Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Horskräck

Några av er (jag) såg väl (jag väl) annars på film ”Kimberly” regi Frederick Golchan sch just Kimberly för att det slutar sluket bokstavs på f-ly, gjord framställd som ett bevis enligt som, att Maupassants noveller behöver lite detaljer ytterligare för att ett vërka verkan göra, hans novell flugan, eller flodens, kanotisten, vad den nu hette original alls om, om hon henne flugan, var som en spansk fluga medelst medelgalna, une petite cantharide bourdonnante et enfiévrante, hurudan sådan på av stark, eller majbaggarna bina intill allt parasiterande göras höra läxan och värden exemplen, de’t Maupassant kunde sin tydligen (eller av sammanträffande) som ock skolexemplet, tyför sant nära alltför flugan/Kimberly var, hon blev roddkapten och ett ständigt sängliggsexspektans för kanotens besättning fyra bra karlar dem (enligt processionen deras), låtom lär manskap av, en av dem han ”den blåaste” (lugn för), ”eggskaftet” (gadden) samt, ”huvudbonade” (lurvet, honungsbin, humla, mössa) jämte ”den enögde (oflugan, för skal såg)”, alltså bakom ryggen hon dem fyra i tur och snabb ordning med allesammans ligg blomma sig, närhelst vackert, gott så med Maupassants poäng gjort filmiskt smyckt, också bra filmtema klart, så helt tematiskt ut briljanto, efter på hans novell fullt entyda, utan att den (han) väl ens nämndes (tror) ack, blott var vad av förbättring påförd, självfallet blev hon snabbt på smällen grossess det, hon flugan för missfall enligt originalets om än erbjuden efter uppståndelsen fyra pappor istället och ny gemensam kroasering lotteriavkomma (naivt rätt), nej snarast skilt tydd en för fyra, alla för en oavsett vem, hon en Kimberly fick däremot mödan barnet och (originalets kön sant med), och poängens mer, detaljer som Maupassant hade för svagt för, i film en förlossningsläkare närmare framför, det hon (han i boken) vars uppsyn var något det tok värt, men sitt av nämn namn bättre var än extremt poängistiskt mer, nästan på gräns front till exponering, något mycket nära ”trendelenburg-”(släge, position), dr Tredelenburger alltför galet för minst, eller det gick så rätt snabbt mumligt i leffan popcornljuden bland förbi att jag inte hann kunde notera riktigt hur mycket exakt likhet med, lite sömnig ock, till allt nog överträffande varje mitt ëgna övergrepp, det mot mod mig i Maupassants Horla av min översättningsdet _tolkade, med skakan tänder här själv av mig överträffad i mina imponeringar sann, bäst in ironi änd lust, och rättfärdigandet framför allt. Fick/får någon upp kanske det fullt korrektaste ett namnet på förlossningsläkaren avsedd, hör av er gott på något sätt via Blaskans redaktion. (Ock men sämstsistnämnandes ett kan legenden om de förlista fiskarnas hallucination ”Kimberly” i egenskap av en sjöjungfru som äter, åt honung, den på i tidvattnets otermologiskeiska efemer-mareofyter, hela flötet som galet blivit vara. Börjar tro, vara allt mer ganska mig karl säker på att vår Maupassant hörde om väsen Horla, om ätna sjöbjörnsben halva, jämte av de talande fåren vid tidvattnet och dimman, med ett förlatinskt språk, ock honungens då ock det det på franska marinministeriet där han jobbade skrivare, mottagare tidigare som, dit idel mer dessa de sjöbjörnar landade kom mark anmälningar för sina slags ut protokoll och med mundlädret erfarenheter, skräckinlevelser brett över allt. Maupassants skrivna parapsykologiska tilltag ligger flera troligt bottnat i hemförda legendernas vara, inte kallolitterärt nyskapande såpass, tolkningen om ett försök till psykiatrisk deuteroskopi för honom personligen går att avfärda, blir mest en ytterligare berättarteknisk fint, lite ytterligare maskering för legenden, samt om klädsel uti skräcken, men allt, detta intresse hos honom aktualiserades med hans egen makabra sinnesstämning och svåra sjukdomsbild. Jag önskar mig än här få försjunka in mera i gamla franska kvar cabinet noirs arkivt deras som och rota slam groda dammet ner ur men, å andra sidan har jag så ytterligare svårt för handskrivna dokument, tycker handstilar är jävliga don, mig förefallande. Än på i ”På barnlös mark” boksterilt tröst klen finns som ytterligare en om Horla för den delen alltid tydd tvärtom, en sak av (inte handstilt, Horla ā la väsendet, skräck för närmare). Regissören han var inte heller en för en gångs skull alltför oallusionell karl han allt). Efter idel längre efterforskningar, har jag lyckats spåra, få ock reda på varför Horla hette Horla döpt, förutsatt, självfallet som huvudpersonen i berättelsen endast tyckte sig uppfatta namnet (på sätt och vis, trots, och just på grund av reell skräck), och (jag) sitter här nu inne med hela sanningen, som samlingsorganet Kimberly så endast den till, inte av tidigare gängse tolkningar, finns en del dito trots allt, som får glömmas, eller i varje fall kompletteras härefter, men denna (min) är så ny och i sig motsägande gängse, som jag är ururUrursalig sic över att ha kommit fram till (nå ganska eg. snarare), om det troligen är för faktiskt första en gången sedan någonsin som den läggs fram av, och jag avslöjar den inte ännu i avvaktan på rätt tillfälle bäst, troligen i den sita delen av en skalbaggstrilogi av ganska bra ställe då inätet, eller så doktorerar jag bort påskjuten (fastän nu väl ändå inte om Horla), eller kanske publicerar mig i fransk litt.vetenskaplig skrift härom annat buller, eller låter bäst husorganet Blaskan el. Panopticon få den, möjligtvis endast på smått HT kanske, var jag nu vill sedan om alls, möjligtvis föredrar jag också bäst gå i graven med den som medelst en hemlighet sedan, om jag orkar vänta. Funderar alltjämt. Några saker smärre dock ock måste ännu kollas även om bitarna är på plats och ger bild, men av i praktiken verkar den här litt.gåtan oändligt löst blivit. Också kontaktat några Maupassantkännare och dito doktorer på dennes horleriattribut, utan att nu alls helt avslöja min sena upptäckt, varom som de inte kanske är inne på samma linje, men de har hittills kompletterat fel och kunde förstås inte heller se vidden bred av mitt halva utspelet, får leva på spänningens brant en tid än ännu, de alltså nu. Och min horlatolkning är redan, annars också noterad i Frankrike, beröras deras gapiskt sträckt blickfång i en enligt coup de Hammarén, med bl.a. detta i en fin publikation i uttryck: ”le dernier remaniement”, och menas, i mån av, mer den sista omarbetade versionen (som Maupassant kunde ha förutsatt sig önska, inte den ”senaste redigerade enligt behövd”). Men det blir från och till, också en not, oäten nöt, där förutom Rudbecks två arg genmäle i klämmen från DN kommet spöket av till, och de säger Hammarén reklam för, är Horla med liv och nytt liv, menar (än däri) att det påstår den gode Hammarén förlagets, och varje ny mening börjar i noten med ett skiljeord lämpligare väl för bisatser, andra bimeningen frågar mening om Hammaréns klassifikation av rättighet och rim jämte möjlighet, må ej bötfällas med annat än ändå av tja ”intressant”, första bimeningen dessförinnan sagts däri Horla sprängt hela, hos Hammarén, pekande översättningens tradition av möjligt och lovligt, eller brukligt, med varje tredje bimeningens åter, som att stå på ett rakblad, hitta rätt i skåran och skäret med nedan, sista 4. tycker Rudbeck synd om sig i åberopt sakläge, och hela delvisvärlden om honom med, redan med sitt namns skylt lika mycket stort som det nog började initialt med Hammarén, slutade medelst brak Rudbeck, bokstavligt sagt, Hammaréns Horla i upphöjd/avtrappning ända till honom den där jätten Rudolf Rudbecks gapning. Tja slutar härnäst härnäst att, fransmännen ger inte upp innan de kommer med en formell begäran till Svenska Akademien om att stämma mig till doms för förvanskningen, bättringen av. Fastän F. Golchan nog fick förbättra i sin en Kimberly så pass till grad, förstås. Min Horla halvt bättre än förskräcklig, utgiven som bekant hos förlag h:ström — Text & Kultur.

Stefan Hammarén

textråd

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2006

Stefan Hammarén

Horskräck

”Onerine”

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare II — i triumf

Astrid Boman

I mörkrets tid

Kapitalismen i dödsvånda?

Stoppa kärnvapenkriget!

Till mina vänner och kamrater

Siv

Mobbing av starkaste slag

Katarina Falkenberg

En väg bortom dualismen

Ursula Schröder

Med fokus på obekväma sanningar

Andreas Filipsson

Lite text och bild från Filip

Bigj

Folkmord och folkmord

Konst

Galleri Lars Bohman: Lena Cronqvist — Self Portraits

På konstakademin

Politik

Den liberala bombhögern — massmordens nya tillskyndare

Direktörspacket — dom nya rånarna av Sverige

Kommunisterna vann över förnyarna inom vänsterpartiet

Politiska kommentarer XVI

Artiklar

Ekonomiskrået — den nya fascismen

Om religion och kritik

Essäer

Fredrik Ekelund berättar om Sverige och omgivande nejder

Jan Arnald blir istället Arne Dahl i samhällets tjänst

Klas Östergrens författarskap

Tidskrifter

Den liberala tidskriften NEO

Böcker

Korta bokrecensioner XVIII

Simon Singh — Big Bang: Allt du behöver veta om universums uppkomst och lite till

Backspegeln.

Alien — den åttonde passageraren

Musik

Ane Brun — Duets

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Beth Orton — Comfort of Strangers

Black Mountain — Black Mountain

Cowboys in Scandinavia

East River Pipe — What are You On?

Edguy — Rocket Ride

Gunnar ”Siljabloo” Nilsson with Lars Engstrand Trio & Quintet — You’re Driving Me Crazy & Toots Thielemans — Toots Blues 1950–1952

In Flames — Come Clarity

The Johnny Boy — Johnny Boy

Kaiser Chiefs — Employment

Korta musikrecensioner XIV

Maria McKee — Peddlin’ Dreams

Musikkommentarer VI

Notering kring Gary ”US” Bonds

Dr. Indie lyssnar på nya band med ny musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

Syleena Johnson — Chapter 3: The Flesh

The Soul Party Pack

Amorphis — Eclipse, Thiasos Dionysos — Satyr, Aborted — The Archaic Abattoir & Centinex — World Declension

Winner Takes All

Åke Hodell — Verbal Brainwash and other Works

Filmer

På TV

Fantastic Four — The Complete 1994-95 Animated Television

The Office — Julfesten

TV-serier VIII