Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Metal

Opeth — Ghost Reveries

Nevermore — This Godless Endeavor

Arch Enemy — Doomsday Machine

Naglfar — Pariah

Nevermore — This Godless Endeavor.Svenska metalscenen verkar knappast sakna energi liksom delar av den utländska metalscenen. I denna skara av band så är det enbart Nevermore som är amerikansk stenhård trashmetal eller lite speedmetalvibbar och lätt dos av dödsmetal.Arch Enemy — Doomsday Machine. Deras skiva är faktiskt medryckande och fylls av melodier som är exakta och väldigt fokuserade på sång och den bakgrund som ligger och gryr är snygga gitarrslingor och trummor som virvlar som lätta små kanonkulor riktat mot den potentiella lyssnaren.

Men den svenska metalscenen är desto bättre efter jag hört dessa tre skivor från den mörka dödsmetalen eller darkmetal. Ändå finns det skönhet inom dessa tre skivor med olika stilar, temperament och ändå kraftfull stor dos hårdrock.

Opeth — Ghost Reveries.Opeth gör årets vackraste metal utan tvekan. Deras episka långa låtar känns som om det är bara i metalen eller symfonirocken och i vissa funkbravader man kunde göra episka stora berättlser i musiken. Det är exakt vad Opeth gör på sin imponerande stora sköna skiva. Dom är minst så bra jag kommer ihåg dom från Sweden rock från år 20004. Den gode Dr. Rock satt ned vid skivbunten och tindrade och vid lyssningen hemma hos den gode doktorn, så gick jag hem med fyra metalskivor av stor kaliber.Naglfar — Pariah. Opeth imponerar på mig mest med sin sköna metal medan Arch Enemy och Naglfar gör den mest envetna dödsmetal med gotiska inslag detta år. Båda grupperna bygger upp sin musik med growlande sångare med den klassiska röstresursen som jag vant mig vid när det gäller denna undergenre inom metalen.Opeth. Även om dödsmetalen lever starkt som egen tradition så är det fortfarande ute världen en speciell undergroundföreteelse. Men det spelar ingen roll för deras skivor är ändå två tunga blyförsatta plattor som faller mig i smaken även om jag knappast lyssnar på dödsmetal längre eftersom det är musik man mycket väl tröttnar på. Dödsmetalen har en förmåga att suga kraft ur en och musiken blir bara jobbigt att lyssna på efter en stund. Man hör aldrig vad dom sjunger och det är en brist iblan. Men undantag finns som alltid, dessa två grupper är sådana underbara undantag.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #9 2005

Stefan Hammarén

Ad cunnum

Beträffande näktergalarna mann fan på glaciärisen

En skål soppa med


Stefan Whilde

Edward Crowley — Världens farligaste man

Socialstyrelsen erbjuder säker död

Thommy Sjöberg

Antonio Gramsci

Crickets are chirpin’ the water is high

Oväder — High Tide

Mikael Bäckman

Botswana — En nation utan hopp som förlorar sitt folk

En inblick i det svenska folkhemmet — del 5

En inblick i det svenska folkhemmet — del 6

I Think You Should Kill Yourself

Christian Swedberg

Konservatismens intåg

Miss Vampyria

Maria Full of Grace

Limerickar

Nagoya (av Mikael Bäckman)

New York-special

Ett intryck från New York

Musik från New York

Utställningar på Metropolitan Museum of Art

Debatt

Vetenskap, Pluto och Iranskt kärnavfall

Politik

Politiska kommentarer XIII

Världspolitik

Artiklar

Så var sagan slut när det gäller FI, eller?

Snarkning farligare än man tror

Sverige och islam

Konst

Leif Tjerned, Joackim Carlsson och Johan Ledung på Konstnärshuset i Stockholm

Blaskan-hjältar

Steve Irwin — vår käre krokodiljägare.

Pippi Långstrump

Pippi Långstrump fyller 60 år av oavbruten irritation hos många

Tecknade serier

Nyutgåva från Marvelredaktionen med nyöversatta 60-talsserier av Spiderman

Böcker

Korta bokrecensioner XIII

Bengt Ohlsson — benke@swipnet.se

Max Hastings — Harmagedon — Slaget om Tyskland 1944-45

Salman Rushdie — Överskrid denna gräns

Backspegeln.

T. Rex — Cosmic Dancer

Musik

Beginner’s Guide to American Roots

Craig David — Story Goes & James Blunt — Back to Bedlam

Delbert McClinton — Cost of Living

Demons & Wizards — Touched by the Crimson King

Dream Theater — Octavarium

Four Tet — Everything Ecstatic

Frank Black — Honeycomb

Galactic Soul — (Various Artists)

Hundarna från Söder — Troika

Joe Henry — Tiny Voices

Korta musikrecensioner IX

Mötley Crüe — hårdrockens värsta gäng, eller?

Opeth — Ghost Reveries, Nevermore — This Godless Endeavor, Arch Enemy — Doomsday Machine & Naglfar — Pariah

Ringo Starr — Choose Love

Solomon Burke — Make Do With What You Got & Willie Hightower

Spånka NKPG — City of the Golden King

The Kills — No Wow

The Teenage Idols — Something Wicked

Turbonegro — Party Animals

Två gånger Putte Wickman

Filmer

På TV

Space: 1999 (Månbas Alpha)

Intervjuer

Junilistan intervjuas av Blaskan