Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Arctic Monkeys.Många har redan nu sett bandet som årets stora händelse med tanke på debuten 2005 och nya skivan 2006 så önskar jag att jag också skulle kunna hylla bandet på samma sätt. Men det blir ändå inte så att Arctic Monkeys blir det stora hoppet i min musikaliska värld 2006. Bandet är för osjälvständiga för min smak då deras dansanta rock påminner för mycket om Franz Ferdinand dansrock och The Strokes sätt att sjunga. På Arctic Monkeys hemsida ser jag några videos medan jag läser lite info om bandet och förstår att Sonicredaktionen nog kommer hylla Arctic Monkeys skiva. Så nu kommer jag kanske avvika från den synsätt som finns på Arctic Monkeys nya skiva. Det finns visserligen fina toner som bryter in i musiken men det gör ingenting att det finns lite ljudbilder eller att musiken faktiskt är bra på många sätt. Men det som stör mig är snarare att det låter för mycket Franz Ferdinand för min del så att det intrycket stör mig från att ta del av konstnärliga känslor och låta musiken fritt falla i min cd-spelare. Det vill säga att lyssna invändningsfritt, utan att låta fördomar eller andra obehagliga tendenser vi människor har från att stå i vägen för musiken.

Arctic Monkeys såg jag verkligen fram emot att lyssna på för just snacket om bandet fanns överallt i media så att det slut måste till en skön ball genomlyssning på bandet i fråga. Men jösses så besviken jag blev på deras små punkfunkiga stämmor och kompet som var Franz Ferdinand rakt av helt enkelt. Jag tycker inte att världen skulle behöva smarta epigoner, utan mera av det egensinniga bandet Arctic Monkeys. Musiken är bra på många sätt men det blir för mycket av lånta fjädrar från andra nya band i genren. Arctic Monkeys får stå över denna gång för min del.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2006

Stefan Hammarén

Horskräck

”Onerine”

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare II — i triumf

Astrid Boman

I mörkrets tid

Kapitalismen i dödsvånda?

Stoppa kärnvapenkriget!

Till mina vänner och kamrater

Siv

Mobbing av starkaste slag

Katarina Falkenberg

En väg bortom dualismen

Ursula Schröder

Med fokus på obekväma sanningar

Andreas Filipsson

Lite text och bild från Filip

Bigj

Folkmord och folkmord

Konst

Galleri Lars Bohman: Lena Cronqvist — Self Portraits

På konstakademin

Politik

Den liberala bombhögern — massmordens nya tillskyndare

Direktörspacket — dom nya rånarna av Sverige

Kommunisterna vann över förnyarna inom vänsterpartiet

Politiska kommentarer XVI

Artiklar

Ekonomiskrået — den nya fascismen

Om religion och kritik

Essäer

Fredrik Ekelund berättar om Sverige och omgivande nejder

Jan Arnald blir istället Arne Dahl i samhällets tjänst

Klas Östergrens författarskap

Tidskrifter

Den liberala tidskriften NEO

Böcker

Korta bokrecensioner XVIII

Simon Singh — Big Bang: Allt du behöver veta om universums uppkomst och lite till

Backspegeln.

Alien — den åttonde passageraren

Musik

Ane Brun — Duets

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Beth Orton — Comfort of Strangers

Black Mountain — Black Mountain

Cowboys in Scandinavia

East River Pipe — What are You On?

Edguy — Rocket Ride

Gunnar ”Siljabloo” Nilsson with Lars Engstrand Trio & Quintet — You’re Driving Me Crazy & Toots Thielemans — Toots Blues 1950–1952

In Flames — Come Clarity

The Johnny Boy — Johnny Boy

Kaiser Chiefs — Employment

Korta musikrecensioner XIV

Maria McKee — Peddlin’ Dreams

Musikkommentarer VI

Notering kring Gary ”US” Bonds

Dr. Indie lyssnar på nya band med ny musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

Syleena Johnson — Chapter 3: The Flesh

The Soul Party Pack

Amorphis — Eclipse, Thiasos Dionysos — Satyr, Aborted — The Archaic Abattoir & Centinex — World Declension

Winner Takes All

Åke Hodell — Verbal Brainwash and other Works

Filmer

På TV

Fantastic Four — The Complete 1994-95 Animated Television

The Office — Julfesten

TV-serier VIII