Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Internationell metal

Först ut kvällen den 22 september på Klubben i vår kungliga huvudstad var Sveriges västra Meshuggah-kopior Engel. Jag och min vän märkte knappt att de börjat spela på scenen för volymen var så pass låg att vi trodde det var bakgrundsmusiken i högtalarsystemet. Så kan det bli ibland, så vi missade kanske 10-15 minuter av Engel men jag gråter inte för det inte. Så bra var de inte. Jag uppskattade deras uniform, någonslags Blåkläder-verkstads-look som de hoppade omkring i. Jag fick känslan av att de så hemskt gärna ville vara Meshuggah eller In Flames men kom att låta som NUmetal ā la Amerika. Och där går min gräns vad det gäller bra metal och dålig-håll-för-öronen-gå-o-bli-pissfull-istället-metal. För vrålandet stod Mangan Klavborn, på gitarr Marcus Sunesson (Ex The Crown) och Niclas Engelin (Passenger, Ex Gardenian) bakom trummorna satt Mojje (Relevant Few, Dracana) och bas spelade Robert Hakemo (Ex Gardenian, Goosflesh).

Tyvärr grabbar, jag ville bara gå o bli riktigt onykter när jag hörde er. Så illa är det, tyvärr, chansen för Engel att låta orginella har passerat er mer flera år och ni borde kanske ta upp era gamla band igen, vilka jag dock aldrig hört talas om, förutom ETT: The Crown. Och Passenger som är något av ett In Flames-projekt. Lycka till. Jag önskar att Dark Tranqullity hade varit på Klubben istället för att hoppa av spelningen.

Efter en jävligt lång och seg het väntan på soundchecken (vilket tog 45 minuter) klev band nr 2 upp på scen, Trivium, ett gäng amerikanska killar från Florida-trakten. Vi gissade på att de älskar Iron Maiden och Metallica och var i övre tonåren, och mycket riktigt när jag kikat in på deras hemsida stämde det gott och väl, de är födda mellan 1933 och 1986 vilket gör sångaren/gitarristen Matt Heafy 19 år. Corey Bealieu spelade gitarr och fyllde upp sången lite, de stog tillsammans som gitaristerna i Iron Maiden och gungade i takt till sin heavymetal-trashiga-hardcore-döds blandning. Skinnbankandet står Travis Smith för och bas spelar Paolo Gregoletto.

De fick 45 minuter på sig live och det fylldes ut ordentligt, inga misstag vad jag hörde och om man vill hänga kvar i 80-talets metal era: köp Trivium’s 2 skivor.

Sen blev det mycket trångt på övre hyllplan i Klubben och det poppade upp mer folk under 20 än jag någonsin sett på spelning förr! Alla älskar Arch Enemy och vill ha bästa platsen.

Well, det brummade till och värsta bra introt flöt på, sedan klev tyska growlgudinnan Angela Gossov in med fin bakgrund på väggen md sina män: (engelsk-svenske pojkvännen) Michael Amott på gitarr, Sharlee D’Angelo (Andreas på svenska) på bas, trummisen Daniel Erlandson och deras nya inhoppare Fredrik Åkesson på gitarr temporärt (eventuellt inte?) som alla blev presenterade ordentligt. Sen kunde inte Angela stå stilla längre, hon drog i gång med headbang och snygga poser bakom micken och growlade ut We Shall Rise, Nemisis, Diva Satanica, Let The Killing Begin, Demons, Dead Eyes See No Future …med publikens jubel mellan låtarna och en massa röj från den mycket unga publiken.

Allt lät perfekt och Daniel Erlandson fick en stund till eget trumsolo (medans Angela o co fuktade strupen backstage) vilket lät extremt mäktigt och rappt. Jag log och röjde en stund på slutet bland ett gäng korthåriga pojkar framme vid scenen och Sharlee log med … vi såg nog en vit tandrad! Sharlee som f.ö. varit med i fler kultgrupper än första bandet ut idag … Dismember, Mercyful Fate, Sinergy, Spiritual Beggars m.fl. och nu måste jag ju passa på att hylla dessa eminenta aktörer här i Blaskan, Mike Amott också som var med i en av 90-talets bästa dödsmetalgrupper Carcass och numera vid sidan o Arch Enemy har Spiritual Beggars som skötebarn. Jag hoppas Arch Enemy kommer upp till huvudstaden i vår igen, gärna tillbaka till Klubben, men ett större ställe skulle funka (Globen Annexet).

Signing out, headbangande Miss Vampyria.

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2005

Stefan Hammarén

Boknytt

Im memoriam Great man

Smått

Thommy Sjöberg

Rouen, Le Havre och D-Day stränder — Tour de Monet

Patrik Törnkvist

Alla får inte komma och titta på riksdagen

Astrid Boman

Mörkläggning

National eller socialdemokrater?

Vi får det vi ger

Miss Vampyria

Internationell metal

Resereportage

Sofiero Slott, Hovs Hallar & Norrvikens trädgårdar

Konst

Dawid Merit på Carl Millesgården

Holländsk guldålder, Rembrandt, Fran Hals och deras samtid på Nationalmuseum

Politik

Det radikala året 68 och varför det var ett bra år

Politiska kommentarer XV

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet i kris? — samtal med Johan Lönnroth


Intervju med Lars Ohly


Vänsterpartiet som krisfenomen

Essäer

Orhan Pamuk som författare och turkiskt sanningsvittne

Artiklar

30 år sedan Piers Paolo Pasolini mördades

Ingmar Stenroth — Sveriges rötter: En nations födelse & Bo Stråth — Union och demokrati: De förenade rikena Sverige-Norge 1814–1905

Tiina Rosenberg, Judith Butler och FI

Tomas Bodström är på gång igen

Tidskrifter

Nova Science Fiction är här igen

En ny suverän webbtidskrift — Stalker

Serier

Green Lantern

Böcker

Fredrik Strage — Fans

Korta bokrecensioner XV

Torbjörn Säfve — Minnessamlaren: Om mitt liv och läsande

Backspegeln.

Dead Boys — Younger, Louder & Snottier (The Rough Mixes)

Musik

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Crashdiet — Rest in Sleaze

Depeche Mode — Playing the Angel

Franz Ferdinand — You Could Have It So Much Better

Gamma Ray — Majestic

Louise Hoffsten — From Linköping to Memphis, Tomas Andersson Wij — TAW & Christian Kjellvander — Faya

Isolation Years — Cover the Distance & El Perro Del Mar — Look! It’s El Perro Del Mar!

Janis Joplin — Pearls

Korta musikrecensioner XI

Kreuzweg Ost — Edelrost

Laleh — Laleh

Lil’ Kim — The Naked Truth & The Mitchell Brothers — A Breath of Fresh Attire

Lucinda Williams — Live @ The Fillmore

Mauro Scocco — Herr Jimsons äventyr

Neil Young — Prairie Wind

Randy — Randy the Band

Suburban Kids with Biblical Names — #3

The Editors — The Back Room & The Rakes — Capture

The Essex Green — The Long Goodbye

The Magnetic Fields — i

The Posies — Every Kind of Light

Ulf Lundell — Högtryck

Weeping Willows — Singles Again

DVD

Monty Python — Livet é pyton & Helan & Halvan — The Golden Collection

Filmer

På TV

Martin Scorsese — Bob Dylan: No Direction Home

TV-serier VI