Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Musik

Retro XVII

Jimmy Rushing — Rushing Lullababies

Jimmy Rushing.Skivan innehåller två album i ett: titelskivan och Little Jimmy Rushing and Big Brass Jimmy Rushing var en suverän sångare och gruppledare som började i Count Basies orkester som sångare under flera år från 30-talet fram till början av 50-talet. På skivan berättar hans gamla originalproducent Irving Townsend och hans medproducent Phil Schaap beskriver Jimmy Rushings storhet som artist och medmänniska. På dessa inspelningar som är gjorda både 1958 till 1959 och innehåller både snabba jazziga vokalnummer till enkla svängiga swingjazznummer. Och sättningen på inspelningarna knockar mig hårt. Ta bara Colemans Hawkings, Dick Wells eller Buddy Tate som speglar Jimmys röst med dom oerhörda bra sånger som studsar ut ur luren. En bra skiva med en jäkla massa med bra jazz att upptäcka.

John Lee Hooker — Too Much Boogie dubbelcd 2004

John Lee Hooker.En fullständig lysande fantastisk samling med soloartisten John Lee Hooker från början av 50-talet med hans två lysande låtar: I’m in the mood och den lika stora sången Bumble bee blues. Samlingen känns som det mest naturliga och relevanta utsläppen man kan behöva i musiken. Därför att få borra sig ned i bluesen krävs väldigt mycket energi som släpps lösa som på boliner med Hookers strävsamma röst och snygga plockandet med gitarren. En positiv skiva utan några som helst missar i urvalet. Bara bra rakt igenom.

The Cure — Mixed Up 1990

The Cure — Mixed Up.När den här mixplattan kom ut så var jag tveksam om den var något som tillförde med remixer, versioner som man knappt kunde känna igen och en låt som däremot var bra, den enda nya sången Never Enough. Fast nu när jag 16 år senare och ett par konserter senare så kändes plattan att fungerade som dansgolvsvepare under en förfriskad dag då man känner sig i form. Men den tillför inte någonting till The Cures storhet så att säga.

Echo and The Bunnymen — Ocean Rain 1984 och på cd 2003 med extra bonuspår

Echo and The Bunnymen — Ocean Rain.Från början så var Ian McCulloch tillsammans med Julian Cope i ett gemensamt samarbete som sprack när Julian Cope formade Teardrop Explodes. Så Ian med nya grabbar blev Echo and the Bunnymen. Ett band med postpunk och gothrock i sin barlast när dom gjorde några av 80-talets finaste ögonblick. Då gillade jag deras första album Heaven Up here 1981 och den sista plattan jag köpte med bandet var just Ocean Rain. Skivan var då vacker utformad och har en fin känsla. Men i slutet av 80-talet tröttnade jag på deras musik och har inte alls gillat några av deras 90-talskivor som Per Bjurman kunde skriva lyriska krönikor om i Aftonbladet. Men nu när jag på ett bibliotek fann denna nyutgåva med bonusspår så måste jag genast bränna den åt mig. För du får enlig lag spela in musik åt dig själv. Musiken hade samma bombastiska refränger och ljudlika storslagna poser och lyrik som svävade omkring i sin egen värld.

The Maytals — Do the Reggae 1966-70 1989

The Maytals — Do the Reggae 1966–70.Av alla reggae/skagrupper är Maytals den allra viktigaste från Kingstons världsbild. Bandet bestod av den äldsta medlemmen Henry Gordon, Jerry Matthias och så den unge begåvade sångaren Frederic ”Toots” Hibbert med producenten Coxsone Dodd som producerade deras 60-tals reggae eller skamusik. Den här samlingen täcker några av deras höjdpunkter inom deras karriär. Särskilt alla dessa låtar som skrev av ”Toots” Hibbert som verkligen gav reggaemusiken en kraftfull ganska underbar känsla kring hur denna fantastiska reggaemusik formades u slutet av 60-talet. Rootsreggaemusiken som står mig närmast i hjärtat.

Etta James — The Right Times 1992

Etta James.Etta James tillhör dom stora r&b sångerskorna i sin ursprungliga mening. Vi talar om rå soul, blues som möts i ett svängigt värmande dansant tempo. När det är som bäst så var det Etta James, Aretha Franklin, Ruth Brown med flera stora sångerskor och män som gjorde oss lyckliga med hård soul och blues.Etta James — The Right Times. Denna skiva från 1992 är knappast i klass med hennes äldre material, men ändå är det legendariska Jerry Wexler som producerar bluesrocksoul på samma gång och väl förenad i en blandning. Jag tycker personligen om skivan men visst är den kommersiell för att blidka marknaden. Men den har sina godbitar att kunna ta till om man lyssnar riktigt noggrant.

Bob Dylan — Another Side of Bob Dylan Remastered 2003

Originalalbumet kom ut på Columbia och som för tre år sedan släppte plattan på nytt igen och det fina ljudåtergivningen visar upp hur litterär Bob Dylan är sina sångtexter, framför hur han bearbetar dom så att kvaliteterna lyser igenom. Du kan i princip läsa hans texter på skivorna som ordinära diktsamlingar. Den här skivan ingår i det svep av mästerverk då Dylan utan större åthävor skrev texter som subtila explicita att musiken som kombinerades verkade kunna vara skriven av en manlig ängel från himlen själv. Jag älskade albumet när jag köpte den på vinyl och denna utgåva förhöjer livets stämning till att man når himlen till slut.

Lasse Tennander — Därifrånochhit: Sånger 1974–2003

Lasse Tennander.Lasse Tennader är idag 60 år och en veteran inom proggrörelsen men samtidigt den mest kommersiella politiska rockare/vissångare vi haft i Sverige vid sidan om Ola Magnell. Han gjorde sin värntjänst hos alla viktiga institutioner hos proggrörelsen. Tidskriften Musikens Makt, SAM-Distributionen och gav it sina tidigas alster hos Oktoberförlaget innan dom gick i konkurs. Sonet som är ett kommersiellt bolag med Ola Håkansson i spetsen som direktör gav Lasse Tennander ett hem med sin musik då han stod utan skivkontrakt. Så på denna utsökta samlingsskiva finns dom väsentligheter han släppte under åren som klara hitlåtar. Håkan Lahger som var en gång i tiden skribent både på Musikens Makt och Schlager skriver en fin text om Lasse Tennanders historik på insidan av skivomslaget. En bra skiva som kartlägger en stor svensk artist.

Jackson Browne — Late for the Sky 1974

Jackson Browne.Jackson Browne var en artist som jag länge under 80-talet hade en stark känsla för. Hans finaste 70-talsplattor The Pretender 76, Late for the Sky 74 och Running On Empty 77 blev kära klenoder i min samling.Jackson Browne — Late for the Sky. Jag köpte under 80-talet hans två politiska album då han var tillsammans med Daryl Hannah vid en tid under Reagans era som Browne tillhörde Reagans kritiker. Skivorna var då Lawyers in love och hans i mitt tycke starkaste album, Lives in the balance. David Lindley spelade med på många av Jackson Brownes plattor under 70-talet och turnerade med Jackson Browne under en lång tid. Late for the sky är skimrande stark västkustrock med starka kärleksballader som har långa musikaliska svep över världen. En favoritskiva helt klart.

Jonathan Richman and The Modern Lovers — The Beserkley Years: The Best of Jonathan Richman and The Modern Lovers 1987

Jonathan Richman.Jonathan Richman räknas av många människor som en av våra främsta ironiker i en punkscen som eldades upp ordentligt på CBGBs scen. Jonathans första upplaga av bandet Modern Lovers lämnade in demos till kultmusikern Kim Fowley och deras skiva kom ut för första gången. Jonathan Richman hade väldigt länge vad jag finna i informationen om hans liv — The Velvet Underground som största influens så att John Cale personligen producerade ytterligare en skiva med Modern Lovers.Jonathan Richman and The Modern Lovers — The Beserkley Years: The Best of Jonathan Richman and The Modern Lovers. Men hans band sprack då Jerry Harrison gick till David Byrnes Talking Heads och David Robinson hamnade till slut i The Cars. Så vår hjälte skaffade sig ett nytt Modern Lovers i slutet av 70-talet och började skriva nya ironiska fantastiska låtar. På den här samlingen har vi flera av dom största sångerna han skrivit under sin karriär. Den är precis vad varje rockälskare borde ha för att förstå en del av New Yorkscenen under sena 70-talet. Få musiker som Jonathan Richman speglar sin samtid med sina eleganta ironiska pastischer. En värdig artist.

Frank Black — Frank Black Francis dubbelcd med demolåtar och fullängdsplatta 2004

Frank Black — Frank Black Francis.Frank Black och jag är jämngamla det vill säga födda 1965. Men Frank Black är en hjälte till mig som tidigt fick mig att älska The Pixies. Ett av alternativa rockens bästa och viktigaste band för undergroundrocken. Jag har även följt hans karriär efter Pixies upplösning 1993. På den här skivan så samarbetar han med The Two Pale Boys och gör cover på egna låtar från Pixiestiden och sånger av Tv On The Radio eller David Bowie. Den bästa låten på studioskivan är Pixies mästerverk Monkey gone to heaven som får en vacker fin akustisk känsla. Demovarianten är råa akustiska punkiga låtar som får stämpel av punkbandet Pere Ubu. Jag minns plötsligt känslan att få lyssna på The Pixies vinylskiva Surfers Rosa som utkom 1988. Den blev min inkörsport till hela den nya amerikanska undergroundvågen. Men att lyssna på den utgåvan är ändå i världsklass när det gäller frank Black.

Albert Lee & Hogan’s Heroes — In Full Flights: Live at Montreux 2002

Albert Lee.Albert Lee är en modern legend som gitarrist. Han spelade blues med Jim Page och Jeff Beck. Ingått i supergrupper med Ritchie Blackmore. Turnerad med Eric Clapton, spelade med Everly Brothers, B.B King, Bobby Bare, Joe Cocker, Bill Wymans Rhythm Kings, även spelad med Eddie Van Halen och Steve Morse. Numera är han klassisk rockabilly och pubrockare. Han har spelad med Jerry Lee Lewis och hade Buddy Holly och gene Vincent som sina favoriter. Den här skivan är en underbar klassisk rockplatta som är inspelad live. Svänger grymt. Vi kan tillägga att Jackson Browne och Bo Diddley har spelad med denna fantomgitarrist. Skivan är en pärla att luta sig tillbaka och återuppleva 50-talet med.

Emmylou Harris — The Very Best of Emmylou Harris: Heartaches & Highways 2005

Emmylou Harris — The Very Best of Emmylou Harris: Heartaches & Highways.Emmylou Harris ser jag på omslaget och innerpåsen tittar jag på bilder av en av världens vackraste kvinnor. Hon är så fin och ljuvlig kvinnlig på skivans bilder. Jag blir nästan förälskad i henne när jag ser själen inom henne och hör Gram Parson och Emmylou inleda skivan med mästerverket Love Hurts. Den låten är fortfarande en av rockmusikens allra bästa duetter någonsin som spelats in på någon skiva överhuvudtaget. Emmylou Harris hela karriär finns samlade fram till hennes senaste skivor på en riktig bra samlingsalbum. En stor skiva som du verkligen måste ha om du älskar sinnliga kvinnor, vacker country och storslagna sånger från vår tids främsta country/rockartister. Jag har inte hört en bättre skiva som kan samla ett livsverk på detta sätt.

John Lennon — Acoustic 2004 utgåva på Capitol och originalinspelningar från 1971

John Lennon — Acoustic.Plastic Ono Band eller John Lennons otaliga soloskivor under 70-talet tillhör i min sångvärld den allra största stund. Han var min hjälte av så många skäl. Men när jag på Jakobsbergs bibliotek så många gånger gått förbi denna skiva så till slut lånade jag hem den. Akustiska versioner av sina egna klassiker blev både mera avslappnande och till viss del mera bluesigt i några av hans sånger. Jag lyssnar och det finns lite annorlunda känslor i John Lennons så säkra sånger. Jag önskar att man hade lyssnat på den när den kom ut. Men idag så lever John Lennons fint igenom skivan.

Oscar Brown Jr. — Kicks! The Best Of Oscar Brown Jr. (1926–2005) utgåva 2004

Oscar Brown Jr.Det finns egentligen hur mycket som helst som att skriva om Oscar Brown som artist och sångare. Han kommer inte från en musikalisk familj men ändå lyckades han göra skivor under 60-talet som blev minst lika bra som något av Johnny Mathis album. Oscar Brown sjöng sina egna låtar och skrev även texter åt Miles Davies album All Blues.Oscar Brown Jr. — Kicks! The Best of. Han samarbetade med Max Roach, spelade med Hansberry band och skapade verk med Mahalia Jackson och Lena Horne. Han var också ett tag med amerikanska kommunistpartiet under 50-talet. Men det var nog 60-talet då hans politiska och litterära känsla som radikal ändå gjorde honom under ett par skivor stor. Den här samlingen innehåller hans egna tolkningar av Duke Pearsons Jeanine eller Gershwin & Gershwins klassiska It Ain’t Necessarrily So. Det finns även hans egna låtar församlade på 23 spår av jazz/soul. Men det svänger grymt ändå.

Ett litet ps: Oscar Brown var gärna gäst hos den radikale Studs Terkels radioprogram under flera år.

Mark Lanegan Band — Bubblegum 2004

Mark Lanegan Band — Bubblegum.Mark Lanegan var en superbra sångare i sitt gamla band Screaming Trees som släppte skivor i utkanten av själva grungerockens fotspår. Jag har försökt övertyga redaktionen om hur viktig och bra detta band var för rockens heta 90-tal. Dom var vänner till Nirvana och Soundgarden och växte upp med att lyssna på garagerock, punk och indierock. Screaming Trees som hamnade på Sub Pop och gav där ut album.Screaming Trees — Sweet Oblivion. Jag älskade deras kommersiella genombrott med Sweet Oblivion med den snygga indiehiten Nearly lost you. Efter sista skivan Dust blev Mark Lanegan soloartist. Han gjorde även gästspel i stoonerrockens egna Queens of The Stone Age. Men som soloartist har han tagit så många steg åt diverse håll. Denna soloplatta är spännande indierock och smart lunk åt countryinspirerande perspektivet. På den här skivan medverkar Josh Home från Queens Of The Stone Age och PJ Harvey sjunger med på en duett. Plattan är Mark Lanegan på sitt bästa soloäventyr. Befriande rock och intressanta experimentella ljud här och där instoppad i själva musiken. Det förhöjer allting lite extra på ett suveränt album.

Paradise Lost — Host 1999

Paradise Lost — Host.Nick Holmes byggde upp sitt band som ung tonåring i slutet av 80-talet men fick lite av gotrocken från Monspell, The Mission och The Sisters Of Mercy. Men under sin senaste tid verkar Depeche Mode vara som sin huvudsakliga referenspunkt på denna skiva. Jag älskar denna skiva liksom One Second för att dom tar det mot en gotisk känsla där mixningar, syntar möter gitarrer. Men mötet gör det hela till älskvärda nya stilar som varit mitt favoritgotmetalband Pardise Losts signum och dess utveckling sedan dess. Och så vill jag ha bandet.

Glenn Gould — Bach: The Goldberg Variations originalinspelning 1981 och på cd 1993

Glenn Gould.Glenn Gould är nog det närmaste en superstjärna inom klassiska musiken vi kommit. Jag läste en biografi om honom på 80-talet. Och då efter detta så köpte jag denna skiva på lp som jag nu lånade på biblioteket i Jakobsberg. Hans fina subtila elegans när man hör honom ta itu med mitt favoritverk, Goldenberg Variations. Glenn Gould som föddes 1932 och avled redan 1982 i en sjukdom. Men hans musikaliska tolkningar som han satte perfekt i studion är hur stor som helst.Glenn Gould. Hans innovativa särpräglade känsla inför musikens kraft, skönhetstörstande utvikningar i musikens mest ansedda ögonblick tar Glenn Gould ut oss på med kreativ fantasi. Så att lyssna på honom är som att få en religiös känsla.Air. Det är nog bara en man som Glenn Gould som har skapat samma stjärnpryda dekorationer i människors minnen som andra stjärnor kan göra på oss lyssnare.

Air — Everbody Hertz 2002

Trots att skivan släpptes för 5 år sedan är deras sound fortfarande giltigt. Den sköna saktmodiga syntballaderna som i ena stunden kan övergå till jazziga släpande låtar. Medan ett distinkt dansorienterad ljudbild. Discovarning blir det men även det lösa popens charm från 60-talets ligger i bakgrunden och ligger vilsamt kvar som en bevakning av musikens botten. Det är skön lättsam lättlyssnat popplatta med elektroniska små blippar och säregna droppar av gammal hederlig pop. Air för samtiden helt enkelt.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2006

Stefan Hammarén

Roman Schatzs utfall

Sista platsen

Tusenettfotings-
bokstavstidskriften Dokument ISSN 1651-3975

Stefan Whilde

Gärningsmannen är en kvinna

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare i Rågsved — 70-tal

Kjell Berglund

Terroristerna Bush och bin Ladin behöver varann

Konst

Arkitektmuseet: Bruno Mathsson — Formgivare och arktitekt & Kulturhuset: Fotografier av Hasse Persson — Real/Unreal

Magasin 3 — Fabrice Gygi

Politik

Kjell-Olof Feldt — Min väg till politiken & Tage Erlander — Dagböcker

Politiska dumheter

Svante Nordin — 1900-talet en biografi: Människor, makter och idéer under ett århundrade

Bob Woodward & Carl Bernstein — Den hemlige mannen: Berättelsen om Watergates Deep Throat

Artiklar

Rudolf Värnlund — proletärförfattare med insikt

Svenskar är rädda för sin egen historia

Essäer

Artur Lundkvist som modernismens profet

Tidskrifter

Let

Tecknade Serier

The Batman Strikes #1 2006

Kalle och Hobbe #5 2006

Lars Sjunnesson — Om kriget kommer & Daniel Clowes — Like Velvet Glove Cast in Iron

Böcker

Andy Warhol — Andy Warhols filosofi (från A till B och tillbaka igen)

Jack Weatherford — Pengar

Kerstin Bergström — Livstycken eller att fästa trådar

Korta bokrecensioner XIX

Litterära notiser II

Musik

Arctic Monkeys — Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not

Ashton Allen — Dewdrops & Bill — Birthday Suit

Boards of Canada — The Campfire Headphase

Catpower — The Greatest

I’m From Barcelona — Don’t Give Up On Your Dreams, Buddy!

Jazztips

Joddla med Siv — Skånes partykungar numero 1

Korta musikrecensioner XV

Kschzt — The Earth’s Hum

Jonas Kullhammar Quartet with Norrbotten Big Band — Snake City North, Peter Nordwall — Jumpy Highway & Jeanette Lindström — In the Middle of This Riddle

Luke Temple — Hold a Match for a Gasoline World, Liz Durette — The Mezzanine & Regina Spektor — Mary Ann Meets the Gravediggers and Other Short Stories

Mikael Wiehe — Främmande land

Musikkommentarer VII

Rhapsody — Live in Canada

Ryan Adams — 29

Shooter Jennings — Put the O Back in Country & Tom Russell — Hotwalker

Sparks — Hello Young Lovers

Stereo Total — Discothéque & Donna Summer — The Universal Masters Collection

The Elected — Sun Sun Sun

The Knife — Silent Shout

The Russian Futurists — Our Thickness

Tiga — Sexor

Ulf Lundell — Lazarus

Whyte Seeds — Bold as Love

Filmer

På TV

Hanna-Barbera i mina minnesbankar

TV-serier IX

Intervjuer

Intervju med Enpartistaten

Sport

Blaskan gratulerar alla medaljörer i Vinter OS i Turin 2006