Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Krautrock

Van der Graaf Generator

”Skapade massor av rykten att leva upp till, eller ner till.”

Van der Graaf Generator.Den progressiva stämpeln var väldigt obekväm. I en tid där elgitarren sågs som huvudinstrumentet i en grupp, så var det bara det att Van der Graaf Generator hade inget gitarrinfluerat sound, det var kraftigt modifierade orglar och saxofoner som ägde den största ljudbilden i Van der Graaf Generators sound. Live lät de som en elektrisk kakofoni avbruten av Hammills briljanta och extrema sång och Evans ihärdiga bankande på trumskinnen. Under dessa ljudliga attacker kunde man skönja takter från jazz, klassiskt, blues och även lite influenser av soul. Det var lite svårt för bandmedlemmarna att svara på frågan vilken sorts musik de spelade.Van der Graaf Generator. Det var då, som det är nu, musiken får tala för sig själv. Man-Erg, Darkness och Killer är en del av de mest omtalade låtarna som de spelade live. I studion var målet att aldrig reproducera hur de lät live, på den tiden då det var vanligast med 16 kanalers studio så försökte man få ett ”spejsat” sound med överdubbningar och effekter.

Van der Graaf Generator.1972 efter att de hade spelat in Pawn Hearts och en nästan ändlös turné i England och Europa så tog den första eran av Van der Graaf slut när de bestämde de sig för att bryta upp ett tag i det ögonblick när det såg ut att ljusna för bandet och de började bli kända. Men det här är inte slutet på historien om Van der Graaf Generator…, våren 74 varVan der Graaf Generator. Peter Hammill på turné som förband till Genesis i Canada under namnet Van der Graaf Generator, i slutet av 1974 så hade de medlemmar som lämnat Van der Graaf efter Pawn Hearts, tyckt att tiden nu var mogen för att starta upp bandet igen.

Hammill skulle nu spela gitarr, och nu sprudlade det formligen av idéer, och på 18 månader spelade man in tre skivor: Godbluff, Still Life och World Record. Under tiden så turnerade man också runt om i Europa till exempel i Italien, i Rom närmare bestämt den 1:a december 1975, där de fick all utrustning stulen.

Van der Graaf Generator.Vid den här tiden bestämde man också att de skulle sluta att vara heltids musiker, detta ledde till att Nic Potter åter började spela bas och på ett typiskt Van der Graaf manér beslöt man att ersätta orgel och saxofon med en elektrisk violin i händerna på Graham Smith.

Peter Hammill.Med den här line-upen så spelade de in LP skivorna The Quiet Zone och The Pleasure Dome. Kort därefter anslöt Charles Dickie, han spelade cello och synthesizer, med den nya sättningen så beslöt man att spela in en dubbel live, Vital. 1977 var de ute på turné med Hawkwind.Peter Hammill. Men intresset hos fansen började minska. Till sist var de utan pengar, men med principer, stolthet och ära spelade Van der Graaf Generator sin sista konsert 1978. Jag måste nog säga att det jag gillade mest med Van der Graaf Generator var nog Hammills briljanta sång och sångteknik.

Här är en länk till deras samtliga spelningar genom tiderna — Van der Graaf Generator and Peter Hammill Live märk väl att de aldrig har spelat i Sverige, vilket är lite synd.

Van der Graaf Generator återuppstod 2004, efter att Peter Hammill hade gjort ett soloframträdande 2003, men Peter Hammill fick en hjärtattack som höll på att ödelägga alla planer på den comebacken. Men han klarade av den pärsen och comebacken var ett faktum.

Årets turné hade startskott på Royal Festival Hall, London 6/5. Sedan bar det av till Italien, Frankrike, Holland och Portugal i somras.

Om Dr. Rock |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2005

Stefan Hammarén

Im memoriam Great Man II

Lenn Christerson — Elden är tusentals år

Thommy Sjöberg

Ett öga rött

Fredrik Runebert

Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Astrid Boman

Det är banne mig dags att vi återerövrar Sverige!

Kejsaren har inga kläder

Konspirationsteori

Kriget mot terrorismen är en bluff

Rättsröta

Bo Hellgren

Öppet brev till Sveriges Radios styrelse — Klarspråk tillbaka — i yttrandefrihetens namn!

Sverige hotas av militär ockupation!

Artiklar

Antisemitism i Sverige

EU — den svenska hopplösa trons sammanslutning

Kampen om demokratin

Liberaler = nyliberaler — är dom bekymrade?

Så var det det här med Pastor Åke Green

Essäer

David Toop — Haunted Weather & Mark Prendergast — The Ambient Century

Herman Hesse (1877–1962) intar den litterära scenen igen

Blaskan-hjältar

Blaskan-hjältar som vi beundrar och älskar

Tidskrifter

Opus — ett klassiskt magasin för musikintresserade

Re:Public Service #2

The Word

Böcker

Erik Wijk — Allting har hänt

Jared Diamond — Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall

Jeremy Black — Bilder av världen: Kartornas historia

Korta bokrecensioner XVI

Stefan Wermelin & Staffan Schöier — Svenska ord & Co: Hasse & Tage — Saga & sanning

Tomas von Vegsack — Stockholm 1851 (Staden, människorna och den konservativa revolten)

Krautrock

Krautrock — en inledning


Amon Düül & Amon Düül 2 — Historien om ett av de första krautrock-banden

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

Can — Krautrockens klassiker och själens ingenjörer

Kebnekajse — bandet som elektrifierade den svenska folkmusiken

Kraftwerk

Kraftwerk — den elektroniska musikens mästare

Kraftwerk — Krautrockens legendarer

Kraftwerk — Autobahn

Neu! — Krautrockens mytologiska ängel

Träd, Gräs och Stenar — den svenska progressiva krautrockens främsta band

Van der Graaf Generator

Älgarnas Trädgård

I utkanten av Krautrock

Musik

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Indie)

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Rock)

Annihilator — Schizo Deluxe

Audio Bully — Generation

Audioslave — Out of Exile

Babyshambles — Down in Albion

Broadcast — Tender Buttons

Broken Social Scene — Broken Social Scene

Chicks on Speed — 99 Cents

Clawfinger — Hate Yourself with Style

Dr. Indie plockar fram några bortglömda blueslåtar

Eva Dahlgren — Snö

Juana Molina — Tres Cosas

Korta musikrecensioner XII

Madonna — Confessions on a Dance Floor

Madonna — Hung Up

My Morning Jacket — Z

Paganus — Memento Mori

Per Gessle — C’mon/Jo-Anna Says

Rammstein — Rosenrot (Dr. Rock)

Rammstein — Rosenrot (Dr. Da Capo)

Reverend Horton Heat — Revival

Subsonic Mind — Under Your Skin

Sven Zetterberg — vår tids främste bluesartist

Filmer