Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

The Verve — Urban Hymns.Richard Ashcroft var före detta frontnamn för gruppen The Verve som enbart släppte ett suveränt album 1997. Urban Hymns som då hade snygga poplåtar som bestod av bittra cyniska texter om kärlek och livet.The Verve. Framförallt singeln och spåret Bitter Sweet Symphony med en sampling av stråkar från en Stoneslåt. Hela skivan gick moll men var ändå en ljuvlig klassiker i 90-talets brittrock. Idag känns den lite torrare och tidsdaterad så att charmen förtas lite grann. Men det var det ända av värde dom gav ut. Skivan A Northern Soul 1995 var trist, flummig och väldig trågig skiva. Richard Ashcroft — Alone with Everybody.Jag tappade sedan intresset för bandet. Men så landade Richards första soloplatta Alone with Everybody som var en fin men utskälld platta, den har fortfarande några sånger som biter sig kvar och växer sig starka trots att det är nu 6 år sedan skivan kom ut. Men så har vi hans nya skiva. Keys to the World. Ja, jösses så tråkig den är. Det finns inga starka låtar, inga melodier att bry sig om eller något som fastnar, utan jämtjock dålig mainstreampop för en trött reklamradio, men knappt det ens om man skall vara dålig. Jag anser med detta att sagan Ashcroft är färdig för pensionen. För min del så blir det här nog sista skivan med Richard Ashcroft. Året börjar bra med The Strokes och så fick vi det här eländet. Gäääässpp.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2006

Stefan Hammarén

Horskräck

”Onerine”

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare II — i triumf

Astrid Boman

I mörkrets tid

Kapitalismen i dödsvånda?

Stoppa kärnvapenkriget!

Till mina vänner och kamrater

Siv

Mobbing av starkaste slag

Katarina Falkenberg

En väg bortom dualismen

Ursula Schröder

Med fokus på obekväma sanningar

Andreas Filipsson

Lite text och bild från Filip

Bigj

Folkmord och folkmord

Konst

Galleri Lars Bohman: Lena Cronqvist — Self Portraits

På konstakademin

Politik

Den liberala bombhögern — massmordens nya tillskyndare

Direktörspacket — dom nya rånarna av Sverige

Kommunisterna vann över förnyarna inom vänsterpartiet

Politiska kommentarer XVI

Artiklar

Ekonomiskrået — den nya fascismen

Om religion och kritik

Essäer

Fredrik Ekelund berättar om Sverige och omgivande nejder

Jan Arnald blir istället Arne Dahl i samhällets tjänst

Klas Östergrens författarskap

Tidskrifter

Den liberala tidskriften NEO

Böcker

Korta bokrecensioner XVIII

Simon Singh — Big Bang: Allt du behöver veta om universums uppkomst och lite till

Backspegeln.

Alien — den åttonde passageraren

Musik

Ane Brun — Duets

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Beth Orton — Comfort of Strangers

Black Mountain — Black Mountain

Cowboys in Scandinavia

East River Pipe — What are You On?

Edguy — Rocket Ride

Gunnar ”Siljabloo” Nilsson with Lars Engstrand Trio & Quintet — You’re Driving Me Crazy & Toots Thielemans — Toots Blues 1950–1952

In Flames — Come Clarity

The Johnny Boy — Johnny Boy

Kaiser Chiefs — Employment

Korta musikrecensioner XIV

Maria McKee — Peddlin’ Dreams

Musikkommentarer VI

Notering kring Gary ”US” Bonds

Dr. Indie lyssnar på nya band med ny musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

Syleena Johnson — Chapter 3: The Flesh

The Soul Party Pack

Amorphis — Eclipse, Thiasos Dionysos — Satyr, Aborted — The Archaic Abattoir & Centinex — World Declension

Winner Takes All

Åke Hodell — Verbal Brainwash and other Works

Filmer

På TV

Fantastic Four — The Complete 1994-95 Animated Television

The Office — Julfesten

TV-serier VIII