Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Krautrock

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

The Shadows — 20 Golden Greats (1977).I tonåren lyssnade jag mest på instrumentell musik, helst gitarrbaserad. Favoriterna var The Shadows. De tillhör fortfarande favoriterna, men inte lika framträdande nu som då.

The Shadows — String of Hits (1979).Jag kommer ihåg att jag stundtals hade stora problem att hitta musik att digga till, men så hittade jag till två fantastiska butiker — What’s 67 och en som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den hette. I efterhand har Dr. Indie och jag kommit fram till att det måste ha varit Space Records. Bägge butikerna hade i alla fall helt störtsköna grabbar som ägare med ett helt enormt musikkunnande.

The Shadows — Another String of Hits (1980).Han i Space Records slog man minsann inte på fingrarna när det gällde musik. Jag kommer ihåg en dag när jag stod och bläddrade bland skivorna och det kom in en grabb som ville ha tag på en skiva av en viss grupp.The Shadows — Rarities (1976). Ägaren sa att det var inte den gruppen som gjort skivan utan en annan. Grabben, dum som han var, käftade emot. Det skulle han inte ha gjort! Ägaren stod på sig, grabben också, till slut tröttnade ägaren och gick och hämtade skivan och visade upp den. I stället för att underdånigt be om ursäkt, sa grabben bara: Ja, ja, du hade väl rätt då. Så uppför man sig inte, åtminstone inte i denna butik.Ash Ra Temple — Klaus Schulze, Manuel Göttsching & Hartmut Enke. Grabben ville köpa lp:n, ägaren sa nej, grabben trodde väl inte sina öron, han ville ju köpa den. Nej, sa ägaren, du får inte köpa den av mig. Grabben tog fram pengar, ägaren viftade bort dem, Jag vill inte ha dina pengar, jag vill inte ha dig som kund. Ut! Försvinn! Chockad dröp grabben iväg med svansen mellan benen, men han kunde korkat nog inte avhålla sig från en avskedskommentar: Jag ska aldrig mer handla här! Ägaren: Tack! Jag stod bara och njöt!Ashra — Blackouts (1978). Vid detta tillfälle jobbade jag själv i en butik och hur service minded jag än är har jag svårt för principen: ”kunden har alltid rätt”. Tyvärr har jag alltid varit anställd i mina serviceyrken så det gäller att bita ihop. Men nog önskar jag att man kunde ägna sig åt de trevliga kunderna och ge dem ypperlig service och be de otrevliga fara och flyga.Ashra — Correlations (1979). Därför är det så härligt när man kommer in i en butik, väntar på sin tur, får expeditens fulla uppmärksamhet, man ställer några vänliga frågor och får kunniga svar och om det sen stövlar in en annan kund och kräver — minsann! — att få sörvice så säger expediten: Ett ögonblick, jag är upptagen med den här kunden, men ska strax betjäna dig. Jag vill inte ha nån slags servilitet, men lite av vad jag kallar allmänfarlig artighet skulle nog inte skada.

Tangerine Dream — Ricochet (1975).I skivbutiken What’s 67 frågade jag ägaren om han kände till någon grupp med instrumentella låtar, elgitarrer och syntar. Han funderade ett kort tag och rekommenderade Ashra och lp:n Blackouts. Snacka om att jag föll pladask för Manuel Göttschings helt enkelt fantastiska gitarrlir.

Tangerine Dream — Tangram (1980).Den andra lp:n jag lyckades få tag på var Correlations. Göttsching hade där hjälp av Harald Grosskopf och Lutz Ulbrich. Det sköna omslaget är skapat av Hipgnosis.

Tangerine Dream — Exit (1981).Dessa två skivor spelade jag om och om igen under lång tid. Fortfarande kan jag sätta på dessa raspiga lp-skivor och sväva bort.

Jag hörde mig för hos What’s 67 om fler mer eller mindre udda grupper. Tangerine Dream — White Eagle (1982).Han rekommenderade en grupp som också följt mig genom livet — Tangerine Dream. Skivor som Ricochet, Tangram, Exit, White Eagle, soundtrack till filmer som Sorcerer av William Friedkin och Thief av Michael Mann innehar ännu en enorm kraft och känsla.Tangerine Dream — Sorcerer (1977). En klasspolare (de allra flesta förresten) fattade inte alls min fascination över synt- och space-musik. Ständiga kommentaren var att det kommer aldrig att slå det där med syntmusik.Tangerine Dream — Thief (1980). Den kommer aldrig att kunna spelas live till exempel … nähänä, noll koll skulle jag vilja säga. Till och med statliga svenska televisionen(!) sände en konsert med Tangerine Dream. Det var Ricochet och den spelades live i en kyrka! Så det så!

Klaus Schulze — Blackdance (1974).När det gäller elektronisk musik, musik överhuvudtaget, så är det nog Klaus Schulze som mest har påverkat mig. Hans elektroniska musik slog verkligen an en sträng inom mig. Essän Music as It Should Be i fodralet till Mirage sammanfattar mycket av vad som är musik:

Klaus Schulze — Mirage (1977).”Music is a dream without the isolation of sleep in fact whilst listening to music, your ego is living. But your universal ego — your principle watching of your self ego — is taking a new level of participation, the dream is reality because you are living the dream, and your dreams control your reality. […] Music to me is the background to a mental picture, but the exact interpretation must be made by the listener, hence the music is only half composed and the listener himself should attack the composition to gain a mental repercussion. The listener has to add the meaning. […] Some people don’t invest effort into things if no material profit is to be had, unaware of the mental joys. […] I wish everybody a pleasant exploration of themselves, I cannot say it properly in words. I’m not a poet but a musician.”

Var man van vid 2-3 minuters låtar blev det nog en chock att sätta på en lp av Schulze. Istället för dussinet låtar på varje sida fanns det … en …

Klaus Schulze — Body Love (1977).

Det är märkligt hur en del av musiken man lyssnade på som ung fortfarande efter tjugo, tjugofem år kan få en att verkligen njuta. En tanke som slår mig: har jag inte utvecklats något? Men, jag måste nog säga, trots att bevis på motsatsen finns, att jag har utvecklats.Klaus Schulze — Dune (1979). Numer lyssnar jag på musik jag aldrig skulle ha lyssnat på som ung. Herrar doktorer i redaktionen har en inte obetydlig del i detta.

Klaus Schulze — Trancefer (1981).En av de många fördelar som Blaskan fört med sig är att flera grupper skickat demos till oss för recension — fortsätt med det!

Även om jag svävar bort i nostalgiska trippar när jag nu lyssnar på dessa grupper, inbillar jag mig att jag kan få ut nya känslor av denna elektroniska musik. Den främsta anledningen är utan tvivel att musiken av dessa grupper var nyskapande, avant-gardistisk och framförallt helt enkelt bra musik.


Här är länkar till gruppernas hemsidor:

Ashra — The Official Website

:::::: Tangerine Dream ::::::

Klaus Schulze — The Official Website

Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2005

Stefan Hammarén

Im memoriam Great Man II

Lenn Christerson — Elden är tusentals år

Thommy Sjöberg

Ett öga rött

Fredrik Runebert

Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Astrid Boman

Det är banne mig dags att vi återerövrar Sverige!

Kejsaren har inga kläder

Konspirationsteori

Kriget mot terrorismen är en bluff

Rättsröta

Bo Hellgren

Öppet brev till Sveriges Radios styrelse — Klarspråk tillbaka — i yttrandefrihetens namn!

Sverige hotas av militär ockupation!

Artiklar

Antisemitism i Sverige

EU — den svenska hopplösa trons sammanslutning

Kampen om demokratin

Liberaler = nyliberaler — är dom bekymrade?

Så var det det här med Pastor Åke Green

Essäer

David Toop — Haunted Weather & Mark Prendergast — The Ambient Century

Herman Hesse (1877–1962) intar den litterära scenen igen

Blaskan-hjältar

Blaskan-hjältar som vi beundrar och älskar

Tidskrifter

Opus — ett klassiskt magasin för musikintresserade

Re:Public Service #2

The Word

Böcker

Erik Wijk — Allting har hänt

Jared Diamond — Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall

Jeremy Black — Bilder av världen: Kartornas historia

Korta bokrecensioner XVI

Stefan Wermelin & Staffan Schöier — Svenska ord & Co: Hasse & Tage — Saga & sanning

Tomas von Vegsack — Stockholm 1851 (Staden, människorna och den konservativa revolten)

Krautrock

Krautrock — en inledning


Amon Düül & Amon Düül 2 — Historien om ett av de första krautrock-banden

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

Can — Krautrockens klassiker och själens ingenjörer

Kebnekajse — bandet som elektrifierade den svenska folkmusiken

Kraftwerk

Kraftwerk — den elektroniska musikens mästare

Kraftwerk — Krautrockens legendarer

Kraftwerk — Autobahn

Neu! — Krautrockens mytologiska ängel

Träd, Gräs och Stenar — den svenska progressiva krautrockens främsta band

Van der Graaf Generator

Älgarnas Trädgård

I utkanten av Krautrock

Musik

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Indie)

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Rock)

Annihilator — Schizo Deluxe

Audio Bully — Generation

Audioslave — Out of Exile

Babyshambles — Down in Albion

Broadcast — Tender Buttons

Broken Social Scene — Broken Social Scene

Chicks on Speed — 99 Cents

Clawfinger — Hate Yourself with Style

Dr. Indie plockar fram några bortglömda blueslåtar

Eva Dahlgren — Snö

Juana Molina — Tres Cosas

Korta musikrecensioner XII

Madonna — Confessions on a Dance Floor

Madonna — Hung Up

My Morning Jacket — Z

Paganus — Memento Mori

Per Gessle — C’mon/Jo-Anna Says

Rammstein — Rosenrot (Dr. Rock)

Rammstein — Rosenrot (Dr. Da Capo)

Reverend Horton Heat — Revival

Subsonic Mind — Under Your Skin

Sven Zetterberg — vår tids främste bluesartist

Filmer