Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Korta musikrecensioner XIII

Beck — Guerolito Nymixning av Becks Guero

Beck — Guerolito.Vad denna skiva kan bidra med är väl att göra Becks senaste och helgjutna skiva får en annan dimension. Men visst är det en bra mixad platta där Boards Of Canada, Air eller Ad-Rock mixad, stuvad och omdirigerad till en egen världsbild. Men det är ganska onödig att göra en sådan mixskiva av en redan originell platta signerad Beck, så jag känner mig lite tveksam på en del spår utom kanske två eller tre låtar som är riktigt spännande i sin nya form. Men resten är onödiga investeringar i mixning eller uppvisning i att försöka framhålla Becks redan skarpa låtar. Det är inte alltid så lyckat att få andra artister ommixa något nytt igen. Det här framförhåller inget vi redan visste om Beck. Se länk till recension av originalskivan — Beck — Guero

Calexico — The Book and the Canal 2005

Calexico — The Book and the Canal.Vindpinade ökenstäder och stora röda öknar där buskar löst blåser omkring, så kan det låta om Calexico.Calexico. Deras skiva The Book And The Canal är både experimentell indierock och snabba små berättelser om små ökenstäder i dom mest gudsförgätna hålorna som kan finnas i det vidsträckta USA. Calexico vars grund är Joey Burns och John Convertino, som ursprungligen spelade med Howe Gelbs indieband Giand Sand. Dessa två herrar och rad med medmusikanter blir ett kollektiv som gör fin indierock sedan 90-talets slut.Calexico — The Black Light. Deras skiva The Black Light var min indiefavorit 1998 och sedan dess har jag haft sporadiska kontakter musikaliskt med gruppen. Senaste alstret var en fin intressant skiva.

Belgiska Sweek

Sweek.På nätet så står lite grann om det belgiska postrockgruppen med instrumentala indiefloder av låtar som glittrar i sin eget hav med fascinerande musiksjok. Jag lyssnade på oceaner av ljudmattor med gnistrande gitarrkaskader. Sweek är ett band som jag i slutet av december upptäckte tack vare Dr. Rock. Han tyckte att detta vore något för mig, så klart att det blev en slumrande insikt om hur musiken ljuvligt påverkar oss alla.

Gallygows — Safari

Om jag läst rätt på nätet så är detta en spansk duo av ett par unga herrar som omkring 1996 bildade detta lättsinniga softrockband som under indievågen gör lite sparsam indiepop med stark 60-tals feeling. Felix Rodes och Alberto Hernadez har The Carpenters fina och slimmade pop som referens. Deras nya skiva fick jag av den gode Dr. Rock som såg att den bara låg där på redaktionen. Så nu fick jag mig en stund av delikat pop. En elegant indieskiva.

Washington — A New Order Rising

Washington — A New Order Rising.En grupp jag aldrig hade hört talas om dök upp i brevlådan. En fin indiegrupp med små Pink Floydartade symfoniska poplåtar som också hade drag av Mercury Rev. Småfint och lite gulligt på samma gång. En skiva som du kan gunga din själ till.

Mr. Airplane Man — C’mon DJ 2004

Musiken låter som den perfekta postmoderna blandningen av The Cramps och White Stripe. Blåsig skitig garagerock med skräpkulturell slashereffekt och alldeles för underbar rockmusik vilket jag och resten av redaktionen brukar vältra oss i. Med snygga gitarrer som pulserar och rocken som dånar lite kvardröjande i mina tankar. En strutig superbra extra stark liten rockpärla.

Dean Gray — American Edit 2005

Dean Gray — American Edit.På något sätt är Dean Gray inblandad i Green Days skiva American Idiot och med en parafras på deras senaste omslag så släpper Dean Gray en mixplatta med rader av hits från dom gångna åren och dom stuvas om till en otillräknelig produktion. Skoj för stunden och för vanliga mainstreamdisco säkert överbegåvad, fast är du mera indie så kan du nog räkna bort skivan. Jag gillade den i ungefär den stunden det tog att spela den. Efter den tiden tog det slut för min del. Lagom intressant mixplatta som man ganska så snart glömmer bort att den ens existerade i sinnesvärlden.

Messer Chups — Crazy Prize

Messer Chups — Crazy Price.Ryssen Oleg Gitarkin skapar ett kollektiv med musiker för att skrapa ihop resterna av det forna Rysslands storhet. Numera bara en förfallen korrupt styrd halvdemokratisks stat styrd av Putins anhang. Musiken är lika skräpig skitig som The Cramps men detta indieobskyra band med science fiction och satanism med välfyllda skräckfilmsstaffagefigurer fungerar riktigt bra. Messer Chups är originella och spännande med sina bisarra låtar. Jag har det hejdlöst roligt med Messer Chups nya skiva.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII