Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Musikkommentarer VI

Det där med årsbästalistor eller bara listor i allmänhet är det mest subjektiva du kan göra med tanke på smakens olika inriktningar. Det är därför så många tidningsredaktioner satsar på att få en allmän listfront, men man fyller ut med små egna listor. Det är därför vi på vår lilla redaktion inte gör en gemensam lista för det går inte. Vi har alltför olika idéer om listor. Men vissa skivor gillar vi gemsamt. Så gör jag min egen och Dr. Da Capo kör sin egen lista. Men det är därför intressant att läsa den fantastiska bok som nätmagasinet Digfi givit ut med De 100 bästa albumen 2000–2004 med rubriken Mix. Medan jag läser artiklarna och motiveringarna så visar sig att Terry Ericksson har fel om den svenska rockjournalistiken. Den har hög klass och är också i sina referenser till film och litteratur verkligen speciell. Jag anser att vi ligger i världsklass med våra många dolda talanger. Läs denna bok och njut av språk och musik.

Bill Laswell.Azzadine with Bill Laswell är mörk orientalisk modern arabisk musik som samlas på den fina intressanta skivan Massafat. Den har tid som rymmer hela det saktmodiga musiken med långsamhet som kombineras med västerländsk nyskapande instrument med klassiska arabiska ljudeffekter. Bill Laswell som varit med i otaliga band. Mitt favoritband Golden Palominos med Laswell och John Zorn bland andra. Han ingick även Materials ett tag under 80-talet. En spännande multiinstrumentalist på en spännande skiva.

The Human League.Vissa grupper borde bara lägga av i tid och gamla syntfantomer särskilt. Hur rolig är Howard Jones idag eller Duran Duran gör ständigt bort sig med skitalbum efter skitalbum. The Human League är ett annat band som aldrig lade av i tid. Den senaste skivan som kom ut 2001 Secrets var verkligen genomusel. Jag minns hur bandet startades upp av Martyn Ware och Ian Marsh med Philip Oakley som sångare 1977. Då var det i punken dom släppte sina första singlar och några album. Men 1981 kom deras riktiga genombrott med skivan Dare som jag då tyckte var en av världens bästa skivor det året. Då var den smidig dansant syntpop som var både trevlig och bra musik rakt igenom. Idag tycker jag skivan inte håller måttet fullt ut. Deras ep: Fascinations 1983 och skivan Hysteria var fortfarande klara och bra plattor. Sedan kom skivor med soulproducenterna Jimmy Jam och Terry Lewis bland annat. The Human Leauge med dom två vackra syntgudinnorna blev ointressanta redan på 80-talet men dom envisas med att göra skivor i dag.

Linda Ronstadt — Hummin’ to Myself.En hel del sångerskor som Bonnie Riatt, Carly Simons, Nicolette Larson och andra countrypopsångerskor kunde blanda lite av varje i musiken från country och pop precis som den är populär idag. Linda Ronstadt är en sångerska som i år fyller 60 år. Hennes senaste skiva Hummin’ to Myself från 2004 är en läcker jazzig skiva med snygga poplåtar i jazzarrangemang. Det är Nelson Riddle, mannen som gjorde en del av Frank Sinatras musik under 50-talet stor.Sugarcubes. Linda och Riddle samarbetade redan så bra på skivan What’s New 1983 med liknande låtar. Jag njuter av en lugn fokuserad skiva.

Björk var den som var huvudnumret i indievärldens främsta isländska grupp Sugarcubes. Från deras debutalster Life’s to Good till deras sista skiva Stick Around for Joy. Deras skivor var alltid lyckopåsar som gav mig mängder av energi. Nyligen lånade jag deras sista platta på biblioteket, en musikalisk upplevelse igen.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2006

Stefan Hammarén

Horskräck

”Onerine”

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare II — i triumf

Astrid Boman

I mörkrets tid

Kapitalismen i dödsvånda?

Stoppa kärnvapenkriget!

Till mina vänner och kamrater

Siv

Mobbing av starkaste slag

Katarina Falkenberg

En väg bortom dualismen

Ursula Schröder

Med fokus på obekväma sanningar

Andreas Filipsson

Lite text och bild från Filip

Bigj

Folkmord och folkmord

Konst

Galleri Lars Bohman: Lena Cronqvist — Self Portraits

På konstakademin

Politik

Den liberala bombhögern — massmordens nya tillskyndare

Direktörspacket — dom nya rånarna av Sverige

Kommunisterna vann över förnyarna inom vänsterpartiet

Politiska kommentarer XVI

Artiklar

Ekonomiskrået — den nya fascismen

Om religion och kritik

Essäer

Fredrik Ekelund berättar om Sverige och omgivande nejder

Jan Arnald blir istället Arne Dahl i samhällets tjänst

Klas Östergrens författarskap

Tidskrifter

Den liberala tidskriften NEO

Böcker

Korta bokrecensioner XVIII

Simon Singh — Big Bang: Allt du behöver veta om universums uppkomst och lite till

Backspegeln.

Alien — den åttonde passageraren

Musik

Ane Brun — Duets

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Beth Orton — Comfort of Strangers

Black Mountain — Black Mountain

Cowboys in Scandinavia

East River Pipe — What are You On?

Edguy — Rocket Ride

Gunnar ”Siljabloo” Nilsson with Lars Engstrand Trio & Quintet — You’re Driving Me Crazy & Toots Thielemans — Toots Blues 1950–1952

In Flames — Come Clarity

The Johnny Boy — Johnny Boy

Kaiser Chiefs — Employment

Korta musikrecensioner XIV

Maria McKee — Peddlin’ Dreams

Musikkommentarer VI

Notering kring Gary ”US” Bonds

Dr. Indie lyssnar på nya band med ny musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

Syleena Johnson — Chapter 3: The Flesh

The Soul Party Pack

Amorphis — Eclipse, Thiasos Dionysos — Satyr, Aborted — The Archaic Abattoir & Centinex — World Declension

Winner Takes All

Åke Hodell — Verbal Brainwash and other Works

Filmer

På TV

Fantastic Four — The Complete 1994-95 Animated Television

The Office — Julfesten

TV-serier VIII