Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Im memoriam Great man II

bakgrund för Im memoriam Great man I

som det ena stora just gula huset efter det andra står tomt oeldat angripet mörkt i trollskogen härom, den döde som såg hallusinationer och troll som kilade ut ur sina, hans väggar i hörnen, mordhotad av dem och hans hemtjänstprimadonnor i flera årstid, satte klippingen till för en nästan mindre därmånad sedan, nu senast idagläget lämnade följande carl en än här hans sitt gula stora hus med stövlarna på han, död kan man utgå från att han är sitt läge, efter stor utryckning, en karl som minsann inte far for frivilligt och inte bekomt sjukdom och åkomma, kunde inget nog mot förbannelsen som råder ut, såg demoner förstås, sades bero på sina skrävor i huvudet, gick omkring som en metallbit skröt han, vapensskärvor som gav honom äkta ständiga raseriutbrott blott aldrig i hela sitt liv haft huvudvärk eller relatera neuralgi, förflutet och känd som ”grisslaktaren”, sköt med stulna vapen från finska arméns ryskbeslag, dessa grisar det vill sägas, när bönder och svinfarmare inte vågade skjuta sina grisar, grisar dom säger är kloka djur (bönderna) och så hemska att skjuta, kallades han då in, och sköt och slickade sig om läppen, som det sades, en karl vars släkt alltid drunknat, farsan stod i båtfören och drack starkvara, föll i havet på ett enmeters djupt ställe och kom aldrig heller levande upp, farfaders andra sänkfartyg sjönk på Sinus Finnicus, hann därför i en livbåt av ek om ock utan åror, blott estniska fiskare hade rövat hans ekbåt och polisen fann karln död på en strandholme sköld kastad upp (död medelst lugninflammation eller dränkt i vatten, möjligen med våld brukat, vilkendera vad kunde de inte avgöra), det en vecka dag senare än nödraket gått känt avslutngar av, farfarsfader trasslade åter in sig i ett fiskenät sig och blev fiskmat till stor del snabbt, hans förfader gick genom isen och sågs aldrig efter den avfärdens dit väg, sägs också att den nu döde haft två slags bröder som drunknat, en som liten grabb redan, andra (människor andra) förtäljer att de lever och mår bra prima, somligt säger att han aldrig haft ens några bröder, vilket han själv hävdat i sten något, den nu döde blev väldigt upprörd när en fd. domare, bankdirektör, då arbetslös man från huvudstaden drunknade på ett trettiocentimeters djup med ansiktet i havsvattnet, varit full som en alika, direktören, den nu döde carln vägrade nog alltid simma trots egenhändig byggd strandbastu med stockar från 1890-femtalet och tegel från hellre 1700-talets, gjord bygget två meter från vattenvallen i stranden, ändock nog vunnit en båttävling i meritguld, när storskrävlare utmanat honom i flera år, kallat honom feg och blöt, lånade han motor, preparerade båtbottnet i en vecka sedan, iskrudad två par flytvästar och simdynor runt vristerna, vann överlägset den tävlingen, blev känd hyllad för sin aerodynamiska körstil (dokumenterad i skrift för det och) det blev, bakåt karln blev som liten beslagtagen bort av barnavårdsmyndigheterhemsk, när modern dött dog i störtblödning när hon födde dödfött barn (och förvägrat sig barnmorska), hade själv klippt på sig, och pappan gick ut på båtförändan och föll i, kommunen tog familjens barn, varpå rev hemmet (byggnadena) gjorde, för stockarnas skull, som betalning för barnen, placerade gossen hos en bonde, fick där arbeta under slavliknande rätt grymma förhållanden, liksom när det blev storm, tvingades han upp i ett torn, sådana som det fanns på vilda västern förr, som vinddrivet pumpade upp vatten jättekärlet fullt (finns kvar i denna dag utan kärlet sitt detta som monument här några), i dessa stormar piskar som hjulet blev snurrgalet iväg, världens bästa lyckohjul som aldrig slutade ville, om det inte bands fast ja, och han liten skulle göra det, stundom som dessa vingarna rev i honom och gossen om lekamen slängdes av ner åt ett i brandseglet värdfolket hela kodiljen höll uppe, varför folk senare talat om att han borde ändå nån någon gång kunna komma, kommit över sin ytterst svåra enkla barndom, den döde karln lärde dock även mig som cirka sjuochhalvåring försigkommen liten en del elementära vapenhanteringar, jag fick ta ner i bitar hans vapen och lägga ihop dem, bl.a. en konstig silveraktig färgad pistol, verkligen som silver, sades ha tillhört en rysk dömd dödad militär i hög rang, per vapen som jag slutligen kunde göra det på några sekunder, även med förbundna ögon, precis som vilken bra skolad agent dessutom, allt bakom ryggen på min morsa, tills det blev årtusendets hallå och liv om den saken, polis som skulle ingripa, gjorde hemundersökning hos honom blott hittade inte ett vapen kvar trots krutjyckar, nosjyckar, crutjyckar, noskrutjyckar och deras (polisens) bygg- och heminredningsspecialister med, visste vi, på nätterna grävde karln hemliga källarutrymmen, betong som han också blandade evigt, nästan förevigt, ibland hela somrar och karln sig till att själv ha byggt sitt hus ovangjord också det, jag som själv räknat de underjordiska utrymmen många hos honom till närmare tio rum stycken, visserligen små, och det var bara en del av alla dessa vilka gav mig labyrinten antalet, liksom rykten förtäljer att han inte betalat för något enda byggmaterial nånsin, och jag har inte varit mycket värst i kontakt med karln på tider efter barndomen, min då av sommargäst i trollskogen, när jag en gång kom dit hem till honom, det gula huset av, knack på, skulle imponera med min en fina polisvisselpipa jag fått (nog efter min elementära vapenhanteringsskolning), visslade en vacker fin struderutt, vissellyrik nästan, han blev jävlig urförbannad direkt, jag blev varnad att om det ljuds en gång till slår han till mig, att ej motsäga en god varning då heller främst, visslade förstås en gång till, mycket bra gjorde jag det, SLOG han inte utan att blinka det mig, till så jag for nästan in i hans vägg som en projektilavfyrad raka över rummet, och de fick ungefär gräva mig ur väggen för att få mig loss, ungefär så åtminstone, enda överdriften här, jag var rasande då över och nästan död, överlevde just för att jag var så himla rasande och oindulgent, överleva som man kan på närmast enbart raserit sitt nog, må vara bevisat, för det gav han mig en hammare med gummiändor om båda sidor som, en rent löjlig verktygutensil utan värde i kompensation, just något som lämpligt kunde ha blivit ett för över tvåtusenett åren sedan stämpla ”fasces cum securibus” av dess, han erbjöd mig då slå honom i huvudet med det den hammaren, och sedan efter händelsen smög min kompis in hos honom, när han t.ex. for till butiken, under en period av ett decennium hände för att ta beslag av hans vapenlast, fann väl dock dem aldrig vad jag vet mig, och han karln stark som en björk varit, drog en gång en stor stock, otroligt riktigt stor äkta stock ensam med kättingar (som trälar förrförr) det, sågade den till plankor, hans största bravur i livet var emellertid, att odla morötter som var trettio cmeter långa stora, 8,6 cmeter breda minst stora, med bara ”rottrådar” större än vanliga äktstorlekens butiksmorötter, och tro, vi stal av dem uppgrävda om nätterna, lämnade gropar, blott smakade alltid superpyton värre de från, ville vi övervinna kräkmedlet, karln själv älskade dem i soppa, karln tycke också om att odla potatis, klippa gräsmatta, stor som en fotbollsplan när det ännu bekom sig, nu blivit mest ogräshärd och mossa, snickarade gärna dyvikar, stolpakälkar, fioler och gungstolar som träskor, varje träbil gneds fram för hand, [bit], hatade elektriska verktyg, och motorsåg var det värsta han visste, såg det som ont ljud, nämnde någon honom ”motorsåg” fick han det omgående raseriutbrott ett, när jag ock en gång sa mig köpt en fin ny elborrmaskin fick jag höra mig vara dåre, att han skulle stoppa mig i ett av mina egna borrhål med plugg på, av ännu karlns mest pinsamma ögonblick ut, när jag och en fiskekompis la nät framför han den nu dödes vassrugg, kom han ut utrusande med potatiskastrullen i hand fram till strand, röstade Stentor stor försvinna dra åt helv. era jääävla ni blötfittor, att jag aldrig ska få slippa glo er, varpå han i sin iver började fäkta med handen ännu, att alla potatisar sina föll honom i huvudet från sin kastrullen, varpå han rusade in, ylade och slängde kastrullen i marken, emaljkastrull noteras, när man också gick längs gränsen stod han då inte alltid bakom gardinen någon, med kikarsikte ställt, tror inte heller han nånsin just sov, utom det sista året från nu och samt innan virus Hongkong balkong mer (när en av landets då kändaste eller skickligaste kirurger, sommargäst den, som han gjort en fiol åt, ute kom med några påsar apelsiner, efter det hette det att apelsinerna räddat livet på honom blott tog sömnen jämte blev frisk, annars som kirurgen dog för inte så länge sen tid, varpå jag förde min då nyligen söndriga television och lade den på hans lofttrappa (fråga er inte varför, först tänkt göra den burk till en småbåtsmina brukbar i stormväder väl, och förstod att den skulle ha blivit för farlig det, jag beställde annars också en gång hem kirurgen när jag ville vara sjuk och få läkarbesök, spelade väldigt sjuk, ömklig döende direkt, och den fräcka så fräckaste kände kirurgen kom nog, hade än endast åga bekymmer prat om att hans bil vid korsningen inte bara väl blockerade vägen för den nu dödes motorcykel om han skulle fort ut och åka fastän det fanns fem meter utrymme att komma förbi, väste det åt kirurgen som endast höjde den nu döde till himlarnas bättre karl, sa det inte finns [fanns] en lika stark)) på, på jorden, ingen heller som kunde göra bättre fioler, och den nu döde iklädde en gång lärarroll, slöjdlärarvikare som, och när något barn lite väl gnidigt för mycket på ett stolben (inte för lite) minsann, slog han karln sönder en stol på ett enda slag medelst, och vips tagit en käpp av den och gav stryk åt ungen, ordentligt med stryk, han fick omnämnande om vara jords värsta sedd barnhatare ond, samt tjänstsparken så omgående mitt under timmen, efter det som han brukade gå omkring och väsa, när han såg något barn, kanske för varningens färdiga skull iför eventualiteterna var, att han hatar dem sådant som barn, och när jag en gång undantag åkte buss (ungefär det hemskaste jag vet) av, väntade på den innan med den nu döde, och det fanns ett väluppfostrat barn som stannade upp, blev lite långsamt framför den nu döde och ville släppa honom framför, väste den döde, ”jävla snorhydda, snyt dig åt helvete”, och jag är säkert den enda unge i sin tur som nånsin vågat räta upp honom, reta blåst rönnbär på honom, kastat tomater på honom, liksom hans älskningsuttryck var ”hora”, ”fitta”, ”helvete”, ”snorjërs”, ”jag ska skjuta dig” av alla dem som jag mottagit några hundra gånger styck var, lite färre om skjutandet kanske, om än blivit mordhotad allvar mer inte mindre än massor med gånger, och man vet att han verkligen menar önska göra, för hans ögon börjar stå ut och ser ut att rulla, det händer några enbart sekunder just innan han får något av sina de berömda raseriutbrott, samt under de senaste året brukades knappt många fler uttryck av honom än nämnda ovan dessa, hans hemliga intresse var dock bilars växellådor, om dem som han kunde med livligt intressa [e] diskutera med taxichaufförer, framför allt bussväxellådor väckte om hans fascination och förundran, och de stora åkens växelspakar fastnade han för speciellt, automatväxlar hatade duktigt han än än fyrhjulsdrift var han imponerad över i sin tur, när jag sa nämnde att man kan nuförtiden knappmedelst koppla om från fyrhjulsdrift till tvåhjuls, sprack han ut av glädjetjut över den finurliga tekniken härom, varpå jag nämnde sa att tekniken är lika dyr som säkert bra, att man betalar mer för den tekniks än för extra bensindrift om fyra dessa rullar, snurr åter hans ögon blick runt och fick ett extra vulkanutbrottsbaserat raseri, slängde sina kassar i diket, rusade in på en bensinstation där om närhet vi väntade på bussen av, tror han nästan rånade bensinstationen, och han missade bussen ifråga, karln hade också till yttermero visso, olagligt kloakavlopp, rakt ut i viken, och anmäldes flera gånger till kummunen för det, vilket jag gjorde, alltid som de sa där på kommuen sig inte vilja önska ingripa i hans affärer och angelägenheter göranden, karln har genomgående undkommit rättegångar, bär också på sig stundom en kattskinnspäls han gjort, själv också sett när han konfokal stampade ihjäl en nyss jamande katt på sin strand, min dåtida katt (när jag ännu var kattvän och hade sådan) fick han till veterinärkirurgiskt skick ock, och på danser ville knapp någon flicka, eller dam dansa med honom, varpå han lakoniskt ljuder, ”här finns nästa prostibulum (hora)” (notera ”nästa” om), höll allt till på ungdomsdanser vid hög ålder, den nu döde höll en också, hörhäpningen, min mormor som gisslan i tre dygn en gång, ylade allt emellanåt på trappan att hon inte lämnar honom levande (oklart om hon eller han skulle dö för det bort), inte ens mormors ordinare kavaljer, poliskommissarien lyckades alls få ut henne därifrån innan den döde ändå slutligen sov en halvtimme efter otaliga fler gisslanförhandlingar och kanske mundigande in skalbaggsdroger, då som nyktrat utspel hon åter och en, till och medelst klättat ut ur ett fönstret lyckades, sist när den nu döde, firade sin enda födelsedag (gång), för några år sedan fick varje gäst en egen wiskyflaska räckt av honom vid dörren, och ingen annan serverings förekom heller, rätt många kom, sådana som aldrig ens pratat med honom, likt flaskorna räckte av ett rent otroligt lag lager som han hade till, äkta kustnordsjösk whisky ords, inte någon billig falskvara från grannländer om, efter det har ingen fan blivit insläppt dit, och ytterst få ens försökt heller för den delen, nå alla dör bort, originalen fort nog, och han har, hade väldigt fina ekmöbler som han fått någon gång av en sommargäst som flyttade någonstans vart, de så stilfullaste ekmöbleringar som jag nånsin förresten sett, skulle önska köpa dem, borde köpa hela stället, var få pengar, vill nog inte ha någon ny annan granne hit mera, om under ändå än testamenterat han det åt mig, skrutit har att han, värre sägande skrivit papper (och ingen vet vad, sägs att han listat alla som inte ska ärva honom, ungefär så uteslutande att ingen i världen mera återstår, får därmed gröna utomjordingar till grannar, de enda han säkert missat uteslutningarna samt), och när ett ömsedidigt försäkringsbolagh blev aktiebolag och han fick aktiebrev för det, strök skröt han sig i baken med det sic fastän andra sålde dem för många tusen, och när jag lät spränga en väg, hade jag sprängare råbusar som inte sparade på knallarna, då kom den nu döde och klagade jämmer like att hans rutor trillar ut, varpå sprängarna, tuffa karlar som ingen rått på, satt treochenhalv gånger större laddningar, hela berget dansade här och jag fick själv sprickor i mellantaket ett, sover annars under en sådan där spricka och undrar när hela den biten kommer ner på mig, så ni vet det sedan, lever vidare medelst text han, textmental, hällde, drog ibland en parfymliknande vätska över sina brödlängder, vilka drog i den under ett dygn, konstigt det om nåt, en gång för tider sedan kom han den nu döde på tidningars förstasidor, i TV-nyheter, nästan rikskänd på under en dag, stort hallå, intervjuad av ett uppbåd journalister, höll presskonferens på isen han, iskrudad en lika gammal läderrrock plus ylle som jag vid TV-inspelning nyligen, med någon militär störtande (störskönande) här, han döde som dragit ut den avlidne sönderbränd pilot, som sedan vid mosplanet likt haft trofénum för ett det, vid stormväder snö och elektrisk storbrand ovan isen vid elkabel piloten inte sett, hamnat som i en arachnion, spindelnätt, var mallig då i tusen, den nu döde mannen man,

Stefan Hammarén
dålig textmänniska

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #12 2005

Stefan Hammarén

Im memoriam Great Man II

Lenn Christerson — Elden är tusentals år

Thommy Sjöberg

Ett öga rött

Fredrik Runebert

Ett grundtrygghetssystem erbjuder både frihet och trygghet

Astrid Boman

Det är banne mig dags att vi återerövrar Sverige!

Kejsaren har inga kläder

Konspirationsteori

Kriget mot terrorismen är en bluff

Rättsröta

Bo Hellgren

Öppet brev till Sveriges Radios styrelse — Klarspråk tillbaka — i yttrandefrihetens namn!

Sverige hotas av militär ockupation!

Artiklar

Antisemitism i Sverige

EU — den svenska hopplösa trons sammanslutning

Kampen om demokratin

Liberaler = nyliberaler — är dom bekymrade?

Så var det det här med Pastor Åke Green

Essäer

David Toop — Haunted Weather & Mark Prendergast — The Ambient Century

Herman Hesse (1877–1962) intar den litterära scenen igen

Blaskan-hjältar

Blaskan-hjältar som vi beundrar och älskar

Tidskrifter

Opus — ett klassiskt magasin för musikintresserade

Re:Public Service #2

The Word

Böcker

Erik Wijk — Allting har hänt

Jared Diamond — Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall

Jeremy Black — Bilder av världen: Kartornas historia

Korta bokrecensioner XVI

Stefan Wermelin & Staffan Schöier — Svenska ord & Co: Hasse & Tage — Saga & sanning

Tomas von Vegsack — Stockholm 1851 (Staden, människorna och den konservativa revolten)

Krautrock

Krautrock — en inledning


Amon Düül & Amon Düül 2 — Historien om ett av de första krautrock-banden

Ashra, Tangerine Dream & Klaus Schulze

Can — Krautrockens klassiker och själens ingenjörer

Kebnekajse — bandet som elektrifierade den svenska folkmusiken

Kraftwerk

Kraftwerk — den elektroniska musikens mästare

Kraftwerk — Krautrockens legendarer

Kraftwerk — Autobahn

Neu! — Krautrockens mytologiska ängel

Träd, Gräs och Stenar — den svenska progressiva krautrockens främsta band

Van der Graaf Generator

Älgarnas Trädgård

I utkanten av Krautrock

Musik

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Indie)

Alice Cooper — Dirty Diamonds (Dr. Rock)

Annihilator — Schizo Deluxe

Audio Bully — Generation

Audioslave — Out of Exile

Babyshambles — Down in Albion

Broadcast — Tender Buttons

Broken Social Scene — Broken Social Scene

Chicks on Speed — 99 Cents

Clawfinger — Hate Yourself with Style

Dr. Indie plockar fram några bortglömda blueslåtar

Eva Dahlgren — Snö

Juana Molina — Tres Cosas

Korta musikrecensioner XII

Madonna — Confessions on a Dance Floor

Madonna — Hung Up

My Morning Jacket — Z

Paganus — Memento Mori

Per Gessle — C’mon/Jo-Anna Says

Rammstein — Rosenrot (Dr. Rock)

Rammstein — Rosenrot (Dr. Da Capo)

Reverend Horton Heat — Revival

Subsonic Mind — Under Your Skin

Sven Zetterberg — vår tids främste bluesartist

Filmer