Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Artikel

Gärningsmannen är en kvinna

Man kan nästan höra George Orwell spy i sin grav. Personnummer, övervakningskameror, DNA-tester och ett minst sagt makabert teamwork mellan polismyndighet, riksdag och media gör att vårt moderna system allt mer liknar helvetet som Orwell beskriver i framtidsromanen 1984.

Spiralen ser ut så här: Statsminister Olof Palme blir nerskjuten på öppen gata den 28 februari 1986. Några år senare rivs Berlinmuren. När kalla kriget mellan USA och Sovjet ebbar ut som en sumpig fotboll och världen under första delen av 1990-talet går in i ett slags lugn behöver svenska staten en ny oroshärd som svetsar samman medborgarna. Det yttre hotet ersätts av ett inre. Brottsligheten ökar lavinartat! Media nappar — för vad säljer bättre än styckmord, knarkaffärer och sjaskiga krogslagsmål — och polis och kriminalvård rustar sig för inbördeskrig. Nu är det farligare än någonsin att gå ut på stan, alla rånar alla, kvinnor blir våldtagna på löpande band och pedofiler antastar barn i varenda trappuppgång. Vi möter det dagligen, svarta stridsrubriker i kvällspressen, hets och dramatik i Efterlyst på TV3.

Men hur ser den krassa statistiken ut? Jag läser journalisten Mattias Hagbergs Släpp fångarna loss — en reportagebok om brott, straff och trygghet (Atlas) och i den står det att våldsbrotten inte ökat nämnvärt på femtio år! Är den nya brottsligheten ett bländverk skapat av media och beställt av staten?

Hagberg vänder och vrider på fakta och föreställningar. När till och med Göran Persson och sossarna snott borgerlig retorik i kriminalpolitiken och var och varannan skriker efter hårdare straff och fler fängelser blir Hagbergs bok en provokation. Han ställer frågor som känns obekväma, ibland flummiga och han närmar sig utopier i sin jakt på sanningen bakom sanningen, men han sår också frön av tvivel. All forskning visar att frihetsberövande straff leder till ökad kriminalitet. Om nu fängelset som institution är så misslyckad, varför utarbetar vi inte ett nytt system byggt på moderna tankekedjor? Eller är fängelset en förvaring vars primära syfte blir en markering; vi mot dom. Man kan dra paralleller till den kliniska medicinen, som Hagberg också gör, och säga att tabletten visserligen tillfälligt undertrycker symtomet, men den botar inte, den gör bara ytan snygg för en stund och invaggar patienten och omgivningen i en skenbar trygghet.

Hagberg tar upp flera kända fall, däribland polismorden i Malexander, fänrik Mattias Flinks härjningar en natt i Falun och statsmaktens våldsmonopol (polisvåld etcetera). Diagnosen psykopati, ett lättvindligt och ovetenskapligt samlingsnamn, används i tid och otid av media och läkare, men sågas av Hagberg. Rättspsykiatrikern Sten Levander hamnar i onåd.

För att övervakningssamhället ska få godkänt av medborgarna måste medborgarna först inse hur farligt det är att leva i samhället. Att frihetsberöva brottslingar är en sak, det betraktas som helt naturligt, men att med kameror, avlyssningsapparatur och annan kontroll frihetsberöva dig och mig kräver en storslagen illusion. Vi har, precis som människorna en gång i Orwells 1984, gått på myten om våldet. Den självuppfyllande profetian är här. Storebror ser oss.

Medan Hagberg pekar ut unga, marginaliserade män som presumtiva förövare vill journalisterna Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist rikta lampan mot kvinnlig brottslighet i Gärningsmannen är en kvinna (bokförlaget DN). Båda böckerna studerar brott utifrån genusperspektivet, men Kordon och Wetterqvist menar att om patriarkatet övergått i matriarkat skulle 80-90 procent av alla våldshandlingar utföras av kvinnor. Makten förblindar alltså. Som det är nu håller sig kvinnor till sin roll också när de våldtar, misshandlar sambon eller tänder eld på huset.

Kordon och Wetterqvist gör som Hagberg, de knyter upp texten kring dåd som vi kommer ihåg och kan relatera till — Knutby-skandalen är ett sådant — men när de redovisar barnamord och våldtäkter (kvinna våldtar man) hålls förövaren anonym och skyddad. Riktigt aktuella blir de i kapitlet om tjejer i krogslagsmål. Som läsare tänker man direkt på SSU-ordföranden Anna Sjödins berömda fylleslag. Teorierna om varför kvinnor begår brott är många och påståendet att en åtalad kvinna skyddas av hennes egen roll som offer bränner lite extra. Är rättssystemet orättvist? En stor del av våldet sker under påverkan av mediciner, framförallt antidepressiva medel och sömntabletter. Vad kan vi dra för slutsats av det?

Jag vill inte säga att Hagberg presenterar särskilt konkreta alternativ till dagens straffsystem, men han har intressanta idéer och han vågar utmana våra inkörda begrepp. Kordon och Wetterqvists bok är något omständligt skriven med vissa tröttande upprepningar, samtidigt väcker också den viktiga frågor genom att vara politiskt inkorrekt.

Har brottsligheten ökat eller är det bara så att allt fler handlingar klassas som kriminella? Leder den ökade jämställdheten till en ökning av brott där kvinnan är gärningsman? Är det statens uppgift att straffa och vårda eller har individen ett eget ansvar och hur ser det ansvaret ut i ett system som inte tillåter individen något ansvar? Ska PMS räknas som en förmildrande omständighet när kvinnor står åtalade? Kan man verkligen lita på Socialstyrelsens rättsliga råd? Är det möjligt att begå ett sexualbrott utan att ha en penis? I tider av en närmast fascistoid politisk enstämmighet känns Släpp fångarna loss och Gärningsmannen är en kvinna som friska fläktar i kriminaldebatten.

Stefan Whilde

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #3 2006

Stefan Hammarén

Roman Schatzs utfall

Sista platsen

Tusenettfotings-
bokstavstidskriften Dokument ISSN 1651-3975

Stefan Whilde

Gärningsmannen är en kvinna

Thommy Sjöberg

Kulturarbetare i Rågsved — 70-tal

Kjell Berglund

Terroristerna Bush och bin Ladin behöver varann

Konst

Arkitektmuseet: Bruno Mathsson — Formgivare och arktitekt & Kulturhuset: Fotografier av Hasse Persson — Real/Unreal

Magasin 3 — Fabrice Gygi

Politik

Kjell-Olof Feldt — Min väg till politiken & Tage Erlander — Dagböcker

Politiska dumheter

Svante Nordin — 1900-talet en biografi: Människor, makter och idéer under ett århundrade

Bob Woodward & Carl Bernstein — Den hemlige mannen: Berättelsen om Watergates Deep Throat

Artiklar

Rudolf Värnlund — proletärförfattare med insikt

Svenskar är rädda för sin egen historia

Essäer

Artur Lundkvist som modernismens profet

Tidskrifter

Let

Tecknade Serier

The Batman Strikes #1 2006

Kalle och Hobbe #5 2006

Lars Sjunnesson — Om kriget kommer & Daniel Clowes — Like Velvet Glove Cast in Iron

Böcker

Andy Warhol — Andy Warhols filosofi (från A till B och tillbaka igen)

Jack Weatherford — Pengar

Kerstin Bergström — Livstycken eller att fästa trådar

Korta bokrecensioner XIX

Litterära notiser II

Musik

Arctic Monkeys — Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not

Ashton Allen — Dewdrops & Bill — Birthday Suit

Boards of Canada — The Campfire Headphase

Catpower — The Greatest

I’m From Barcelona — Don’t Give Up On Your Dreams, Buddy!

Jazztips

Joddla med Siv — Skånes partykungar numero 1

Korta musikrecensioner XV

Kschzt — The Earth’s Hum

Jonas Kullhammar Quartet with Norrbotten Big Band — Snake City North, Peter Nordwall — Jumpy Highway & Jeanette Lindström — In the Middle of This Riddle

Luke Temple — Hold a Match for a Gasoline World, Liz Durette — The Mezzanine & Regina Spektor — Mary Ann Meets the Gravediggers and Other Short Stories

Mikael Wiehe — Främmande land

Musikkommentarer VII

Rhapsody — Live in Canada

Ryan Adams — 29

Shooter Jennings — Put the O Back in Country & Tom Russell — Hotwalker

Sparks — Hello Young Lovers

Stereo Total — Discothéque & Donna Summer — The Universal Masters Collection

The Elected — Sun Sun Sun

The Knife — Silent Shout

The Russian Futurists — Our Thickness

Tiga — Sexor

Ulf Lundell — Lazarus

Whyte Seeds — Bold as Love

Filmer

På TV

Hanna-Barbera i mina minnesbankar

TV-serier IX

Intervjuer

Intervju med Enpartistaten

Sport

Blaskan gratulerar alla medaljörer i Vinter OS i Turin 2006