Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musikkrönika

Devendra Banharts folkrockdrömmar

Devendra Banhart — Cripple Crow.En röst som sveper väldigt sakta in över trädtopparna och landar mjukt, väldigt försiktigt mjukt på det gröna gräset. Träden skiftar i höstens mångfacetterade bladmönstriga färgsättningar. Devendra Banhart landar från sin flykt undan dumheterna som inte får smutsa ned hans nya skiva Cripple Crow och inte beröras på annat sätt än genom att vi får vidröra hans musik med våra sinnen. Det är 22 låtar av folkpopens starkaste nya uppdaterade visioner.

Devendra Banhart målar med breda penslar men möjliggör även dom små nyanserna att framträda i skarp relief mot hans basgångar som är starka i sig själva. Fundamentet Devendra Banhart bygger upp sin musik på är den skimrande känslan av att det stora hoppet finns där för oss vanliga döda. Men hjälp av sin flickvän i Cocorosie, folksångaren Vashti Bunyan eller när han erbjuder sin vän Antony i Antony & The Johnsons att kompa eller medfölja hans musikaliska resa/resor. Jag tycker att Devendra Banhart alltmera framträder som en psykedelisk Tomas Di Leva med en schamans översikt i sitt skapande av sin konst. Hans musikstil är alltid detsamma med den melankoliska känslan av sorg som träder öppet fram på ett sätt vi inte är vana vid hemma i lutheranska svenska kargheten.

Devendra Banharts förra två skivor som kom ut sent förra året men som jag recenserade i början av 2005 tyckte jag om väldigt mycket — Devendra Banhart — Nino Rojo & Rejoicing in the Hands

Komplex folkrock som har en urgammal känsla som Devendra Banhart lägger in i sin musik som gör hans speciella sätt att sjunga så mycket mera intressantare. Jag lyssnar och lär mig att få uppleva en autentisk artist som påtar i jorden och belönas av sin rika begåvning som han bara slösa sin talang med på det emotionella fina sublima planet. Jag tycker att Devendra är så fascinerande fantasifull med det han gör. Han kopplar ihop sin röst med arrangemangen på ett vacker djup andligt sätt. Jag faller så enkelt i Devendra Banhart lilla fälla. Det råder djup mystik. Som att vandra i skogen längs en skuggig liten skogstig. Så plötsligt under promenadens tystnad så ser du en skogsstuga som ser lite spöklig tom ut. Men där inne sitter en poet vid ett tänt ljus. Han är djupt försjunken i en skrift. Han sitter i total koncentration över sin skrift. Nedsjunken och ser inte, märker inte förändringens vindar runtomkring sig förrän han tittar upp. Då inträffar skiften. Precis så upplever jag Devendra Banharts skivor. Han bryter upp och folkmusik i modern version men så mycket kraftfullare och ultra modern trots att det bara låter gammalt på något konstigt sätt. Vacker musik med drömmar av en visionär drömmare.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #11 2005

Stefan Hammarén

Boknytt

Im memoriam Great man

Smått

Thommy Sjöberg

Rouen, Le Havre och D-Day stränder — Tour de Monet

Patrik Törnkvist

Alla får inte komma och titta på riksdagen

Astrid Boman

Mörkläggning

National eller socialdemokrater?

Vi får det vi ger

Miss Vampyria

Internationell metal

Resereportage

Sofiero Slott, Hovs Hallar & Norrvikens trädgårdar

Konst

Dawid Merit på Carl Millesgården

Holländsk guldålder, Rembrandt, Fran Hals och deras samtid på Nationalmuseum

Politik

Det radikala året 68 och varför det var ett bra år

Politiska kommentarer XV

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet i kris? — samtal med Johan Lönnroth


Intervju med Lars Ohly


Vänsterpartiet som krisfenomen

Essäer

Orhan Pamuk som författare och turkiskt sanningsvittne

Artiklar

30 år sedan Piers Paolo Pasolini mördades

Ingmar Stenroth — Sveriges rötter: En nations födelse & Bo Stråth — Union och demokrati: De förenade rikena Sverige-Norge 1814–1905

Tiina Rosenberg, Judith Butler och FI

Tomas Bodström är på gång igen

Tidskrifter

Nova Science Fiction är här igen

En ny suverän webbtidskrift — Stalker

Serier

Green Lantern

Böcker

Fredrik Strage — Fans

Korta bokrecensioner XV

Torbjörn Säfve — Minnessamlaren: Om mitt liv och läsande

Backspegeln.

Dead Boys — Younger, Louder & Snottier (The Rough Mixes)

Musik

Musikkrönika

Devendra Banharts folkrockdrömmar

Black Rebel Motorcycle Club — Howl

Crashdiet — Rest in Sleaze

Depeche Mode — Playing the Angel

Franz Ferdinand — You Could Have It So Much Better

Gamma Ray — Majestic

Louise Hoffsten — From Linköping to Memphis, Tomas Andersson Wij — TAW & Christian Kjellvander — Faya

Isolation Years — Cover the Distance & El Perro Del Mar — Look! It’s El Perro Del Mar!

Janis Joplin — Pearls

Korta musikrecensioner XI

Kreuzweg Ost — Edelrost

Laleh — Laleh

Lil’ Kim — The Naked Truth & The Mitchell Brothers — A Breath of Fresh Attire

Lucinda Williams — Live @ The Fillmore

Mauro Scocco — Herr Jimsons äventyr

Neil Young — Prairie Wind

Randy — Randy the Band

Suburban Kids with Biblical Names — #3

The Editors — The Back Room & The Rakes — Capture

The Essex Green — The Long Goodbye

The Magnetic Fields — i

The Posies — Every Kind of Light

Ulf Lundell — Högtryck

Weeping Willows — Singles Again

DVD

Monty Python — Livet é pyton & Helan & Halvan — The Golden Collection

Filmer

På TV

Martin Scorsese — Bob Dylan: No Direction Home

TV-serier VI