Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Artikel

Mörkläggning

Vi har behov av fri information. Ett land, som är rädd att låta medborgarna själva bedömma sanning och lögn, är ett land som är rädd för sina medborgare.

President John F. Kennedy feb. 1962

Vår regering torde känna stor rädsla för oss medborgare eftersom de mörklägger den ena utredning efter den andra. Mordet på Olof Palme är en av dessa utredningar som avbröts eller förhindrades av regeringen. Holmer lär ha sagt att: ”Skulle sanningen om detta mord uppdagas skulle det skaka Sverige i dess grundvalar.” När spåren ledde åt ett visst håll avbröts den av tre regeringsmedlemmar och bevismaterial försvann. Bl.a. ett band där fd. CIA-agenten Gene Tatum berättar att CIA låg bakom mordet på Olof Palme.

Mörkläggning väcker misstankar och skapar frågor. Vilken vetskap om detta mord hade de då i regeringen sittande? Vem beordrade att bevismaterial skulle förstöras?

Var är bandet och var är Gene Tatum?

Att svenska högerpolisen var inblandad är ett faktum men vilken roll hade de i mordet? Skulle de se mellan fingrarna eller deltog de aktivt i förberedlserna? Mycket tyder på det senare när man läser utredarnas rapporter om deras verksamhet den kvällen.

Varför dog Christer Pettersson? Tre dagar tidigare lär han ha sagt att han visste vem som mördade Olof Palme och han hade sedan en tid tillbaka försökt få kontakt med Mårten Palme. De skador han hade tyder på att trubbigt våld förkommit. Med tanke på var skadan satt är det spektakulärt att den uppkommit genom fall. Att lägga skulden för mordet på en kriminell alkoholist och våldsverkare är ett effektivt sätt att få bort allmänhetens och pressens blickar från de verkliga händelserna. För vem bryr sig om en gammal alkis?

Så mörklades också Estonia-katastrofen och omständigheter runt denna.

Det har på senare tid blivit känt att militärt material brukade skeppas med Estonia. Nu har man fått fram att det var en speciell rysk radarutrustning som smugglades med denna transport. Om det var svenska försvaret som skulle lägga vantarna på den eller om den skulle gå till USA via Sverige vet jag inte. Däremot finns denna utrustning i Ryssland. Det var med hjälp av denna ett amerikanskt spionplan sköts ned våren 2005 då det flugit in på ryskt terrirorium. Svenska medier förtiger dessa uppgifter eller visar i allafall ett ringa intresse.

Regeringen var också mycket snabb på att föreslå att ett betongfundament skulle gjutas över Estonia och att gravfrid skulle råda. Annars brukar vår regering arbeta i snigelfart, som tex vid flodvågskatastrofen.

Överlevande har vittnat om att de hörde en explosion innan bogvisiret sägs ha lossnat och båten började sjunka. Terrordåd eller olycka? Fraktade svenska försvaret explosivt material med färjan? Var Estonia sjöduglig? Hade det slarvats med underhållet?

Att USA med svenska regeringens godkännande kidnappar och fraktar bort människor är numera allmänt känt. Det går inte att förneka det längre. Så skedde även efter Estoniaolyckan. Gå gärna in på sidan punkt146 och läs om utredningen.

Att personer dödförklaras men sedan visar sig vara räddade är ingenting konstigt vid stora katastrofer. Men att motsatsen sker är anmärkningsvärt. Speciellt när de setts i allra högsta grad levande efter olyckan.

Elva personer sades vara räddade men ströks sedan från listan och dödförklarades. Två av dessa kan väl ses som huvudvittnen om båtens last, sjöduglighet och anledning till olyckan.

Kapten Avo Piht har befunnit sig på Utö efter olyckan. Hans hustru fick också beskedet, att han var räddad. Han sågs föras iväg från Åbo i en bil. Två personer har hört projektledaren för reprationsvarvet, Erik Mörd, erkänna att Pith hade räddats. Chefsmaskinist Lembit Leiger har bevisligen befunnit sig levande på Huddinge sjukhus efter katastrofen. Viktor Bogdanovs hustru fick ett telefonsamtal från pursern Andres Vihmare som meddelade att Viktor överlevt med honom på Mariella. Av de elva som förklarades räddade men senare dödförklarades har jag fått fram 10 namn.

Kapten Avo Piht Chefsmaskinist Lembit Leiger taxfreeförsälj. Tina Muur fartygsläkare Viktor Bogdanov Styrman Kaimar Kikas med husrtu Merit Kikas Mek. och fjärde maskinist Agur Targama variteartisterna Hannely och Hanka — Hannika Veide och affärsbiträde Ago Tomingas.

Dagen efter Estonia-olyckan startade två flyplan Gulfstream 4 Reg N971L samt Boeing 727-200 Reg vr-CLM. från Arlanda. De medförde 5 respektive 4 icke namngivna personer. Enligt flygplansarkiven var det amerikanska ambassaden som betalade start och landningsavgifterna. Bortfördes 9 besättningsmedlemmar med dessa plan?

Kapten Avo Piht och chefsmaskinist Lembit Leiger var ju huvudvittnen vad som gäller fartygets last samt sjöduglighet.

Vem hade intressen i att dessa människor försvann. USA? Rederiet? Svenska försvaret? Vad vet svenska regeringen om de 9 personer som flögs iväg med de amerikanska planen dagen efter olyckan? I UD:s arkiv finns namnen på de som sades vara räddade men senare dödförklarades. En av de anhöriga har fått telefonsamtal från en saknad besättningsman. Någon lade dock på luren. Där upphör spåren. Detta mörklägger vår regering. Varför?

De anhöriga har rätt att få veta vilket öde som drabbat deras nära och kära. Mörkläggning skapar misstänksamhet och frågor. Varför lägger inte UD alla handlingar på bordet även de obekväma dokumenten? Källor bl.a Sven Aner (svensk journalist) Anders Björkman (utredare)

Astrid Boman

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2005

Stefan Hammarén

Boknytt

Im memoriam Great man

Smått

Thommy Sjöberg

Rouen, Le Havre och D-Day stränder — Tour de Monet

Patrik Törnkvist

Alla får inte komma och titta på riksdagen

Astrid Boman

Mörkläggning

National eller socialdemokrater?

Vi får det vi ger

Miss Vampyria

Internationell metal

Resereportage

Sofiero Slott, Hovs Hallar & Norrvikens trädgårdar

Konst

Dawid Merit på Carl Millesgården

Holländsk guldålder, Rembrandt, Fran Hals och deras samtid på Nationalmuseum

Politik

Det radikala året 68 och varför det var ett bra år

Politiska kommentarer XV

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet i kris? — samtal med Johan Lönnroth


Intervju med Lars Ohly


Vänsterpartiet som krisfenomen

Essäer

Orhan Pamuk som författare och turkiskt sanningsvittne

Artiklar

30 år sedan Piers Paolo Pasolini mördades

Ingmar Stenroth — Sveriges rötter: En nations födelse & Bo Stråth — Union och demokrati: De förenade rikena Sverige-Norge 1814–1905

Tiina Rosenberg, Judith Butler och FI

Tomas Bodström är på gång igen

Tidskrifter

Nova Science Fiction är här igen

En ny suverän webbtidskrift — Stalker

Serier

Green Lantern

Böcker

Fredrik Strage — Fans

Korta bokrecensioner XV

Torbjörn Säfve — Minnessamlaren: Om mitt liv och läsande

Backspegeln.

Dead Boys — Younger, Louder & Snottier (The Rough Mixes)

Musik

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Crashdiet — Rest in Sleaze

Depeche Mode — Playing the Angel

Franz Ferdinand — You Could Have It So Much Better

Gamma Ray — Majestic

Louise Hoffsten — From Linköping to Memphis, Tomas Andersson Wij — TAW & Christian Kjellvander — Faya

Isolation Years — Cover the Distance & El Perro Del Mar — Look! It’s El Perro Del Mar!

Janis Joplin — Pearls

Korta musikrecensioner XI

Kreuzweg Ost — Edelrost

Laleh — Laleh

Lil’ Kim — The Naked Truth & The Mitchell Brothers — A Breath of Fresh Attire

Lucinda Williams — Live @ The Fillmore

Mauro Scocco — Herr Jimsons äventyr

Neil Young — Prairie Wind

Randy — Randy the Band

Suburban Kids with Biblical Names — #3

The Editors — The Back Room & The Rakes — Capture

The Essex Green — The Long Goodbye

The Magnetic Fields — i

The Posies — Every Kind of Light

Ulf Lundell — Högtryck

Weeping Willows — Singles Again

DVD

Monty Python — Livet é pyton & Helan & Halvan — The Golden Collection

Filmer

På TV

Martin Scorsese — Bob Dylan: No Direction Home

TV-serier VI