills endast Steve Earle lyckas kombinera eller möjligen Ryan Adams för att nämna mina personliga hjältar. Dwight Yoakam gör musik att tro på, musik du vill komma ihåg. Med den där klarblåa manliga stolta uppsynen med en rebellisk attityd om att just denna musik skiter i vad andra tycker — jag spelar den ändå. Så spelade också Dwight Yoakam sin Country liksom Joe Ely på ställen som inte var country, utan postpunkställen där Dead Kennedys, The Blasters, X eller Los Lobos och bara det är i min värld en helig mission att bevara. Det var på dom riktigt bra spelställena där det alltid hände som Dwight Yoakam trivdes. Denna man född 1956 som ända sedan 80-talets nya kraftfulla countryvåg i gammal hederlig stil som blev denna tappra hjältes eviga signum. Så kan se och uppleva hans nya skiva som en traditionell rå nyputsat country för 2000-talet.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005