Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Så kom då Blå Tåget fram

Blå Tåget.Bland alla proggband så är det alltid ändå Blå Tåget jag personligen älskar att plocka fram och för att förstå en epok som jag växte upp i. 70-talets vänster som aldrig förändrade samhället. Blå Tåget.Men just den amatörmässiga lyckan i kompet medan texterna lyser av en elegant intellektuell lekfullhet. Det var alltid Tore Bergers poesi, Torkel Rasmusson sång eller konkretisterna Leif Nylén på trummor och Mats G Bengtsson (konkretismen, Tårtan på tv och andra konstnärliga yttringar) spelade piano. Även Urban Umer, Kjell Westling eller Roland Keijser och Carl Johan De Geer med sina saxofonsolon spelade i bandet. Alla dessa inblandade i 60-talets konkretistiska experiment under 60-talets bästa konstscener medan dom alltmera drog åt det politiska vänsterkampen som alla tråkiga borgare avskydde. Först så bildade alla medlemmar bandet under gruppnamnet Gunder Hägg för att efter tre proggplattor döpa om sig till Blå Tåget, för att det lät så mycket roligare.Blå Tåget — Brustna hjärtans hotell. Deras musik är egentligen inte alltid traditionell rock ’n’ roll, utan musiken är även influerad av svensk klassisk folkmusik, liksom valser och visor är unik bakad kaka intränad i gruppen repertoar. Jag lyssnar på dubbelalbumet Brustna hjärtans hotell med så många fantastiska sånger som inte alltid är välsjungna, utan Tore eller om det är Torkel sjunger ibland så är det falsksång.Blå Tåget — Moderna material. Men kärnpunkten i detta underbara album liksom i skivan Moderna material 1999 så kan man njuta av en stark lyrik. En lyrisk ton som jag även kan läsa i texthäftet som ren poesisamling. Så ta fram Blå Tåget ur gömmorna och upplev ett band som alltid förenade en politisk lättsam ironisk tonläge vilket är stundtals rena rama pastischen på vår verklighet. Ett gammalt konstnärsband som överlevde stormen som lade sig från 70-talets hederliga vänsterepok.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2005

Thommy Sjöberg

Gympa

Mikael Bäckman

I huvudet på Thomas Alva Edison

Berra

Det största hotet mot demokratin

Limerickar

Axelsberg (av Mikael Bäckman)

Essäer

Lars Jakobson skriver om tiden och framtiden

Lite om några Europeiska romaner

Ny svensk bra fantasy med annorlunda perspektiv

Artiklar

Al Franken om konservativa lögnare och Per Ahlmarks gnäll

Att se på världen

Gösta Oswald i backspegeln

I Sverige sker det saker bortom våra politiker

Politik

Politiska kommentarer XII

Konst

Galerie Belle — en epok i Västerås konstliv 1967 till 1987

Serier

Fredrik Strömberg — Vad är tecknande serier?, Simon Gärdenfors — Lura mig & Jan Stenmark — Örat mot väggen

Tidskrifter

Close Up fyller hela 75 nummer sedan 1991

Hip hop magasinet Kingsize

Böcker

Johan Hilton — No Tears for Queers — Ett reportage om män, bögar och hatbrott

Katarina Falkenberg — Alkemistens röda längtan

Korta bokrecensioner XII

Mikael Enckell — Uppror och efterföljelse

Backspegeln.

Nydanande neobrutalism

Musik

Alec Empire — Futurist

Ayhan Aydin — We Build

Bill Monroe — The Legend Lives On

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Colleen — The Golden Morning Breaks

Dwight Yoakam — Blame the Vain

Electrelane — Axes

Blaskanredaktionen hyllar Eric Burdon och klassiska The Animals

Juliette and The Licks — Like a Bolt of Lightning

Korta musikrecensioner VIII

En rad med underbara sånger från Rodney Crowell

Rodney Crowell — The Outsider

Monica Zetterlund sjunger om livets holistiska sidor

Sleater-Kinney — The Woods

Ryan Adams & The Cardinals — Cold Roses

Så kom då Blå Tåget fram

The Magic Numbers — The Magic Numbers

Tråkig svensk kommersiell musik

Wilmer X — 4x4

Yngwie Malmsteen’s Rising Force — Unleash The Fury

Filmer

På TV

Buck Rogers

The Office

Sport

Friidrotts VM 2005