Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Retro XII

Jason McNiff — Nobody’s Son 2003 och Jesse Harris & The Ferdinandos — The Secret Sun 2003

Jesse Harris & The Ferdinandos — The Secret Sun.Jesse Harris spelade med på Norah Jones plattor men har med den här fina country-singer/songwriter-skivan Secret Sun lunkar skata på med sina rena berättelser från någon småhåla utanför USA:s större farleder. Jesse Harris är en bra låtskrivare som har både John Cougar Mellencamp och Gram Parson i sina influenser vilket jag vill påstå är kraften i musiken. Den här skivan försvann snabbt från den breda massan men den behöver utrymme och framförallt en känsla av att man kan förmå förstå hans texter. Lyriken är viktig liksom Jesse Harris fina kompband The Ferdinandos som ger musiken en själ. Jag lyssnar flera gånger på denna skiva som växer sig starkare vid varje genomgång. Jag kan inte förstå att folk inte upptäckte Jesse Harris när han var med på Norah Jones snyggaste jazzplattor. Hans egen musik står väldigt bra för sig själv. Gör nu Dr Indie en tjänst att uppdatera din skivsamling med en bra country/rock/vis-platta.

Jason McNiff — Nobody’s Son.När jag lyssnar på den för mig okända Jason Mcniff och hans folkmusikinspirerande dröm Nobody’s Son med dessa snygga melodier och mycket känsliga komp från Danny Wilson och brodern Wilson från engelska Grand Drive med flera musiker från samma band. Det är en pastej som blir som en dröm om Amerikas mytologiska drömmar om dess geografiska storhet. Ett land som Jason Mcniff så gärna skriver sina låtar om. En snygg placerad countrydröm helt enkelt.

Bright Eyes — Letting Off the Happiness 2001 (1998)

Bright Eyes — Letting off the Happiness.Conor Oberst eller Bright Eyes debutalster från 1998 eller 2001 som det står på min skiva är en verklig lågoddsare som är inspelad på en väldig primitiv nivå. Musiken skramlar, sångrösten studsar omkring, instrumenten är råa men njutbara. Det är musik som jag får nedtryckt i min hörselgång. Men så var Conor Oberst också en fascinerande ung man som kunde ge sin kreativa lust en ram, en formel och ur detta föds hans nya musik som blev indievärldens lilla älskling. Själv blir jag glad åt denna skiva eftersom det är första gången som jag hör Bright Eyes debutalster och den är verkligen indie.

Portishead — Dummy 1994

Portishead — Dummy.Vid sidan av Massive Attack var Portishead den snyggaste gruppen med musik som alltid var sval brittisk pop med en snutt av elektronisk manipulerad jazzig stil med ett snitt av sampling eller instrument som skapar melodier. Portishead är en typisk modern grupp som alltid fanns i bakgrunden på den stora brittpopvåg som vältrade sig över världen. Portishead gjorde nästan symfoniska inslag i sin musik. Men framförallt var deras debutalster en skiva som berörde mig bara delvis. För deras musik andades lättsam känsla av tyst abstrakt välmodulerad stark kraftfullhet.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005