Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Science Fiction-special

Intervju med John-Henri Holmberg

Vi på Blaskan gör i detta nummer en science fictionspecial med recensioner eller essäer för att spegla ett ämne vi håller kärt. Jag som chefredaktör och vår käre webbmaster Mr. Snaggus ville göra en intervju med tidskriften Novas grundare och tillika chefredaktör för denna eminenta tidskrift — John-Henri Holmberg.

Se här tidigare recension från 2005 av Nova — Nova Science Fiction är här igen

Så nu publicerar vi vår intervju via mejl med science fictionlitteraturens främsta i Sverige, John-Henri Holmberg


Fråga
Hur kommer det sig att du startat Nova igen? Har marknaden i Sverige äntligen insett att sf är något att satsa på?
Svar
Nej, att sf skulle vara något att satsa på förefaller då den svenska marknaden definitivt inte ha insett. Frågan är väl faktiskt om det verkligen skulle vara så att sf i det här landet är något att satsa på. Tyvärr är jag inte övertygad om det, även om jag väldigt gärna skulle se någon göra ett seriöst försök.
Sf dök upp i Sverige framför allt under 1950-talet, men alldeles uppenbart fanns det då bara en ganska liten marknad för formen. Flera förlag gjorde ganska breda satsningar: Eklunds förlag och senare Lindqvists gav ut sf för vuxna i inbundet format; Bonniers och Lindqvists försökte bägge med serier för ungdom; Wennerbergs och Pingvinförlaget försökte med originalpocketserier till lågpris och i kioskdistribution; tidskrifterna Häpna! och Galaxy distribuerades allmänt. Men alla försöken utom Häpna!, som publicerades av två sf-entusiastiska bröder i Jönköping med eget. ärvt tryckeri, lades ner efter omkring två år — vilket faktiskt är den normala testperioden när ett förlag provar på en ny genre eller ett nytt utgivningskoncept. Med andra ord kan man nog dra slutsatsen att sf-läsarna var för få på den tiden.
Nästa försök gjordes på 1970-talet. Då gick det av allt att döma bättre. Askild & Kärnekull och Delta gav ut inbunden sf för vuxna; B. Wahlströms och Lindfors gav ut massmarknadspocket; Jules Verne-magasinet startades om. Nu höll flera av serierna ut i åtskilliga år, delta ända fram till slutet av 1980-talet, och JVM utges fortfarande om än i mycket blygsammare form.
Men sedan ett drygt tiotal år har så gott som all sf försvunnit från den svenska marknaden. I stället har vi fått en relativt bred utgivning av fantasy, som tidigare nätt och jämnt existerade. I riktigt dystra stunder misstänker jag att det bytet avspeglar någonting i den svenska mentaliteten: möjligen det faktum att vi som nation ägnat sjuttio år åt att sträva mot en mycket bestämd utopi och sedan, när framtiden till slut var över oss, insåg att utopin varit omöjlig och att framtiden blev ”fel” — så att vi i stället vänt oss till fantasyns önskedrömmar och till folkhemsnostalgins 1950-tal. För det märkliga är ju att dagens seriösa svenska litteratur oftast inte ens utspelas i nuet, och mycket sällan i storstäder. Den utspelas på landet och för femtio eller fyrtio år sedan. Så hårdraget skulle man kunna misstänka att vi svenskar inte längre är intresserade av spekulationer om framtiden; vi är redan övertygade om att det var så mycket bättre förr att vi helst glömmer till och med nuet.
Nå. Skälet till att jag startade om Nova var alltså inte att jag inbillade mig att det finns någon väldig sf-publik. Men väl att jag själv gillar sf, och tycker att det är roligt att redigera en tidskrift med sf. Samt att jag vet att det finns åtminstone några andra sf-intresserade som förmodligen skulle vilja läsa den. Och ungefär så har det också visat sig vara.
Fråga
Under Novas förra version var det många svenska författare som skrev sf. Hur ser förhållandena ut idag?
Svar
Inte har det blivit fler svenska sf-författare. Se ovan. Tvärtom har flera av dem som medverkade i Nova, eller skrev sf på annat håll under 1980-talet, gått ur tiden. Bland dem flera av våra mest talangfulla och intressanta sf-författare över huvud taget: Dénis Lindbohm, Peter Nilsson, Sven Christer Swahn. Å andra sidan har naturligtvis några tillkommit, och bland dem framför allt Lars Jakobson. Så helt har sf inte dött ut ens som svensk litteraturform, även om man beklagligtvis inte kan säga att den direkt blomstrar. Men som den tyska litteraturvetaren Ulrike Nolte påpekat har sf i svensk tappning haft en mycket stark inriktning på samhälls- och politikdebatt; den typiska svenska sf-romanen handlar snarare om hur Sverige ser ut om några decennier än om världen, eller än mindre om rymdfärder eller tidsresor. Och den sortens specifikt svensk samhällsdebatterande sf har fortsatt att skrivas, på senare tid till exempel av författaren som Carl-Henning Wijkmark.
Fråga
Världen har sedan World Trade Center förändrats, mer kontroll, övervakning m.m. Har detta haft något genomslag i sf-litteraturen, mer dystopi, eller ökar istället den positiva synen att man inte ska ge upp utan fortsätta kämpa?
Svar
Ja, jag tycker nog att man kan se åtminstone tendenser till en ökad kritik av just förtvivande respekt för personlig integritet och enskilda rättigheter, liksom av skilda former av fundamentalism, inte minst religiös men oberoende av religiös riktning. Samtidigt har just sådana inslag alltid funnits i sf, som ju väsentligen är en västerländsk, individualistiskt inriktad och i grundsynen liberal litteratur. Och förvisso verkar också de författare som skrivit om den här problematiken mena att vi definitivt inte får ge upp. Vilket också är en traditionell uppfattning inom sf.
Fråga
Det känns som om att det är mer vanligt med noveller inom sf jämfört med mainstream. Vad är det som gör sf så lämpad för novellformen?
Svar
Det svar som nästan alltid ges är att sf i hög grad är en idélitteratur, där grundskälet till att en berättelse alls skrivs ofta är att författaren vill presentera en viss, förhoppningsvis tänkbar eller möjlig ny idé. Och i många fall kan novellens kortare format göra det möjligt att starkare och mer koncentrerat lägga tonvikten vid just den nya idén. I någon mån stämmer säkert den tanken. Men parallellt är det ju också ett faktum att det inom sf-fältet fortfarande existerar en visserligen med åren minskande men fortfarande inte obetydlig marknad för noveller: det finns novelltidskrifter specialiserade på sf i många länder, och följaktligen finns incitament för författare att skriva också i korta format. Medan marknaden för andra slags noveller försvunnit i långt snabbare takt.
Fråga
Det är rätt vanligt att mainstream-litteraturen kan påverka människor politiskt eller ideologiskt. Inom sf finns begreppet conceptual breakthrough, men det känns som om det finns ett motstånd mot sf bland ”vanliga” läsare som gör att det är svårt att nå dem som är utanför fandom. Hur ska sf-författarna kunna nå ut till dessa?
Svar
Här tror jag inte på frågan.
Eller, alternativt, det finns flera olika sätt att besvara den.
För det första används många av sf:s idéer av författare som faktiskt skriver för och når en masspublik, och som bland annat av det skälet ofta inte räknas som ”riktiga” sf-författare. Dean Koontz, Stephen King, Michael Crichton och senast Dan Brown har bland många andra gjort precis så. Och via deras böcker når också jämförelsevis komplexa idéer ut till en mycket bred läsarkrets. Även om man för all del många gånger kan hävda att de här författarna dels förenklar många idéer, dels — det gäller framför allt Crichton — använder dem på ett sätt motsatt hur de används inom sf i övrigt, genom att till exempel välja att enbart använda potentiella utvecklingslinjer till att konstruera thrillerintriger eller som hot. Ett gott exempel är Crichtons roman Svärmen, som utgår från nanoteknologin: inom sf i övrigt har de flesta författare såvitt jag sett uppfattat nanoteknologin som en potentiellt revolutionerande teknologi, med förvisso faror men framför allt enastående potential. Crichton däremot utnyttjar den som monstrum i en skräckthriller.
För det andra stämmer det egentligen inte mer övergripande att sf inte skulle nå en stor publik. Självklart kan man diskutera hur man bör definiera ”stor publik”. Och i Sverige har förvisso ytterst få sf-titlar nått mer än enstaka tusental läsare. Men så är det ju inte i andra länder. På engelska finns vid det här laget inte så få sf-författare vars romaner lästs av en miljonpublik, från Asimov, Clarke och Heinlein till sådana nyare och ofta mer krävande som William Gibson. Enstaka titlar av i andra sammanhang kända författare når ofta mycket stor publik; här kan ett typexempel vara Carl Sagans Contact. Medan parallellt författare som vanligtvis inte skriver sf ibland lånar idéer och tematik ur sf, som exempelvis Philip Roth i sin senaste alternativhistoriska roman.
För det tredje påverkar sf genom att läsas just av personer som ägnar sig åt vetenskap eller teknologi, och i det avseendet påverkar sf förmodligen långt starkare än antalet inbitna sf-läsare normalt skulle antyda. Flera av de ledande bland de astronomer och radioastronomer som för över trettio år sedan drog igång SETI-projektet har sagt att en betydande inspirationskälla var James Gunns roman The Listeners från 1972, som beskrev just ett sådant projekt. Sf-tidskriften Analog skröt länge med att den kiosk som ensam sålde störst antal lösnummer av tidskriften var tiningsståndet inne på Cape Kennedy-området, där NASA-personalen arbetade. Och fortfarande — i själva verket kanske i högre utsträckning i dag än någonsin förr — är många av dem som skriver sf arbetande forskare, medan omvänt under de senaste tjugo åren ett antal sf-författare ingått som idégivare i framför allt amerikanska utredningar, rådgivargrupper åt rikspolitiker upp till presidentnivån, intervjuats i samband med vetenskapliga nyheter i radio och TV och på andra sätt fått gehör för sitt sätt att tänka.
Och för det fjärde, för att nu återkoppla till en tidigare kommentar, ägnar sig ju sf-författare i skilda länder åt skilda problemställningar. I Sverige har, som noterats, mycket sf haft just samhällelig eller politisk inriktning; mot den sortens spekulationer tycks att döma av till exempel P. C. Jersilds upplagor få läsare ha något att invända. Och Jersild är också förmodligen den svenske sf-författare vars synsätt lett till mest allmän debatt.
Fråga
Du kan kanske nämna 5 av dina favoritförfattare inom sf av idag för våra läsare.
Det är alltid svårt att begränsa sig så starkt. Men:
I den ”klassiska” sf-skolan är fortfarande Joe Haldeman och John Varley utmärkta och intressanta berättare som dessutom ofta — det gäller framför allt Haldeman — överrumplar och förnyar sig, både idémässigt och litterärt.
Bruce Sterligen tror jag är den viktigaste närframtidsinriktade sf-författaren under de senaste tjugofem åren. Hans romaner är litterärt imponerande, oerhört idérika och förankrade i en imponerande och mångfacetterad kunskap om dagens verklighet. Hans Schismatrix utkom i fjol äntligen på svenska; den bör ingen människa missa. Den boken är hans stora rymdepos och förmodligen den mest inflytelserika romanen inom sf-litteraturen under de senaste decennierna. Medan hans senare, tyvärr än så länge oöversatta romaner är betydligt mer jordnära och utforskar varierande, tänkbara men sinsemellan mycket olika scenarion för det närmaste seklet utveckling.
Bland de senast tillkomna författarna är jag mycket förtjust i ett par av de nya brittiska, kanske framför allt Ken McLeod, en skotsk författare som också fascinerande diskuterat den närmaste framtidens möjligheter och problem, och engelskan Justina Robson, en av de som just nu förnyar och fördjupar den gren inom sf som kallas ”den nya rymdoperan” — högteknologiska fjärrframtidsvisioner av ett slag som för tanken tillbaka till 1940- och 1950-talets sf, men som på nytt blivit centrala i formen.
Fråga
Vad kommer hända med Nova i närmaste framtiden?
Svar
När Nova utkom på 1980-talet var den från början tänkt som varannanmånadstidskrift men övergick efter ett par år till kvartalsutgivning. Under tiden från starten 1982 fram till nedläggningen 1987 kom totalt 21 nummer. Sedan dess har den tekniska utvecklingen gått snabbt och att publicera Nova i dag är rent hantverksmässigt oerhört mycket enklare. Men grundproblemet med en tidskrift av det här slaget är ändå detsamma: den tar tid att producera, och den tid som läggs ner på den är obetald. Följaktligen kan man krasst säga att vad som händer med Nova framåt först och främst beror på hur mycket tid jag har möjlighet att ägna åt den, och det i sin tur beror på vad jag kan tjäna på andra verksamheter.
I dagsläget emotser jag tyvärr inga större lotterivinster under överskådlig tid, bland annat eftersom jag inte köper lotter, och det betyder att ambitionen helt enkelt är att fortsätta som hittills. Vad prenumeranterna är utlovade är fyra 160-sidiga nummer om året. Eftersom tidskriften just nu dessutom har drabbats av försenad utgivning lär det bli ett eller två dubbelnummer bland de första tre årens inalles 12 nummer. Men jag räknar med att Nova ska vara ikapp sig till slutet av 2006 och att det 2007 ska kunna komma fyra ordinarie nummer.
Innehållsmässigt tror jag att den förändring som gradvis kommer att ske blir dels att Nova kommer att publicera en smula mer kritiskt material — essäer och analyser av science fiction ur olika perspektiv, dels och förhoppningsvis också att nya svenska författare kommer att dyka upp. Men förändringarna kommer knappast att vara så stora att läsarna inte känner igen tidskriften. Om inte annat är ju det man kan kosta på sig när man publicerar en tidskrift mer eller mindre ideellt att faktiskt göra den som man själv vill ha den. Självklart avspeglar Nova min personliga syn på sf och mina preferenser inom sf. Det kommer den att fortsätta att göra, i varje fall så länge det är jag som ger ut den.

Så långt John-Henri Holmberg. Vi tackar honom med glädje för intressanta svar kring Nova och science fiction för övrigt.

Nova har en hemsida för mer information — nova science fiction

Om Dr. Indie |
Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2006

Science Fiction-special

Intro till Blaskans Science Fiction-special

Intervjuer

Intervju med John-Henri Holmberg

Intervju med Maths Claesson

Allen Steele — Coyote, Coyote Rising & Coyote Frontier

Bertil Mårtensson i rymdens stjärnor och vintergatans sken

Bruce Sterling — Schismatrix

John Sladek — The Complete Roderick

Orson Scott Card — Ender’s Shadow, Shadows Puppets & The Shadow of the Hegemon

Robert Bloch — den mästerlige novellisten

Science Fiction-filmer vi inte glömmer

SF i själ och hjärta

Stanisław Lem — en av science fictionlitteraturens filosofer 1921–2006

Svenska science fiction-romaner

E.P. Thompson — Sykaosdokumenten, Richard Morgan — Woken Furies & John-Henri Holmberg — Cyberpunk: En antologi

Stefan Hammarén

Inte livet på den här planeten

Mysteriet Hammarén

Våren hör till bestyret

Stefan Whilde

Attraktionslagen gäller alltid — även vid fall av gonorré, cancer och självmord

Mer fett åt svensken

Thommy Sjöberg

Rinkeby bokmässa

Mikael Bäckman

Gräsligt värre

Astrid Boman

När upphör demokratin att gälla?

Nu rannsakar Sverige sig själv på grund av medlöperiet till nazismen under andra världskriget

Replikskifte angående ”Forskare som lobbyister?”

Tack!

Rolf Nilsson

Hemlösa drabbas av valfiske

Lars Bärtås

10cc

Konst

Moderna Museet — Moderna Utställningen utvalda av Magdalena Malm och John Peter Nilsson

Artiklar

Olof Palmes död för 20 år sedan och hans gärning

Tidskrifter

Sonic #28

Tecknade Serier

Den kompletta samlingen av Lucky Luke och tv-serien

Rocky IX

Böcker

Nio gånger Harold Pinter

Sten Berglind — Raggare: Rebellerna som skakade Sverige

Musik

Backyard Babies — People Like People Like People Like Us

Band of Horses — Everything All the Time

Barbro Hörberg — Gråt i gräset

Burt Bacharach — At this Time

Deathstars — Terminal Bliss

Deltahead — Deltahead

Donald Fagen — Morph the Cat

Dr. Indies musikmix

Eric Gadd — Eric Gadd & konsert på Nalen

Firefox AK — Madame Madame

Gomez — How We Operate

Josh Ritter — The Animal Years

Korta musikrecensioner XVII

LaGaylia — Head in the Clouds

Massive Attack — Collected

Ministry — Rio Grande Blood

Neil Young — Living with War

Pearl Jam — Pearl Jam

Queen — Return of the Champions

The Concretes — In Colour & Vapnet — Jag vet hur man väntar

The Greatest Hits of Philadelphia International — 20 Soul, Disco & Funk Classics

The Morning After — The Morning After

The Raconteurs — Broken Boy Soldiers

The Radio Dept. — Pet Grief

Yeah Yeah Yeahs — Show Your Bones

Filmer

På TV

Arrested Development

TV-serier X