Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Krautrock del II

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Rick Wakeman.Rick Wakeman är en klassiskt skolad pianist och har blivit hyllad för sin virtuositet. Mest känd är han för att han har spelat med i Yes. I unga år experimenterade han mycket med elektroniska musikinstrument. Han har spelat på kända låtar som Bowies Space Oddity, T. Rex Get it on och Cat Stevens Morning has broken. 1970 spelade han med The Strawbs (ett folk-rock-band).

Rick Wakeman — The Six Wives of Henry VIII.Chris Squire från Yes som är känd för sina nattvanor ringde upp Wakeman klockan 3 en natt för att fråga om han ville gå med i bandet. Wakeman som hade haft inspelningsjobb till sent på kvällen och som strax skulle upp för att fortsätta med det, kände sig inte så värst manad. Den nye managern Brian Lane lyckades dock bättre med sina övertalningsförsök. Studiotid var redan bokad så Wakeman fick inte många dagar på sig att lära sig gruppens material.

Hans första skivinspelning med Yes var Fragile 1972. Då släpptes även Close to the Edge en milstolpe i symfonirockens historia. Stilen karakteriserades av långa kompositioner i svitform med komplexa arrangemang, virtuost spel och sång, och avancerad rytmik och harmonik.

Många Yes fans ansåg att lineupen med Anderson-Bruford-Howe-Squire-Wakeman var den absolut bästa i bandets historia.

Rick Wakeman — Myths & Legends of King Arthur & the Knights of the Round Table.Rick Wakeman blev med tiden besviken på deras musikaliska utveckling och som protest så beställde han ett mål mat från en lokal restaurang mitt under ett liveuppträdande, och åt upp maten demonstrativt mitt under pågående show.

Under den här tiden så arbetade han med sitt kommande soloalbum The Six Wives of Henry VIII. En platta där han visar sina färdigheter på elektrisk keyboard och piano. Den plattan är väl inget mästerverk precis men ett par år senare 1975, spelade han in Myths & Legends of King Arthur, en skiva jag varmt rekommenderar och bör ha en självklar plats i skivsamlingen.

1974 släpptes Journey To The Centre Of The Earth texten bygger på Jules Vernes bok med samma namn.

1977 anslöt han sig till Yes igen för att vara med på inspelningen av Going For The One. Han stannade kvar i Yes till deras nästkommande album Tormato ett år senare. Wakeman har kommit och gått i Yes, senast han anslöt till bandet var 2002.

Han har gjort några album tillsammans med sin son Adam Wakeman. Adam spelar Keyboards i Black Sabbath sedan 2004.

Om Dr. Rock |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII