Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

The Animals.Eric Burdon är en av 60-talets bästa vokalister och röst med sin särprägling som gör att man alltid känner igen en komposition av Animals tack vare Eric Burdons sångstil. Framförallt var dom tillsammans med Rolling Stones 60-talets bästa r&b-band som tolkade eller förnyade det tuffare soundet från bluesbaserade rockbanden. Jag tycker att det inte spelar någon roll om en del medlemmar lämnade bandet såsom Alan Price utan Eric Burdon kunde efter en tid alltid återuppstå som Eric Burdon och The New Animals. För mig spelar inte sättningarna eller dom nya medlemmarna någon roll för Animals helhet som grupp för basen var den tuffa bluesrocken. Men ändå kunde dom få till det med potential att skriva självklara hitar som slog ordentligt. Jag tror att det i grunden att det handlar om ren kärlek för den musik dom höll på att spela och självklart var dom hade sina influenser är en del av bandets bakgrund och identitet. För mig är också bandet en fantastisk soulrockgrupp som har den där själen med sig och skapar musik som tar med mig in i rockens allra heligaste rum, där bluesen är graalen som vi tillber. Rock/blues som svänger grymt med en ständig framåtblickande Eric Burdon på sång. En viktig kugge i deras tidiga karriär var producenten Mickie Most som signade dom till EMI.The Animals. Han var en oberoende producent som fick till själva ljudbilden som var det som kompletterade tidiga Animals sound. Jag lyssnar för första gången på Animals intensivt för jag har alltid haft fragment här eller där när det gällde Animals musik. Jag ser Mickie Most arbetande med Animals i studion i min fantasivärld. Varenda låt med Animals känns plötsligt bland det viktigaste jag lyssnat på under en lång tid. Min fantasivärld så handlar det om unga arga män som ohjälpligt snöat in sig på gammal klassisk blues, så att dom vill få rum med det råa öset. För på deras låtar så dominerar det råa slösande berikande bluesen i varenda ton dom tar, det känns blues i varenda spor dom serverar med en skicklig Eric Burdon på sång. Det är därför Blaskans Dr Indie hyllar Animals storhet.

Över till Mr Snaggus

Roscoe Holcomb.The Animals, The Kinks, The Rolling Stones plus en handfull grupper/artister till är de som jag alltjämt återkommer till.

The Animals med låtar som Baby Let Me Take You Home, Bring It On Home To Me, Don’t Bring Me Down, Don’t Let Me Be Misunderstood, House of the Rising Sun, I’m Crying, It’s My Life, We’ve Gotta Get Out of This Place och Eric Burdons San Fransican Nights slår verkligen an en sträng inom mig. Burdons suggestiva röst, underbart kompad, gör att jag ryser av välbehag och njuter i fulla drag.

House of the Rising Sun i The Animals tappning är självklart en arketypisk klassiker men jag måste ändå nämna Frijid Pinks tyngre version och inte minst Roscoe Holcomb med sin ytterst fascinerande tolkning. Hans röst och banjolir går minsann inte av för hackor.

Sätt nu på din samling av The Animals och Eric Burdon, luta dig tillbaks och låt musiken flöda över dig.

Om Dr. Indie |
Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005