Blaskan — Din tidning på webben! ISSN: 1653-0985
Ansvarig utgivare & tillhandahållare Micheles Kindh dr.indie@blaskan.nu

Punkspecial

Stiff Little Fingers som erövrade punkens sinnesvärld

If It Ain’t Stiff It Ain’t Worth a Fuck.Tänk er några arga uttråkade ynglingar som under 70-talet spelade på sunkiga små spelställen med sitt coverband. Led Zeppelin och Deep Purplelåtar. Men så var dom även Marc Bolanfantaster som plötsligt hörde Sex Pistols på radio och på en tv-show med Marc Bolan uppträdde The Damned och spelade The New Rose och något hände när bandet lyssnade på en ny punkscen. Dom lyssnade på Vibrators och tog namnet efter deras låt, Stiff Little Fingers. Dom hade blivit ett nytt välbeprövad punkband. Det vill säga att John Burns spelade ledande gitarr och sjöng, Henry Cluney rytmgitarr, Gordy Blair bassgitarr och Brian Faloon blev trummisen i ett av punkens bästa band.

Stiff Little Fingers — Go for It.Det enda tråkiga var att bandet efter deras första nedläggelse så fick John Burns lockelse att på 80- och 90-talen fortsätta som ett trist gammal band som mest levde på gamla meriter. En rad med liveplattor som man aldrig behöver bry sig om, utan bandet storhetsperiod är dom första åren i mitt tycke.Stiff Little Fingers — Inflammable Material. Dom turnerade läste jag på nätet med Tom Robinsson band 1979 och fick spelningar på John Peels radioprogram. Men det är utan tvekan deras debutalster Inflammable Material som jag tack vare Dr. Rock fick låna eftersom mitt exemplar såldes ut för länge sedan. Den har fortfarande den kraftfulla intryck och lite tuffa attityd som jag minns när jag köpte albumet 1980 fast den kom ut redan 1979. 13 låtar där mästerverken är Alternative Ulster och Wasted Life; åtminstone tycker jag bäst om dom låtarna. När jag tog fram det svarta omslaget med vittryckta flammor med röd skivtext så är det en spjutspets till deras musikaliska värld. Då var dom spelsugna och ville berätta för hela världen varför dom blev en kommersiell punk/indieförsäljare i 70-talets värld. Dom flesta punkare jag kände hade deras debutalbum.

Stiff Little Fingers — All the Best.Den bästa låten är i mitt tycke är ändå Alternative Ulster som är en titel efter en lokal Irländsk punktidskrift vilket jag personligen tycker en kul idé när jag 2006 lyssnar på låten igen. Då var det en bra singel att rocka skallen till.

1980 gick jag till Space Music för att köpa Stiff Little Fingers Nobody’s Heroes. Jag gillade många låtar som verklig hade skarpa punksånger men den hade en tendens till att bandet skulle förändra sitt sound. Dels märkte man det att trumslagaren Brian Faloon hoppade av och punkjournalisten Gordon Ogilvie från Daily Express blev del i bandet. Jim Reilly blev ny trummis i bandet.Stiff Little Fingers — The Complete John Peel Sessions. Stiff Little Fingers turnerade med punkbandet Eddie and The Hod Rods och fick Rough Trade som skivbolag med den här skivan.

Stiff Little Fingers hade tyvärr den dåliga smaken att fortsätta efter dom lade ned bandet. Den sista plattan jag köpte med dom var Go For It 1981 och då hade dom pressat så mycket dom kunde av sin musik. Journalisten Gordon Ogilvie skrev merparten av musiken. Men jag struntade i deras sista album. Då var sagan Stiff Little Fingers över för min del.

Bästa skivtipsen är min senaste samling: Back Against the Wall: The Essential Fingers Collection 2004

Complete John Peel Sesseions 2002

Min favorit singelsamling köpte jag 1983 All the Best

Om Dr. Indie |

Blaskan #4 2006

Punkspecial

Intro till punkspecialen


999 — ett av punkmusikens främsta band

Bad Brains i punkens oväsen

Buzzcocks — ett band i punkens gryning

Buzzcocks — Flat-Pack Philosophy

I huvudet på en gammal punkare

Plasmatics — sex och punk

Problem — Central stimulering

Punkbitar

Punkhyllning

Punkklassiker

Raketerna — bandet som försvann

Sham 69 — direkt i mitt punkhjärta

Spizz — Where’s Captain Kirk? The Very Best of Spizz

Stiff Little Fingers som erövrade punkens sinnesvärld

Sundsvall — en punkscen bortom Stockholm

The Dickies — punkens marodörer

The Rude Kids

Stefan Hammarén

Nasa

Till Janco Karlsson

Thommy Sjöberg

Första april — Högskoleprovet — inget skämt

Alida Bok

Hets mot folkgrupp att kritisera islam?

Astrid Boman

Antisemitism och lobbyister

Forskare som lobbyister?

Miss Vampyria

Kafe 44

Mikael Bäckman

En inblick i det svenska folkhemmet — del 8

Ola Nordin

En underskattad musikgenre

Konst

Galleri Bergman: Ola Öhlin — Debutantutställning

Moderna Museet: Dick Bengtsson 1936–1989

Waldemarsudde: Bertil Vallien — Glaskonstnär

Artiklar

Direktörernas bonusbelöningar och arbetarna lönereducering

Apropå Laila Freivalds avgång enligt Dr. Indie

Kåserier

John O’Farrell

Blaskans länktips

Blaskans länktips apr 06

In memoriam

In memoriam XXVII

Tecknade Serier

Andy Riley — Kamikazekaniner & Mats Jonsson — Pojken i skogen

Böcker

Birgitta Lindqvist — Där ingen kan nås

Dan Hansén & Jens Nordqvist — Kommando Holger Meins: Dramat på västtyska ambassaden och operation Leo

Edward W. Said — Från exilen (essäer 1976–2000)

Karen Armstrong — Genom den trånga porten

Korta bokrecensioner XX

Musik

Andreas Mattsson — The Lawlessness of the Ruling Classes

Bettye Lavette — I’ve Got My Own Hell to Raise & Ann Peebles, Billy Preston m.fl. — I Believe to My Soul

Bruce Springsteen — Born to Run + 30th Anniversary Edition

Danko Jones — Sleep Is the Enemy

David Gilmour — On an Island

Juni Järvi — The Stars Above Indian Lake

Korta musikrecensioner XVI

Kris Kristofferson — This Old Road

Magnus Uggla — Ett bedårande barn av sin tid

Mogwai — Mr Beast

Morrissey — Ringleader of the Tormentors

Ronnie Spector — The Last of the Rock Stars

Rock the Joint

Små Krulliga Får

Sofa Surfers — Sofa Surfers

The Gossip — Standing in the Way of Control

The Little Willies — The Little Willies & Dolly Parton — Those Were the Days

The Young Knives

Wendy McNeill — The Wonder Show

Filmer