Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Krautrock del II

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Vangelis.Vangelis är grekiska underbarnet som tidigt blev ett namn i Grekland som den progressiva musikern som bildade två band som blev stora inom progressiv rock: Formynx och senare ett band som fick ett par europeiska hits vid namn Aphrodite’s Child med bland annat 70-talets grekiska kändis Demis Roussos på sång. När även det bandet försvann så blev Vangelis egen solokille vars symfoniska syntar skapade både underverk inom filmmusiken och gjorde skivor som tangerade gränslandet mellan new age och konstmusik. Jag gillar verkligen den fascinerade musik han skapade till filmerna Blade Runner och Triumfens ögonblick. Men det är så fascinerande att följa hans musik genom sina skivor. Även ett par franska filmer där Fredric Rossif regisserade som jag inte har sett men hört musiken till är del av hans konst.

Vangelis — China.Många minns nog samarbetet under flera år på ett par fina skivor där Yes-sångaren Jon Anderson blev en ständig kompanjon. Den bästa skivan är samlingen Chronicles — dom bästa Jon & Vangelis insatser men det saknas en låt och det är deras finaste gemensamma I’ll Find My Way Home som hade allt till en vacker sång vars sköna sång låg dallrande vackert i syntslingornas dimhöljen.

Vangelis — Antarctica.Fastän det är med sina egna instrumentala skivor som jag verkligen älskar hans musik. Den har ett speciellt signum där hans syntar låter på ett sätt som är tydligen upprepas i hans flesta kompositioner. Dom skivor som jag uppskattade och har i min samling är just där han blev egensinnig i valet. Det är klassisk musik i Vangelis tappning som har storhet och bygger upp allt som en katedral med ett flöde av ljus och musik.

Vangelis — El Greco.El Greco är ett exempel på hur fint Vangelis bygger in körer i sitt opus som är hans hyllning till den store 1500 och 1600-talets störste målare. Här ligger i hans musik en känsla av att använda sig av den klassiska musikens möjligheter. Skivans elva stycken är komponerad så att kören liksom flyter in i musiken och understöder syntarnas förmåga att göra pastischer på seriös musik. Men det är givetvis på Vangelis sätt musiken färgas av klassisk musik.

Vangelis — Spiral.Skivan Spiral från 1977 är mera dynamisk laddad och har mobila strukturer som balanseras av mjuka kanter i både synt och keyboards. När jag plockade fram mitt exemplar av China så är den vacker skiva som följde med mig på kassett till fjärran östern, då den med sin orientaliska känsla såg in i musikens emotionella skönhet. Bergspassen och kärleken flödar i den musiken.

Jag har inte lyssnat på allt av Vangelis. En sista skiva att rekommendera är Vangelis filmmusik till japanen Koreyoshi Kuraharas fina film Antarctica. Den känns vit som vidderna och jag lyssnade på den efter en resa till Spetsbergen. Mina slutord om Vangelis blir att hans produktion är stor och jag lysssnade bara på en bråkdel av den. Men det jag skriver om här i skivväg är mina personliga favoritplattor med Vangelis.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII