Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Turbonegro — Party Animals B.B.B.B.

Hank von Helvete, Pål Pot Pomparius, Rune Rebellion, Happy Tom och Chris Summers har gjort en ny skiva tillsammans. De något udda namnen tillhör medlemmarna i Turbonegro. Som sig bör är det superröj med tungviktsboxning och Ramones-hey-ho som förebilder. Detta är inget för vare sig Hem och Skola-föreningen eller människor med svaga nerver, det är inte bara styggtungt utan också grovkornigt i vissa texter. Vad sägs om textraden —If I ran for election, would you support my erection— från Blow Me (Like the Wind)? Men vem har sagt att rock ska vara snäll?

Egentligen är den här plattan rena knock-outen. Den kunde ha vunnit klockrent på TKO, men det finns två argument som berövar plattan dess självklara härskarstatus.

Rock skrev jag tidigare, och få band kan sin rockhistoria bättre än Turbonegro. I själva verket lyssnar jag just i skrivandets ögonblick på något som bara kan produceras av ett band med stora kunskaper om framför allt punk, men också i viss mån The Rolling Stones från tidigt 70-tal. Jag håller till och med det här bandet så högt att skulle jag räkna upp tio rockband som idag går i bräschen för ny bra rock i världen, så finns Turbonegro med. Men missförstå mig rätt, Turbonegro har aldrig handlat om nyskapande utan snarare om att förvalta ett musikarv från dåtid och inget fel i det. Vad hindrar då femman att sitta där som ett frimärke? Svaret finns i två låter, den första Stay Free låter som en avskalad pudelrocklåt. Det är bara de stora utskurna-kulorna-körerna som saknas — vidrigt. Den andra heter Final Warning och här har producenten fått hjärnsläpp när han släppt lös en hel symfoniorkester i en för övrigt läskigt bra låt — ett svårslaget övergrepp. Det låter lite grann som London Symphony Orchestra-skivorna som kom för ett gäng år sedan med rocklåtar i nya bombasstiska versioner, men det var inte bra då heller. I övrigt är det fläskläppsbra och det vill inte säga lite det.

Superblytunga bärsärksliknande svänggängslåtar som inte saknar vare sig riffkänskla eller trycket genom hela instrumenteringen. Headbangar-anthem staplas på varandra, i vissa låtar kommer till och med pogo-dansen fram. Testa en sådan låt som Waisted Again, den som sitter still genom hela låten är troligen fastspikad i golvet. Eller testa att väga tyngden i Death From Above hemma på badrumsvågen, skulle tro att det är det sista den vågen gör innan den ger upp andan. Så här fortsätter det, blytunga låtar rakt upp i ansiktet utan någon som helst säkerhetslina. Det är enkelt, det är tungt och det är svinaktigt bra. Principen för Bop-til-you-drop-rocken skapades av Ramones och en hel del av deras ande svävar också över denna skiva; sämre förebilder kan man definitivt ha. I låtar som High On the Crime kan man i breaket ana den andra influensen som inte är lika tydlig, men som ändå finns där — The Rolling Stones. Ackordsföljden och soundet på gitarrerna andas tidigt 70-taslsstones och återigen kan man hitta sämre förlagor. If You See Kaye är ytterligare ett exempel på låt som fångar och bevarar punkens energi vilket gör låten svårslagen. Lyckan är fulltalig när Hank von Helvete (smartaste artistnamnet i branschen?) räknar in Babylon Forever med ett självklart Ein, Zwei, Drei, Vier. Glömde jag nämna att Hot Stuff/Hot Shit är en blydagg rakt i pannbenet? Huvaligen, skäms på mig!

Det är med svettig panna och ett finurligt flin jag konstaterar att trots vissa brister, så är helheten så pass bra att man bara kan le. Det bästa av rocken sammansmällt till en i sort sett så bra platta att man inte kan göra annat. Glöm alla skivrecensenter som snackar om alla svenska band som världsfrälsare inom rocken — ljuset kommer faktiskt från Norge och dom är här för att sparka scrotum.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #9 2005

Stefan Hammarén

Ad cunnum

Beträffande näktergalarna mann fan på glaciärisen

En skål soppa med


Stefan Whilde

Edward Crowley — Världens farligaste man

Socialstyrelsen erbjuder säker död

Thommy Sjöberg

Antonio Gramsci

Crickets are chirpin’ the water is high

Oväder — High Tide

Mikael Bäckman

Botswana — En nation utan hopp som förlorar sitt folk

En inblick i det svenska folkhemmet — del 5

En inblick i det svenska folkhemmet — del 6

I Think You Should Kill Yourself

Christian Swedberg

Konservatismens intåg

Miss Vampyria

Maria Full of Grace

Limerickar

Nagoya (av Mikael Bäckman)

New York-special

Ett intryck från New York

Musik från New York

Utställningar på Metropolitan Museum of Art

Debatt

Vetenskap, Pluto och Iranskt kärnavfall

Politik

Politiska kommentarer XIII

Världspolitik

Artiklar

Så var sagan slut när det gäller FI, eller?

Snarkning farligare än man tror

Sverige och islam

Konst

Leif Tjerned, Joackim Carlsson och Johan Ledung på Konstnärshuset i Stockholm

Blaskan-hjältar

Steve Irwin — vår käre krokodiljägare.

Pippi Långstrump

Pippi Långstrump fyller 60 år av oavbruten irritation hos många

Tecknade serier

Nyutgåva från Marvelredaktionen med nyöversatta 60-talsserier av Spiderman

Böcker

Korta bokrecensioner XIII

Bengt Ohlsson — benke@swipnet.se

Max Hastings — Harmagedon — Slaget om Tyskland 1944-45

Salman Rushdie — Överskrid denna gräns

Backspegeln.

T. Rex — Cosmic Dancer

Musik

Beginner’s Guide to American Roots

Craig David — Story Goes & James Blunt — Back to Bedlam

Delbert McClinton — Cost of Living

Demons & Wizards — Touched by the Crimson King

Dream Theater — Octavarium

Four Tet — Everything Ecstatic

Frank Black — Honeycomb

Galactic Soul — (Various Artists)

Hundarna från Söder — Troika

Joe Henry — Tiny Voices

Korta musikrecensioner IX

Mötley Crüe — hårdrockens värsta gäng, eller?

Opeth — Ghost Reveries, Nevermore — This Godless Endeavor, Arch Enemy — Doomsday Machine & Naglfar — Pariah

Ringo Starr — Choose Love

Solomon Burke — Make Do With What You Got & Willie Hightower

Spånka NKPG — City of the Golden King

The Kills — No Wow

The Teenage Idols — Something Wicked

Turbonegro — Party Animals

Två gånger Putte Wickman

Filmer

På TV

Space: 1999 (Månbas Alpha)

Intervjuer

Junilistan intervjuas av Blaskan