Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Kim Wilde — The Ultra Selection 1981–1982 först 1996 nu 2005

Kim Wilde.Kim Wilde är fortfarande supersnygg på dom bilder jag har sett av henne. Idag är hon 45 år gammal med en lång karriär med skivor och låtar — som dotter till gamle Marty Wilde som också skrev låtar ihop med henne, fick hon en rad med stora hits i 80-talets gryning.

Kim Wilde — Teases Dares.Det var Mickie Most som signade hennes första singlar på sitt bolag Rak Records där hon blev en del av synt och new waveeran.

Jag köpte för första gången hennes singel Kids in America 1981, det är fortfarande en riktig bra låt som håller hela vägen. Det var då syntpopens prinsessa fick mitt hjärta att dunka. Hon var inte bara sexig och snygg utan en inneboende tuffhet som tillexempel fanns väl fixerad i hennes sång Kids in America. Jag följde Kim Wilde en bit in på 80-talet men hon tappade förmågan att välja bra låtar och blev mer eller mindre tristare under tiden så att jag gav upp Kim Wilde redan på 80-talet. Hennes bästa period var under åren 1981–1982. En kort tid då om man ser till en hel karriär men faktum är att hennes skivor blev klart sämre och mainstreamtråkig redan efter hennes fjärde album Teases & Dares 1984. Hennes tre första album hade jag i min ägo för det var början på en fascinerande samling låtar som jag njöt av. När denna singelsamling landade i min brevlåda från Ginza så var det min jul i början av januari. För på samlingen finns allting som gjorde hennes musik riktigt bra.

Kim Wilde — Best of the 80’s.Kim Wildes tre bästa album är dom här tre viktigaste:

Debuten från 1981: Kim Wilde är den enkla titeln.

Select från 1982 är en fantastisk bra skiva med mördarhiten View from a bridge En elegant atmosfärisk syntplatta som påminner lite grann om Japans bästa skiva Tim Drum eller något av OMD.

Catch as catch can med lite experimentell musik med lite disco och mörka syntsvävande låtar. Efter den här skivan blev det tråkigare disco med syntar och alltmera ointressantare genom åren.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII