Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Konsert

Accelerator Big One Münchenbryggeriet 7 juli

Världens bästa och största indiefestival utan någon motsvarighet i Europa var församlade. Naturligtvis var Dr Indie i egen hög person närvarande och träffade folk för att ivrigt diskutera scenens akter. Plus i kanten var och är alla dessa sagolikt vackra flickor/kvinnor som uppenbarar sig för Dr Indie. Fest för ögat bara det. En iakttagelse var att dom små akterna var dom bästa faktiskt. Teenage Fanclub var alldeles för trevliga men ack så formidabelt trista i sin vanlighet. Trots att dom har ett bunt med bra låtar från nya skivan. Så såg jag halva deras konsert. För det var så jag gjorde i vissa konserter, plockade små godbitar i till höger och vänster. Jag missade tyvärr Devendra Banharts sköna musik.

Amerikanska Magnolia Electric Co och Secret Machines

Dessa var för mig okända akter som brusade på olika sätt. Jag såg halva deras konserter för dom gick in i varandra. Electric Magnolia Co bjöd på en läcker countryrockad krydda med lite tidig Wilcoanda och en speciell Neil Young-känsla. Men så kunde dom läckra anrättningen med en gitarrövning som var som en spjutspets mot den trevliga anrättningen av dofter från amerikanska sångboken. Bra småputtrig spelning. Senare vandrade jag vidare för att hinna se en fullständig lysande monoton Black Rebel-liknande känsla med en trio som angrep musiken sakta men säker med dissonanser som blev stor ljudvägg av ren pur äkta glädje. En underbar nyupptäckt hos Dr Indie.

Smog

Smog fortsätter att förvandla sina melodier till en novell som kompas lite snyggt i bakgrunden. Sångaren Bill Callahan har alltid varit en berättare av det absurda med en mörk röst. Ända sedan 80-talet var alternativa musikens lilla myt, en ikon som även här bygger upp låtar och förändrar världen med sin sång. Stort var det.

Jenny Wilson, Franska Colleen, Amerikanska CocoRosie, Svenska El Perro Del Mar

Dom små akterna var som oftast intressantast. Svenska El Perro Del Mar var fullsatt. Hennes sköra röst och en porlande sång som var en stillsam frid över oss åhörare. En snygg samling låtar som till tveklöst det vackraste svenska i sommaren. I Blaskan kommer jag recensera hennes debutalster. Även CocoRosies barnsliga röst som låter som Björk var en trivsam udda liten konsert som fick mig att associera till Nina Hagens röstakrobatiska röstvolymer. Jenny Wilson lämnar för tillfället sitt band för att ägna sig åt att ge oss en Sveriges främsta popalbum i lekfullhet. Hon sjöng så bedårande att jag var tveklöst fast i hennes värld. Franska magikern Colleen gör det inte lät för sig. Klockspel, basfiol och en gitarrslinga som gav ordet tystnad ett soundtrack. Hon var ljuvlig att beskåda i sin avantgardistiska spelsätt. Ett under var det att få höra hennes musik.

Bloc Party

Deras svettiga rockiga dansmusik är just så jag förställde mig det hela. Bra ryckigt och framförallt trevlig avkoppling att sitta i baren och lyssna på briljant rock.

Sonic Youth

Herregud oväsengudarna var tillbaka och svepte bort all tveksamhet med dissonanser, ljudmattor och snygga attacker från gitarrens metafysiska högre skola. Thurston Moore är så cool att man tappar andan. Kim Gordon lirkar snyggt med sin gitarr som förstärker känslan av det aldrig borde få ta slut. Att dom var kungarna behövde jag aldrig tveka om. Under 20 år har dom varit min glädje. Så skall ett av världens mest inflytelserika band låta. Efter detta vandrade jag hem i ett sommarvarmt Stockholm.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Konsert

Accelerator Big One

Nordman

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005