Blaskan — Din tidning på webben! ISSN: 1653-0985
Ansvarig utgivare & tillhandahållare Micheles Kindh dr.indie@blaskan.nu

EN INBLICK I DET SVENSKA FOLKHEMMET — DEL 8

Sverige — ett land med minskade kontakter mellan människor

Olika länder påstår att de är bra på olika saker. I många av världens utvecklingsländer sägs det att man är gästfri. I andra länder framhävs andra tilltalande egenskaper. Folkslag beskriver med positiva attribut sin egen folksjäl som om den vore baserad på objektiva observationer relaterade till alla andra världens länder, ofta utan att beskrivningen över huvud taget har någon verklighetsförankring. Jovisst! Det finns mer eller mindre gästfria nationer. Det gör det. Men när nationer skapar sina egna beskrivningar av folksjälen går det ofta till överdrift.

En överdrift är det dock inte när det gäller påståendet att svenskarna håller på att utveckla en folksjäl där karriärism och narcissism sakta men säkert äter upp människors identiteter. Speciellt i de urbana områdena blir det uppenbart övertydligt att människor utvecklar påtagligt egoistiska personligheter, lever mer och mer för sig själva och för sitt eget egos skull, i stället för att leva för relationer och positiva, utvecklande umgängen. Vi tränar oss inte längre i sociala relationer och konfliktlösning på samma sätt som tidigare. Redan från barnsben föses vi samman i stora grupper som i lekskola och grundskola, där vi givetvis krockar med mängder av individer, och vi tillåts inte alltid att göra våra relationsval utifrån vår egen vilja och våra egna känslor och upplevelser. I stället tvingas vi tidigt in i bestämda grupper och vi likriktas i en enda stor flock där några individer strävar efter att ta kommandot och bestämma över de andra som utan att reflektera följer med i den stora flocken. Med tanke på det scénariot är det inte konstigt att det uppstår djup frustration och mängder av olösliga konflikter mellan människor.

Arbete tar en allt större plats i människors liv. Människor arbetar numera längre ifrån hemmet än tidigare och resorna till och från jobbet inkräktar på fritiden och orken. Tröttheten tilltar. Tiden för de nära och kära minskar. Skilsmässornas andel ökar. Barn far illa när föräldrar inte längre kan hålla sams. Frustration och vrede nästlar sig in i barnens själar, som präglas av känslomässig hemlöshet och rotlöshet. De utvecklar en känsla av att de inte är kapabla att ta tag i problem. Problem är tydligen inte längre till för att lösas. Psykiska sjukdomar utvecklas. Både vuxna och barn och ungdomar går i allt högre utsträckning på antidepressiva läkemedel och annan psykofarmaka i stället för att ta tränas i att ta tag i problem och lösa dem och leva livet.

Problemen växer. Möten mellan människor blir mindre och mindre uppriktiga. Fler och fler utvecklar asociala tendenser och beteenden. Människor orkar inte och vill inte längre tala med varandra om sådant som är jobbigt och betungande. De etablerar i stället en ”fly bort ifrån problemet-attityd” som ytterligare förstärker deras ensamhet. De stänger in sina känslor och skaffar sig en uppsättning masker att användas vid lämpliga tillfällen och väljer att äta lyckopiller och konsumera alkohol och andra droger i sin väntan på att de ska tappa minnet för att på så sätt befrias från ångesten att behöva möta andra individer i uppriktig dialog.

Ja, i Sverige är vi verkligen bra på att inte kunna tala om relationer och annat som vi funderar över i djupet av våra hjärtan. I det känslokalla Sverige, som ligger i ”spritbältet” håller vi på att bli bra på att dra oss undan från att få klarhet i det som är obskyrt och närmast obegripligt och som på ett enkelt sätt skulle kunna redas ut om svenskar bara ville och vågade tala med varandra.

Mikael Bäckman
leg ssk och oberoende, medicinsk forskare
Danderyd

Blaskan #4 2006

Punkspecial

Intro till punkspecialen


999 — ett av punkmusikens främsta band

Bad Brains i punkens oväsen

Buzzcocks — ett band i punkens gryning

Buzzcocks — Flat-Pack Philosophy

I huvudet på en gammal punkare

Plasmatics — sex och punk

Problem — Central stimulering

Punkbitar

Punkhyllning

Punkklassiker

Raketerna — bandet som försvann

Sham 69 — direkt i mitt punkhjärta

Spizz — Where’s Captain Kirk? The Very Best of Spizz

Stiff Little Fingers som erövrade punkens sinnesvärld

Sundsvall — en punkscen bortom Stockholm

The Dickies — punkens marodörer

The Rude Kids

Stefan Hammarén

Nasa

Till Janco Karlsson

Thommy Sjöberg

Första april — Högskoleprovet — inget skämt

Alida Bok

Hets mot folkgrupp att kritisera islam?

Astrid Boman

Antisemitism och lobbyister

Forskare som lobbyister?

Miss Vampyria

Kafe 44

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 8

Ola Nordin

En underskattad musikgenre

Konst

Galleri Bergman: Ola Öhlin — Debutantutställning

Moderna Museet: Dick Bengtsson 1936–1989

Waldemarsudde: Bertil Vallien — Glaskonstnär

Artiklar

Direktörernas bonusbelöningar och arbetarna lönereducering

Apropå Laila Freivalds avgång enligt Dr. Indie

Kåserier

John O’Farrell

Blaskans länktips

Blaskans länktips apr 06

In memoriam

In memoriam XXVII

Tecknade Serier

Andy Riley — Kamikazekaniner & Mats Jonsson — Pojken i skogen

Böcker

Birgitta Lindqvist — Där ingen kan nås

Dan Hansén & Jens Nordqvist — Kommando Holger Meins: Dramat på västtyska ambassaden och operation Leo

Edward W. Said — Från exilen (essäer 1976–2000)

Karen Armstrong — Genom den trånga porten

Korta bokrecensioner XX

Musik

Andreas Mattsson — The Lawlessness of the Ruling Classes

Bettye Lavette — I’ve Got My Own Hell to Raise & Ann Peebles, Billy Preston m.fl. — I Believe to My Soul

Bruce Springsteen — Born to Run + 30th Anniversary Edition

Danko Jones — Sleep Is the Enemy

David Gilmour — On an Island

Juni Järvi — The Stars Above Indian Lake

Korta musikrecensioner XVI

Kris Kristofferson — This Old Road

Magnus Uggla — Ett bedårande barn av sin tid

Mogwai — Mr Beast

Morrissey — Ringleader of the Tormentors

Ronnie Spector — The Last of the Rock Stars

Rock the Joint

Små Krulliga Får

Sofa Surfers — Sofa Surfers

The Gossip — Standing in the Way of Control

The Little Willies — The Little Willies & Dolly Parton — Those Were the Days

The Young Knives

Wendy McNeill — The Wonder Show

Filmer