Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Artikel

Med fokus på obekväma sanningar

Jag är född med det, född med modet att säga obekväma sanningar. Det är inte så att mitt självförtroende alltid har varit i topp. Även om det i Tyskland, där jag är född och uppvuxen, inte finns någon jantelag så finns det där samma fenomen. Allt som avviker från det så kallade normala syns inte med blida ögon. Som barn fick jag lära mig att jag varken kan eller är någonting, särskilt min mor var duktig på att trycka ner mig. Min far däremot hade en liten rebell i sig och den har han ärvt ner till mig. Mina föräldrar var nog nidbilder av tysken. Det var inte så att de förhärligade Hitler. Min far har inte varit sen med att tala om att man i vår hemstad, i Kassel, inte gick man ur huset för att skrika ”Sieg Heil”, att Hitler hade det svårt i vår stad. Men den där tyska korrektheten — och kanske också inskränktheten — fanns allestädes närvarande vad de än gjorde. På samma gång var min far före sin tid. Han behandlade oss fyra syskon verkligen jämställda. Mina tre bröder behövde lika mycket diska som jag och jag fick lära mig snickra i vår källare. Min far trodde också på alla människors lika värde, var de än kom ifrån — med undantag när det gällde mitt umgänge. Skulle jag ha kommit hem med en italienare när jag var 18 år — myndighetsåldern låg då fortfarande på 21 år — skulle han inte ha haft någon förståelse för det. Han hade verkligen inte något emot italienare, men han ville att hans dotter skulle få leva som en fri kvinna som inte behövde underkasta sig sin man. Jag måste medge att min far var någon sorts dubbelnatur eftersom han trots alla moderna uppfattningar själv var en patriark. Det var inte så att han inte hjälpte till hemma — som tur var — eftersom min mamma nog hade Aspergers syndrom, vad förstås ingen som kom i kontakt med henne hade någon aning om eftersom diagnosen inte var känd ännu, men det var han som bestämde hemma och mer eller mindre också om vår skol- och yrkesutbildning.

Jag lärde mig alltså tidigt att kräva min rätt och att säga ifrån. Jag var aldrig sen med att säga vad jag tyckte. Jag blev utpekad i skolan när jag skrev uppsatser som ”inte kunde vara sanna” och när jag i sjunde klass hade mod att räcka upp handen och säga att jag inte var intresserad av smink. Det värsta min mamma kunde tillfoga mig var att kalla mig för ”Eulalia mit der Rindfleischbluse” (Eulalia med köttblusen). Jag vet inte var hon hade fått uttrycket ifrån och egentligen visste jag inte heller om det var ett neutralt, positivt eller negativt uttryck, men i mina ögon var det alltså det värsta namn jag kunde tänka mig. Eulalia i och för sig tycker jag är ett väldigt fult namn och att sedan förknippa det med en ”köttblus” vad det nu är, men jag antog att det var en blus där man hade spillt köttsaft på, var höjden av förnedring. Min mor fattade varken det eller att tonen i vilken hon sa det till mig var kränkande. I skolan umgicks jag i regel med de ”mindre lycklig lottade” eleverna i klassen, elever alltså som var utanför och blev mobbade. Jag vill inte ställa mig i en särskilt bra dagar här, jag hörde själv till de mobbades skara i realskolan, men senare var det mig många såg upp till, men mina bästa väninnor var fortfarande blyga och hade dåligt självförtroende. Jag var också tidigt en mycket bra lyssnare och även omtyckt hos den äldre generationen. Idag kan jag säga att det var en bra skola för resten av mitt liv.

Jag har verkligen behövt dessa egenskaper när äventyret kärlek lockade mig till mitt nya hemland, till Sverige. Jag fick fort lära mig att inte allting är guld som glänser. Ju mer entusiastiskt man talar om någonting desto större måste den nypa salt vara, med den man tillägnar sig dessa sanningar. Med mitt tycke för de ”annorlunda” människorna och även utmaningar krävdes min självtillit och mina krafter till bristningsgränsen. Svårigheterna ligger inte i att umgås med ”annorlunda” människor utan i samhällets syn och uteblivna hjälpinsatser. Allting är dock inte svart eller vitt som tur är och jag har träffat på några förstående människor som har lyft upp mig när jag hade det som värst. Utan dem hade jag aldrig klarat mig. De har gjort det möjligt för mig och stöttat mig i att berätta det som egentligen nästan ingen vill veta, de har gett mig mod att skriva om de obekväma sanningarna. Innehållet i mina böcker går djupare än en deckare, Harry Potter eller Sagan om ringen. Innehållet i mina böcker är obekvämt, därför har jag inte heller hittat något förlag och publicerar på mitt eget i stället. Jag tror nämligen på att ord är makt, att man med ord kan förändra världen — och för den delen med andra konstformar också. Våld däremot tar jag avstånd ifrån, med våld skapar man bara ännu större problem. Jag tror på yttrandefriheten även för de obekväma sanningar och jag avskyr intolerans. Ingen skall kunna pracka på någon annan sin tro, till exempel. Jag har mött flyktingar som tycker illa om svenskarna. Då undrar jag varför de stannar i landet, varför de utnyttjar gästfriheten. Kan flyktingar inte acceptera att deras tror inte är enda religionen i det nya landet — och förresten vad flyr de egentligen ifrån när de vill ha denna tro kvar som förtrycker folk? — då tycker jag att de skall åka till ett land där den där religionen är den ende, men inte ta den sociala välfärden i anspråk i ett land och sedan motarbeta landet och dess medborgare som har öppnat dörrarna för dem för att komma undan förtryck och förföljelse.

Det finns många människor i Sverige, i övriga Europa och i hela världen som inte får den sociala tryggheten, vården och omsorgen de har rätt till. Många av dem lider i det dolda. Många av dem har ingen som för deras talan. Eftersom jag har begåvats med möjligheten att göra min röst hörd vill jag gärna vara talesman till åtminstone några av dem och har därför skrivit min nyaste bok Min bror har ADHD där jag berättar om situationen för syskon till funktionshindrade barn. Jag skriver om svenska förhållanden av den orsaken att jag känner till dem bäst, men jag vet att det inte ser bättre ut i grannländerna inklusive Tyskland. I denna roman har jag diktat upp hela historien och hittat på mina personer, men likväl skulle personerna kunna finnas och hela romanen vara sann. Ett faktum jag har vävt in i romanen är att man lätt använder våld när man inte har ord. Det är av vikt även när argumenten tar slut. Detta gäller i alla sammanhang även de nyaste politiska händelserna. Därför är det viktigt att, förutom att ge människor rättigheter, också ge dem ett språk med vilket de bland annat kan ge uttryck åt sina känslor.

Perstorp, den 5 februari 2006

(Ursula Schröder, författare)

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #2 2006

Stefan Hammarén

Horskräck

”Onerine”

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare II — i triumf

Astrid Boman

I mörkrets tid

Kapitalismen i dödsvånda?

Stoppa kärnvapenkriget!

Till mina vänner och kamrater

Siv

Mobbing av starkaste slag

Katarina Falkenberg

En väg bortom dualismen

Ursula Schröder

Med fokus på obekväma sanningar

Andreas Filipsson

Lite text och bild från Filip

Bigj

Folkmord och folkmord

Konst

Galleri Lars Bohman: Lena Cronqvist — Self Portraits

På konstakademin

Politik

Den liberala bombhögern — massmordens nya tillskyndare

Direktörspacket — dom nya rånarna av Sverige

Kommunisterna vann över förnyarna inom vänsterpartiet

Politiska kommentarer XVI

Artiklar

Ekonomiskrået — den nya fascismen

Om religion och kritik

Essäer

Fredrik Ekelund berättar om Sverige och omgivande nejder

Jan Arnald blir istället Arne Dahl i samhällets tjänst

Klas Östergrens författarskap

Tidskrifter

Den liberala tidskriften NEO

Böcker

Korta bokrecensioner XVIII

Simon Singh — Big Bang: Allt du behöver veta om universums uppkomst och lite till

Backspegeln.

Alien — den åttonde passageraren

Musik

Ane Brun — Duets

Arctic Monkeys — When the Sun Goes Down

Beth Orton — Comfort of Strangers

Black Mountain — Black Mountain

Cowboys in Scandinavia

East River Pipe — What are You On?

Edguy — Rocket Ride

Gunnar ”Siljabloo” Nilsson with Lars Engstrand Trio & Quintet — You’re Driving Me Crazy & Toots Thielemans — Toots Blues 1950–1952

In Flames — Come Clarity

The Johnny Boy — Johnny Boy

Kaiser Chiefs — Employment

Korta musikrecensioner XIV

Maria McKee — Peddlin’ Dreams

Musikkommentarer VI

Notering kring Gary ”US” Bonds

Dr. Indie lyssnar på nya band med ny musik

Richard Ashcroft — Keys to the World

Syleena Johnson — Chapter 3: The Flesh

The Soul Party Pack

Amorphis — Eclipse, Thiasos Dionysos — Satyr, Aborted — The Archaic Abattoir & Centinex — World Declension

Winner Takes All

Åke Hodell — Verbal Brainwash and other Works

Filmer

På TV

Fantastic Four — The Complete 1994-95 Animated Television

The Office — Julfesten

TV-serier VIII