Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

EN INBLICK I DET SVENSKA FOLKHEMMET — DEL 5

Förfalskade namnteckningar avslöjas

En man förfalskade sin adoptivdotters namnteckning för att om möjligt lyckas förhindra att hon skulle berätta för andra om de övergrepp som hon utsattes för i adoptivhemmet. Hennes, en gång i tiden, trofaste vän utsattes för urkundsförfalskningarnas verkningar och han väckte ett massivt åtal mot adoptivfadern. Som bevis fanns namnteckningarna och jämförelser med tidigare dokument samt utlåtande av en grafolog med tiotals års erfarenhet. Dessutom hade adoptivdottern i polisförhör felaktigt uppgivit hur dokumentet skickats in till den berörda myndigheten. Adoptivdottern hade påstått att hon själv hade undertecknat dokumentet och postat det till myndigheten, men sanningen var att det var faxat. Adoptivdottern försökte senare i domstolsförhör att krångla sig ur situationen genom att säga att hon hade ”postat dokumentet med fax” samt att hon hade faxat fler dokument till myndigheten den sommaren när hon arbetade på samma arbetsplats sin adoptivfader. De ”flera dokumenten” var också mycket riktigt faxade, men de var faxade i september, och vid den tidpunkten hade hon där slutat sitt sommarjobb och fortsatt sina studier i gymnasieskolan. I ett senare domstolsförhör tillfrågades hon om hon alltid säger att hon ”postar något med fax”. Hon svarade då: ”Man kan inte säga att man postar med fax”. ”Posta och faxa är två helt olika saker”.

Ytterligare en urkund med hennes namnunderskrift påstod hon i domstolsförhör att hon hade skrivit under den måndag som dokumentet var daterat. Det var bara det att dokumentet var stämplat som ankommet till myndigheten på måndagen, och dokumentet var inte faxat denna gång utan skickat med post. Datumstämplingen görs centralt av kontorister som har som rutin att alltid kontrollera att datumet på stämpeln stämmer innan de börjar stämpla de hundratals dokument som skickas dit. Det var med tanke på postgången omöjligt för brevet att nå myndigheten samma dag som det enligt adoptivdottern egen utsaga hade skrivits under och postats av henne. I domstolen kom adoptivfadern under förhöret med honom helt plötsligt på att de ju hade åkt med bil till myndigheten och postat det i myndighetens brevinkast. Ja, så var det! Myndigheten låg en mil åt motsatt håll från adoptivfaderns arbetsplats och adoptivdotterns gymnasieskola och att ta bilen och åka en dryg mil i rusningstrafiken en måndagsmorgon förefaller inte särskilt trovärdigt, ännu mindre intelligent med tanke på de bilköer som bildas på E-18 i storstadsområdet.

Rätten friade adoptivfadern och åklagaren beslutade sig för att väcka åtal mot den som anmält förfalskningarna samt på grund av dessa väckt åtal mot den förmodade förövaren.

Tre månader före rättegången skrev adoptivfadern till en berörd myndighet att adoptivdottern väl ändå inte skulle behöva vittna i målen som dotterns tidigare vän hade väckt mot honom. Dokumentet undertecknade adoptivfadern och, kan man tänka sig, den namnteckningens bokstäver var identiska med adoptivdotterns namnteckning. Efternamnets utseende var rent av alldeles identiskt. Det såg ut som en exakt kopia.

I samband med rättegången mot adoptivfadern vittnade adoptivdottern i ett angränsande mål. Hon begick i den rättegången mened i flera av sina svar och hon motsade sådant som hon tidigare sagt i domstolsförhör.

Fyra frågor dyker upp med anledning av denna berättelse. Hur skulle adoptivfadern agera om han efter rättegången insåg att han har gjort ett allvarligt misstag i och med att han undertecknade det sista dokumentet som han själv skrev till myndigheten? Vad kan det vara som driver en adoptivförälder att agera så som denna berättelse beskriver? Vad är det som får adoptivdottern att ljuga om så mycket? Och vad menar rättsystemet med att fria sådana människor som den här adoptivfadern från den här typen av verifierade anklagelser?

I Sverige kan allt hända — ingen är säker. Alla kan få rätt eller fel eller utsättas för myndigheternas vansinniga godtycke. Någon rättvisa existerar inte i det myndighets-stalinistiska fascist-Sverige.


Mikael Bäckman
legitimerad sjuksköterska och medicinsk forskare
Danderyd

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #9 2005

Stefan Hammarén

Ad cunnum

Beträffande näktergalarna mann fan på glaciärisen

En skål soppa med


Stefan Whilde

Edward Crowley — Världens farligaste man

Socialstyrelsen erbjuder säker död

Thommy Sjöberg

Antonio Gramsci

Crickets are chirpin’ the water is high

Oväder — High Tide

Mikael Bäckman

Botswana — En nation utan hopp som förlorar sitt folk

En inblick i det svenska folkhemmet — del 5

En inblick i det svenska folkhemmet — del 6

I Think You Should Kill Yourself

Christian Swedberg

Konservatismens intåg

Miss Vampyria

Maria Full of Grace

Limerickar

Nagoya (av Mikael Bäckman)

New York-special

Ett intryck från New York

Musik från New York

Utställningar på Metropolitan Museum of Art

Debatt

Vetenskap, Pluto och Iranskt kärnavfall

Politik

Politiska kommentarer XIII

Världspolitik

Artiklar

Så var sagan slut när det gäller FI, eller?

Snarkning farligare än man tror

Sverige och islam

Konst

Leif Tjerned, Joackim Carlsson och Johan Ledung på Konstnärshuset i Stockholm

Blaskan-hjältar

Steve Irwin — vår käre krokodiljägare.

Pippi Långstrump

Pippi Långstrump fyller 60 år av oavbruten irritation hos många

Tecknade serier

Nyutgåva från Marvelredaktionen med nyöversatta 60-talsserier av Spiderman

Böcker

Korta bokrecensioner XIII

Bengt Ohlsson — benke@swipnet.se

Max Hastings — Harmagedon — Slaget om Tyskland 1944-45

Salman Rushdie — Överskrid denna gräns

Backspegeln.

T. Rex — Cosmic Dancer

Musik

Beginner’s Guide to American Roots

Craig David — Story Goes & James Blunt — Back to Bedlam

Delbert McClinton — Cost of Living

Demons & Wizards — Touched by the Crimson King

Dream Theater — Octavarium

Four Tet — Everything Ecstatic

Frank Black — Honeycomb

Galactic Soul — (Various Artists)

Hundarna från Söder — Troika

Joe Henry — Tiny Voices

Korta musikrecensioner IX

Mötley Crüe — hårdrockens värsta gäng, eller?

Opeth — Ghost Reveries, Nevermore — This Godless Endeavor, Arch Enemy — Doomsday Machine & Naglfar — Pariah

Ringo Starr — Choose Love

Solomon Burke — Make Do With What You Got & Willie Hightower

Spånka NKPG — City of the Golden King

The Kills — No Wow

The Teenage Idols — Something Wicked

Turbonegro — Party Animals

Två gånger Putte Wickman

Filmer

På TV

Space: 1999 (Månbas Alpha)

Intervjuer

Junilistan intervjuas av Blaskan