Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Mötley Crüe — hårdrockens värsta gäng, eller?

Mötley Crüe.Världens roligaste bok är nästan boken Dirt om Mötley Crües rockkarriär. Jag vet att man kan tycka att rockposer och imagen av det hårda gängets livstil är patetiska. Men fan ibland kan det vara oerhörd intressant och roligt med just den typen av liv. Dels för att den är fjärran från mitt eget. Men Boken är stimulerande. För här brinner Mick Mars hårdare än någonsin. Nikke Sixx är på strålande humör liksom Vince Neil och den alltmera hårddunkande Tommy Lee. För dom var vid sidan av Gun’s ’N’ Roses och WASP tyngsta dragkrokarna för hårdrockens 80-tal. Men det är problem med Mötley Crües musik, för dom håller inte hela vägen utan belastas med dom värsta ljudbilderna av 80-talets tråkigaste larm. Trots lite punkig image så känns det som om man dammar av dom bortglömda 80-tals refrängerna. Jag lyssnade på en rad av deras skivor och försökte få pli på deras sätt att skriva låtar. Visst kvinnoälskade fucklåtar är kul ibland. Men deras partyröj blir lite seg uppvisning i manlig hormonstint tuffa grabbjargong. Jag tröttnar mycket snabbt på bandets alltför kritvita försök till sväng. Jag vet att många tycker att bandet har kultstatus så det blir mera spex över bandet 2005. Naturligtvis finns det några briljanta låtar i deras baggage av tuffa attityder. Mötley Crüe är pojkarna som inte släpps in i finrummet utan rumsterar på dom sunkiga spelställena. Dom har flitigt i samklang med medierna framställt sig som hårdrockens fulingar inom det värsta av det värsta.

Mötley Crüe.Myter är visst kul. Bandet har verkligen satt sin själ på pränt i rockhistorien. Mötley Crüe kan verkligen göra shower av sitt koncept som band. Men ändå i sluttampen blir deras rockmusik ändå uppvisningar som jag snabbt tröttnar på därför att dom dras med för mycket med allt det dåliga med 80-talets hårdrock. Därför blir deras levnadshistoria roligare än musiken. Det blir min slutsats oavsett vad Mötley Crüediggarna tycker eller 80-tals hårdrockarna som övervintrat.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #9 2005

Stefan Hammarén

Ad cunnum

Beträffande näktergalarna mann fan på glaciärisen

En skål soppa med


Stefan Whilde

Edward Crowley — Världens farligaste man

Socialstyrelsen erbjuder säker död

Thommy Sjöberg

Antonio Gramsci

Crickets are chirpin’ the water is high

Oväder — High Tide

Mikael Bäckman

Botswana — En nation utan hopp som förlorar sitt folk

En inblick i det svenska folkhemmet — del 5

En inblick i det svenska folkhemmet — del 6

I Think You Should Kill Yourself

Christian Swedberg

Konservatismens intåg

Miss Vampyria

Maria Full of Grace

Limerickar

Nagoya (av Mikael Bäckman)

New York-special

Ett intryck från New York

Musik från New York

Utställningar på Metropolitan Museum of Art

Debatt

Vetenskap, Pluto och Iranskt kärnavfall

Politik

Politiska kommentarer XIII

Världspolitik

Artiklar

Så var sagan slut när det gäller FI, eller?

Snarkning farligare än man tror

Sverige och islam

Konst

Leif Tjerned, Joackim Carlsson och Johan Ledung på Konstnärshuset i Stockholm

Blaskan-hjältar

Steve Irwin — vår käre krokodiljägare.

Pippi Långstrump

Pippi Långstrump fyller 60 år av oavbruten irritation hos många

Tecknade serier

Nyutgåva från Marvelredaktionen med nyöversatta 60-talsserier av Spiderman

Böcker

Korta bokrecensioner XIII

Bengt Ohlsson — benke@swipnet.se

Max Hastings — Harmagedon — Slaget om Tyskland 1944-45

Salman Rushdie — Överskrid denna gräns

Backspegeln.

T. Rex — Cosmic Dancer

Musik

Beginner’s Guide to American Roots

Craig David — Story Goes & James Blunt — Back to Bedlam

Delbert McClinton — Cost of Living

Demons & Wizards — Touched by the Crimson King

Dream Theater — Octavarium

Four Tet — Everything Ecstatic

Frank Black — Honeycomb

Galactic Soul — (Various Artists)

Hundarna från Söder — Troika

Joe Henry — Tiny Voices

Korta musikrecensioner IX

Mötley Crüe — hårdrockens värsta gäng, eller?

Opeth — Ghost Reveries, Nevermore — This Godless Endeavor, Arch Enemy — Doomsday Machine & Naglfar — Pariah

Ringo Starr — Choose Love

Solomon Burke — Make Do With What You Got & Willie Hightower

Spånka NKPG — City of the Golden King

The Kills — No Wow

The Teenage Idols — Something Wicked

Turbonegro — Party Animals

Två gånger Putte Wickman

Filmer

På TV

Space: 1999 (Månbas Alpha)

Intervjuer

Junilistan intervjuas av Blaskan