Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Artikel

En svensk tiger

— Man får aldrig sluta söka sanningen. Det sökandet kan aldrig anstå, det får inte skjutas upp till morgondagen. det måste man genast ta itu med, utan dröjsmål, sade vår nobellpristagare Harold Pinter.

Men när sanningen uppdagas. När klara fakta ligger på regeringens skrivbord tiger man still.

— Pinter fortsätter sitt tal: Men, säger han, politiker är inte intresserade av sanningen. De är intresserade av makt, och makten grundar de på att hålla folk okunniga.

Därför är vi omgivna av en gobeläng av lögner, som vi livnär oss på.

Den 5 juli 2004 hade Aftonbladet en artikel om att Irakiska barn i amerikansk fångenskap torteras. Jag talar om barn. Små barn. Det var barn till misstänkta motståndsmän som utsattes för vidriga grymheter för att föräldrarna skulle tala.

Vad sade det svenska folket? Hur lät proteststormen? Hur uttalade sig vår regering om dessa vidrigheter?

Jag lyssnade. Jag hörde ingenting. Jag lyssnar ännu. Jag hör fortfarande ingenting.

Måste det till bilder på torterade barn för att ni ska reagera? Bilderna finns, men dom ligger på Bush skrivbord. Dom skulle skada USA:s anseende för mycket om dom släpptes var det sagt. Dock har den amerikanske journalisten Seymour Hersh sett både videor och bilder. Han har haft dem i sin ägo men lämnat dem till regeringen efter påtryckningar. Det värsta var att höra barnens skrik, sade han.

Jag var personligen i kontakt med UNICEF. De kände till förhållandena men hade inte mandat att besöka dessa barn. Det hade internationella Röda Korset. Men de förbjöds tillträde av säkerhetsskäl!

Nu har omvärlden faktiskt reagerat på den övriga fångtortyren så pass att Buchadimistrationen håller stor teater och galaföreställning. Fångtortyr är efter stort motstånd nu förbjudet enligt lag. Hur den efterlevs är en annan sak. Några bilder kommer nog knappast fram i fortsättningen. Nu ”hittar” ju också amerikanska soldater, demokratins riddare och försvarare, irakiska fängelser där fångar torteras av det irakiska inrikesdepartementet. Applåder! Föreställningen är slut.

Tysk TV har haft ett mycket informativt program om dessa barn. En amerikansk f.d. soldat och en f.d. Abu-Ghraib fånge har lämnat vittnesmål.

Bushadimistrationen måste ställas till svars! De har begått det vidrigaste och största brottet som kan begås.

Vår regering är informerad. Man teg och valde istället att hjälpa USA att skicka fler fångar till tortyr. Man teg och valde istället att skicka fler vapen till krigen i Afghanistan och Irak. Man teg och valde istället att skicka svenska trupper till Afghanistan så att USA kan frigöra fler soldater till Irakkriget. Man teg med barnens skrik ringande i sina öron.

Jag tog kontakt med en amerikansk krigsveteran numera krigsmotståndare och tillika skribent. Han skrev. Han teg inte.

Men ni tiger. En svensk tiger stod det på affisher i vartenda gatuhörn under andra världskriget och det är väl så det är.

Men för er som ändå lyssnar följer här Jack Daltons artikel.

En gammal krigsveterans funderingar: Bush och tortyren av Iraks barn

Av Jack Dalton

”… för att förhindra de påstådda avsikter av sina motståndare har några män begått enorma grymheter.”

Clearchus, general i Sparta 500 f.k.

Det ser ut som om tortyr av barn i Irak nu är en del av Bushklickens ”politik” att ”bringa demokrati, befrielse och frihet” åt det Irakiska folket. Detta är betydligt mer än bara upprörande.

Det finns 535 ledamöter i USA:s kongress, och endast en av dem har en son eller dotter i Irak, eller i uniform för dens skull. Ingen inom regeringen eller regeringsapparaten har en son eller dotter i uniform, inte heller i Irak.

Det är dessa människor som skickar dina söner och döttrar bort för att döda och bli dödade i Bush mördande misslyckade äventyr i Irak.

Evigt krig för att nå evig fred. Under tiden växer antalet döda som en sorts obscen monument till självgodheten hos Bush och hans Machiavelli-kompanjoner, och den omfattar nu även barntortyr.

De horribla rapporterna om tortyr, våldtäkt och mord i Abu Ghraib och andra fängelser i Irak och Afghanistan håller på att försvinna från de amerikanska medierna, medan de aldrig har rapporterat om barntortyren som utförs av amerikansk personal. Är det på det viset man håller den amerikanska publiken informerad?

Under mer än en vecka har jag läst rapporter från olika källor, t.ex. internationella Röda korset, UNISEF och Amnesty International om ungarna som hålls av USA:s styrkor. Det finns videoband som visar att de torteras, men inte ett ord om detta sägs i de amerikanska medierna.

Kongressen har fått dessa rapporter, men trots detta förekommer ingen kommentar från kongressledamöterna eller i de stora medierna. Vad har hänt med allmänhetens rätt till information? Seymour Hersh, en journalist hos tidskriften New Yorker, har ännu inte släppt videoband om barntortyren, men han har sagt att hans rapportering om detta är inte avslutat, det finns mer att komma med. På dessa band hör man skrik från unga pojkar som plågas av amerikansk personal i USA:s ”interneringscentra”.

Vad har hänt med denna nations själ att den kan tillåta detta och fortsätta att stödja dem som har skapat den situation och den miljö i vilka våldtäkt och tortyr av barn godkänns? Är detta en del av de amerikanska ”värden” som Bush och de som stöder honom berättar om för oss?

Är det detta som menas med ”kristna amerikanska värden”? Det är våra gärningar som människor i andra länder hatar med stor passion, inte våra ”friheter”.

Jag måste försöka förstå hur barntortyr gör USA tryggare från angrepp från dem som påstås ”hata vår frihet”. För fan människa, de galningarna är i behov av kontroll på mentalsjukhus!

Hur kan man fortsätta att stödja detta? Man kan inte skilja stöd för Bush från dessa händelser, finns det ingen som begriper detta? Fortsatt stöd för honom är stöd för vad som pågår, inklusive våldtagning och tortyr av barn.

Jag vet inte i vilket land jag nu bor i, därför att det är inte landet som jag tjänade i uniform och krig, inte heller är det samma land som jag lärde mig om och trodde på när jag växte upp under 40- och 50-talet.

Detta land klappar sig på ryggen och predikar om att det är en nation som värdesätter lagen, medlidande, sanning och rättvisa och som tror på gud. Detta medan det är upp till öronen i krigsförbrytelser. Om definitionen av krigsförbrytelser inte omfattar barntortyr, då omfattar den ingenting alls!

Det finns ingenting som på något sätt kan rättfärdiga barntortyr, under inga omständigheter, av ingen som helst, inte någon gång-punkt, slut!

Därför anklagar jag George W. Bush och hela hans regering och adimistration för:

Brott mot mänskligheten

Missbruk av makt och ämbete

Krigsförbrytelser

Var och en dem, Bush, Cheney, Rumsfeld, Wolfowitz och resten bör ställas inför rätta för vad de är — krigsförbrytare!

Medan barn torteras i Irak, handlar huvudnyheterna på CNN om hur leverantörer till KFC (Kentucky Fried Chicken) torterar kycklingar. Vad har hänt med detta lands prioriteringar? Var är dess samvete och dess själ?

Ha denna artikel i ert minne när nästa vapentransport till USA går av stapeln. Ha den i minne vid nästa soldattransport till Afghanistan. Ha den i minne när säkerhetspolisen arresterar irakiska motståndsmän och kallar dem terrorister. Ha den i minne nästa gång herr Persson säger att vi ska vara stolta och glada som lever i en demokrati. Ha den i minne när Laila Freivalds åker till Irak för att ge stöd åt ”demokratiseringen” av Irak. Och glöm aldrig, glöm aldrig att de teg.

Astrid Boman

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII