Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Iggy Pop & The Stooges-special

Iggy & The Stooges — Telluric Chaos B.B.B.

Iggy and The Stooges — Telluric Chaos.I 25 år har jag väntat, 25 plågsamma och fasansfullt tomma år. Det var snart 35 år sedan de sist hördes av, men nu är det dags att avtäcka skapelsen. Iggy & The Stooges är tillbaka i skivsvängen med en ny skiva under armen. Visserligen är det ”bara” en nyinspelad liveplatta med gammalt material samt en nyskriven låt Idea of Fun.

De där magiska åren då allt begav sig första gången 1968–1972, hann det bli tre plattor som alla är klassiker ännu i denna dag. Varje platta återutges för övrigt just nu som dubbel-cd med extraspår. Med den första punken var man stilbildande inom genren och därför den grupp alla rockfanatiker refererar till som sin förebild till och med i vår samtid. Tre, fyra ackord som varierades i oändlighet och som kombinerades med en energinivå som skulle ha fått duracell-kaninen att framstå som en obotlig slöfock. Otaliga är de grupper som spelat in covers för att dels spela in en bunt snorbra låtar och dels för att visa sin vördnad för kungarna av skrothögen. Sex Pistols är kanske de som lyckats bäst med sin version av No Fun (fanns som b-sida till singel för den intresserade).

Telluric Chaos är inspelad i Tokyo (Big Fucking T enligt Iggy) våren 2004, men nådde våra breddgrader först i maj i år. Den mest självklara frågan i kölvattnet på den nya skivan, kanske kan formuleras som: Har 35 års frånvaro farit snällt eller styggt fram med Iggy & The Stooges?

Jovisst finns de ursnuskigt smutsiga ackorden där, feta bredbenta mördarackord som får varenda pinal i rummet att vibrera och grannarna att ringa larmtjänst. Visst är vartannat ord Iggy yppar fuck i olika kombinationer vilket garanterar en uppretad hem och skola-förening. Här finns också de berättigade elakheterna och ironin i antietablissemangsanda, som när Iggy filosoferar kring skivindustrin i introt till Rock Star — vasst och cynismen haglar. Vi får till och med ta del av i annorlunda slags jamsession-intro (imporvisation) mellan Iggy och trummisen Scott Ashton i Not Right under temat ”Freak with me”. En Bush-bankar text bjuds i den nya låten Idea of Fun, politiskt korrekt och för första gången i Stooges historia en låt med klart politiskt ställningstagande i en infekterad fråga som stavas I-R-A-K. Det hela låter alltså så här långt ypperligt … eller?

Njet, allt är inte frid och fröjd i paradiset tyvärr. Jag tycker att i all härlighet låter det något lite stelt och odynamiskt som om svänget bara vill svänga halvvägs ungefär. Visst kan man skylla på att grabbarna nu ligger och tuggar runt det magiska 60-årsstrecket, eller att de inte spelat ihop på nästan 35 år. Men vill man vara lite kritisk så skulle man lika gärna kunna skylla på att man gjort sig lite bekväma i det faktumet att under de 35 åren som förflutit har ryktbarheten och stjärnstatusen bara ökat. För det ironiska med Stooges är att när de var som bäst var de som mest hatade och sålde knappt en skiva, först efter deras hädanfärd har de uppnått stjärnstatus och nu kan man eventuellt rida lite högt på att vara ett namn på alla rockfanatikers läppar. Tyvärr innebär detta också att man slipper anstränga sig, man får ju allt gratis: framgång, pengar och lite till som kompensation för hundåren då inget gick deras väg ekonomiskt. Så nog låter det lite bakåtlutat, men märk att det är utan att det någonsin blir dåligt. En klar trea känns som det mest naturliga betyget och taskigheterna ovan om bakåtlutning har jag redan glömt att jag skrivit. Detta är en bra skiva utan att vara fläskläppsbra kort och gott.

Är du en diggare av treackords-rock eller fula ord är kungarna tillbaka och pondusen har man i behåll. Fete-Elvis månde tjata om sin Hound Dog, men vill jag ha rock om hundar väljer jag mycket hellre I Wanna Be Your Dog, i synnerhet när Iggy skriker ”We wanna do a funkin’ animal song”, ord som fläsk-elvis aldrig skulle ta i sin mun. Så glöm nerknarkade kolesterol-junkies och välj istället utmärglade farbröder med bett i blicken och stygga blytunga låtar. Dom kan faktiskt fortfarande frälsa de förtappade.

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #10 2005

Stefan Hammarén

Skriftsstridsropet, hörsammar Whilde

Stefan Whilde

Rikard Larsson — In i labyrinten, dragga i kanalerna

Thommy Sjöberg

Jan Fridegård

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 7

Preeti Kaur Mann

Every word

Annika Danielsson

Subkulturens historia 5:7 — 80-talets subkultur

Tora Rue

Intervju med Allen Wrench

Intervju med Berny Pålsson

Astrid Boman

Mördarcentralen Fort Detrick

Jim Björklund

Upplysning i cannabisfrågan

Konst

Jan Manker & Kent Lindfors på Konstakademien

Jockum Nordström på Moderna museet

Ulf Malmgren — en okänd konstnär visar upp sig

Politik

Politiska kommentarer XIV

Debatt

Miljöpartiet = bakåtsträvare?

Artiklar

En bekännelse av en socialist

Journalistikens förändringar

Mattias Andersson — Porr: en bästsäljande historia

När tiden förändrades

New Orleans — kulturstaden i fara

Solidaritets kamp mot polska kommunistpartiet för 25 år sedan

Tidskrifter

DAST #3 2005

Böcker

Korta bokrecensioner XIV

Seymour M. Hersh — På given order — Från 11 september till Abu Ghraib

Backspegeln.

Punkrock av äkta 77-snitt

Musik

Peter Asplund Quartet — Lochiel’s Warning, Esbjörn Svensson trio — Viaticum & Miriam Aïda, Fredrik Kronkvist with Monday Night Big Band — Live at the Palladium

A Treasury of Northern Soul — 60 Golden Nuggets of Soul

CocoRosie — Noah’s Ark

Cream — en supergrupp bortom det mesta

Death Cab for Cutie — Plans

Dr. Indie drömmer om några favoritdiscolåtar

Edguy — Superheroes

John Hiatt — Master of Disaster

Korta musikrecensioner X

Love — Forever Changes

Montt Mardié

Ninsun Poli — For Real

Ny musik från svenska Jeremy

Paul McCartney — Chaos and Creation in the Backyard

Peter Lemarc — Sjutton sånger — Lemarc sjunger Lemarc

Saint Etienne — Tales from Turnpike House

The Legendary Sun Records Story

Super Furry Animals — Love Kraft

The Decemberists Present Picaresque

Filmer

På TV

Frasier

TV-serier V