Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Thåström — Skebokvarnsv. 209.Mannen med den skrovliga särpräglade röst gör en ensam sparsmakad skiva som är fylld av akustiska inslag med en lågmäld balladskiva av svarta sorgkantade visor som jag älskar. Det finns nästan stunder som påminner om Sofia Karlssons skiva Svarta ballader med fina tolkningar över Dan Anderssons dikter från 20-talet. För Thåströms bottnar sina ballader och låtar i sitt inre, han blottar med självbiografiska ansatser och skapar därmed en poetisk känsla där text och musik blottar själen som finns inunder Thåströms hud. För ordet är hudnära och blandas med snygga känslor om hur Sverige var under 70- och 80-talen. Jag känner igen mig i hans sånger vilket är det stora med Thåströms nya skiva.Thåström. För jag har under nästan 27 år av mitt 40 åriga liv haft Thåström alltid där som en gnistrande stjärna och ledfyr under mitt musiklyssnade som tog form under slutet av 70-talet.

Thåström.Thåström är en briljant poet på sitt album där varje låt hyser stora tankar om livet, det är dom berättelser om ungdomen och den ström av bilder som forsar fram ur hans minnen. Den största låt jag hört med Thåström är hans hyllning till Gun Clubs sedan 10 år avlidna sångare Jeffrey Lee Pierce. Sången har titeln Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce Det finns så mycket kraft, positiv energi och lycka fast Thåström låter allt annat än lycklig på sin skiva.

Utan det är mera melankolisk musik, men det gör ingenting för Thåström fångar in mig igen och jag känner mig lycklig då min största hjälte fångar in essens av hans artisteri och det som en gång lockade mig till punken och framförallt Thåströms karisma och personlighet som artist.

Thåströms nya skiva är ett mästerverk och det bästa svenska jag hört under 2000-talet.

www.thastrom.se

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #1 2006

Stefan Hammarén

Recension: av Dada öst-bok

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare

Astrid Boman

Bioterrorism

Den demokratiska diktaturen

Diktakrati eller demotur

En svensk tiger

”Vi är omgivna av en gobeläng av lögner.”

What’s going on over there?

Rolf Nilsson

De hemlösas omständigheter

Ingvar Lundgren

Harold Pinters ord i vår vardag

Konst

Waldemarsudde: Myt och landskap — Ulf Wahlbergs retrospektiva konst

Artiklar

Dan Persson — Nationalism — högern och vänsterns tolkningar

Iran, Irak, Israel och Bush

Politiska partier — behövs dem?

Junilistan

Nils Lundgrens egna parti Junilistan … eller?

Tecknade serier

Schassen & Knasen #6 2005

Böcker

Carl-Henning Wijkmark — Sanningen bakom oss

Korta bokrecensioner XVII

Simon Sebag Montefiore — Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse

Små notiser där litteraturen spelar roll

Krautrock del II

Lite mera om Krautrock

Hans Edler — elektronikpopens särling och musikarrangör

Rick Wakeman — en vandrande symfoniorkester

Instrumentell gitarr-, synt- och space-musik från 70-talet

Vangelis — drömmaren inom syntmusiken

Backspegeln.

Iggy Pop & The Stooges — The Stooges

Musik

Cat 5 — Play this Loud/Sexy

Enya — Amarantine

Golden Afrique Vol. 1

Kate Bush — Aerial

Kent — The Hjärta & Smärta EP & Sophie Zelmani — A Decade of Dreams

Kim Wilde — The Ultra Selection

Korta musikrecensioner XIII

Madonna — I’m going to tell you a secret & Confessions on a Dance Floor

Matthew Herbert — Plat du jour

Musikkommentarer V

Mylo — Destroy Rock & Roll

Paul Anka — Rock Swings

Per Gessle — Son of a Plumber

Sizzla — Soul Deep

The Arcade Fire — Arcade Fire

The Cardigans — Super Extra Gravity

The Embassy — Tacking

The Similou — So Hot Right Now

The Strokes — The First Impressions of Earth

The Supremes — Gold

Thåström — Skebokvarnsv. 209

Tony Iommi & Glenn Hughes — Fused

Tony Martin — Scream

Willie Nelson — Countryman

Dr. Da Capos årsbästa 2005

Dr. Indies årsbästa 2005

Filmer

På TV

TV-serier VII