Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musikbok & video

John Harris — The Last Party: Britpop, Blair and the Demise of English Rock

Fourth Estate 2003

Blur — The Best of 2000

Alan McGee.Brittpop är egentligen föreningen av punkens borttynande kraft och 80-talets indierock som också skall placeras i samma tid som premiärminister Thacthers nyliberala kalla krigsretorik. Det var ett England där hedonistisk pop snart skulle mötas av rave och en ny anda av musik efter punken. Tony Wilson med sitt skivbolag Factory och Alan McGee med Creation lade grunden till brittrocken. Den tog över stafetten från amerikanska alternativa rocken med Nirvana i spetsen. Jag följde varje spår av skivor som kom från den gamla ön. Det var det tidiga Happy Mondays drogberusande dansrock som Factory hade som dom största stjärnorna efter Joy Divisions storhetstid. Tony Wilson ville fånga in slutande 80-talet med att vara med att skapa 90-talet genom dansmusiken. Hans klubb Hacienda är ett fenomen som kan jämföras med studio 54 i New York. Men på Hacienda mötes den nya klubbmusiken från New Order eller Happy Mondays kunde börja uppträda. Detta band var med om många skandaler genom kvinnor och framförallt droger. Jag minns att det var någon tidning som hade veckans Happy Mondays. Framförallt sångaren Shaun Ryder och Bezz tittade djupt bland pillerburkarna samtidigt bandet gav ut fantastisk musik. Stones Roses med Ian Brown som frontgestalt gjorde allting till en enda musikfest. Jag såg båda banden på olika tillfällen i Hultsfred eller i Stockholm. Men det var bara början till mötet med den nya konsten och rocken som klev in med Tony Blair som förnyare i tiden.

Oasis.Här blev numera Labour förknippad med frihet, hipphet och rockmusik. Visst kunde Noel Gallagher från Oasis eller Damon Albarn från Blur vistas bland maktens nya uppåtstigande 90-talspolitiker. Tony Blairs administration ville så gärna uppvisa att det fint med labours politik. Särskilt viktigt var det uppvisa intresse från brittrocken ambassadörer. Jag läser med förundrad känsla men har väldigt roligt åt hur politiken ville sträva efter rockens stjärnor. Jag ser framför mig hur dagens svenska sossar skulle strunta i gamla blåsorkestrar och börja namndroppa svenska indieakter. Tänk er Kents sångare Jocke Berg vara gäst hos Göran. I Sverige gör vi inget sådant, utan här gäller det den utdöende folkrörelsetanken och blåsorkestrar.

Blur.Men hos Tony Blair fungerade så att rocken möte politiken, men det var den nya fräcka politiken med yta som vann orienteringen över gamla fackföreningsbossar. John Harris skriver med en elegant blick över vad som sker inom tidens signaler som var 90-talet.

Boken är också lika mycket en bok om brittrockens förfall när dess storhetstid var över. Men vi kan minnas den med en form av stolthet. Jag passade på se videosamlingen på deras samlade hits och såg hur bandet förändrades genom hur tiden utvecklade bandet. Jag lånade kassetten på kulturhuset I Stockholm. En briljant tid då Blur var bandet som kom från de mera medelklassområdena och gjorde en intellektuell lekfull pop medan Oasis alltid odlade sin arbetarklasstatus. Man ville bli rik och bevisa att man var någon. Blurs pop är så fina på den här samlingen jag såg med stort nöje. Som en påminnelse om hur stor Englands musik var på den tiden.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2005

Stefan Hammarén

Im memoriam Great Man II

Lenn Christerson — Elden är tusentals år

Thommy Sjöberg

Ett öga rött

Fredrik Runebert

Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Astrid Boman

Det är banne mig dags att vi återerövrar Sverige!

Kejsaren har inga kläder

Konspirationsteori

Kriget mot terrorismen är en bluff

Rättsröta

Bo Hellgren

Öppet brev till Sveriges Radios styrelse — Klarspråk tillbaka — i yttrandefrihetens namn!

Sverige hotas av militär ockupation!

Artiklar

Antisemitism i Sverige

EU — den svenska hopplösa trons sammanslutning

Kampen om demokratin

Liberaler = nyliberaler — är dom bekymrade?

Så var det det här med Pastor Åke Green

Essäer

David Toop — Haunted Weather & Mark Prendergast — The Ambient Century

Herman Hesse (1877–1962) intar den litterära scenen igen

Blaskan-hjältar

Blaskan-hjältar som vi beundrar och älskar

Tidskrifter

Opus — ett klassiskt magasin för musikintresserade

Re:Public Service #2

The Word

Böcker

Erik Wijk — Allting har hänt

Jared Diamond — Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall

Jeremy Black — Bilder av världen: Kartornas historia

Korta bokrecensioner XVI

Stefan Wermelin & Staffan Schöier — Svenska ord & Co: Hasse & Tage — Saga & sanning

Tomas von Vegsack — Stockholm 1851 (Staden, människorna och den konservativa revolten)

Krautrock

Krautrock — en inledning


Amon Düül & Amon Düül 2 — Historien om ett av de första krautrock-banden

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

Can — Krautrockens klassiker och själens ingenjörer

Kebnekajse — bandet som elektrifierade den svenska folkmusiken

Kraftwerk

Kraftwerk — den elektroniska musikens mästare

Kraftwerk — Krautrockens legendarer

Kraftwerk — Autobahn

Neu! — Krautrockens mytologiska ängel

Träd, Gräs och Stenar — den svenska progressiva krautrockens främsta band

Van der Graaf Generator

Älgarnas Trädgård

I utkanten av Krautrock

Musik

Musikbok & video

John Harris — The Last Party & Blur — The Best of

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Indie)

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Rock)

Annihilator — Schizo Deluxe

Audio Bully — Generation

Audioslave — Out of Exile

Babyshambles — Down in Albion

Broadcast — Tender Buttons

Broken Social Scene — Broken Social Scene

Chicks on Speed — 99 Cents

Clawfinger — Hate Yourself with Style

Dr. Indie plockar fram några bortglömda blueslåtar

Eva Dahlgren — Snö

Juana Molina — Tres Cosas

Korta musikrecensioner XII

Madonna — Confessions on a Dance Floor

Madonna — Hung Up

My Morning Jacket — Z

Paganus — Memento Mori

Per Gessle — C’mon/Jo-Anna Says

Rammstein — Rosenrot (Dr. Rock)

Rammstein — Rosenrot (Dr. Da Capo)

Reverend Horton Heat — Revival

Subsonic Mind — Under Your Skin

Sven Zetterberg — vår tids främste bluesartist

Filmer