Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Science Fiction-Special

SF i själ och hjärta

”Jag läser böcker.”

”Jaha, sånt gjorde jag som barn, men sen växte jag ifrån det.”

”Jag lyssnar på musik.”

”Jaha, sånt gjorde jag som barn, men sen växte jag ifrån det.”

”Jag ser på film.”

”Jaha, sånt gjorde jag som barn, men sen växte jag ifrån det.”

”Jag tycker om att gå på konstgalleri och titta på tavlor.”

”Jaha, själv kluddade jag med färgkritor när jag var barn, men sen växte jag ifrån det.”


Ovanstående skulle nog knappast någon komma på att rapa upp — inte sant?

Men nedanstående uppkast är däremot inte alltför ovanliga.

”Jag läser science fiction.”

”Jaha, sånt gjorde jag som barn, men sen växte jag ifrån det.”

”Jag läser tecknade serier.”

”Jaha, sånt gjorde jag som barn, men sen växte jag ifrån det.”

Detta nedlåtande och överlägsna synsätt är för mig en fullständig gåta. Att det finns böcker, musik, film och konst för barn, och motsvarande för ungdomar och vuxna är det ingen som ifrågasätter. Men när det gäller science fiction och tecknade serier verkar alltför många tycka att det är bara för barn och ungdomar. Självfallet finns det sf och tecknade serier för barn och ungdomar, men det finns även för vuxna — faktiskt.

Fredric Brown — De gröna männen.När jag berättar att den litteraturgenre som ligger mig varmast om hjärtat är science fiction brukar folk få nåt tomt i blicken och säga ”Jaha …”. Om jag sen frågar om de läst sf och i så fall om de kan nämna några författare eller titlar brukar de flacka med blicken ”Det var så länge sen så jag kommer inte ihåg.” Nåt annat som brukar sägas är ”Men handlar inte det bara om marsianer och andra rymdmonster?” Av alla de tusentals sf-romaner och noveller jag läst är det bara en som handlat om gröna marsianer De gröna männen (Martians, Go Home) av Fredric Brown. Vad beträffar BEM:s (Bug-eyed Monsters) kan jag på rak arm inte komma på någon som jag läst som specifikt handlat om dem. Är det månne sf-filmer som avses? Det producerades en hiskelig massa BEM-filmer på 50-talet, de flesta rent bedrövliga som sf betraktat, dock inte alltid utan viss charm vad beträffar skräck/katastrof. Det är väl kanske det som ställer till problem för folk i gemen. Hur ska man, om man inte läser sf, kunna bedöma om en film är god eller dålig sf? Star Wars är ett exempel på ”dålig” sf, Star Trek ett exempel på ”bra” sf. Som exempel kan jag nämna att jag anser att det inte är rimligt att ett rymdskepp startar från en planet, utan i stället bör det vara någon form av skyttel som transporterar varelser från planeten till ett rymdskepp som sedan far fram i rymden. ”Fäll ut vingarna i attackposition” … eh … va? För att inte tala om alla dånande explosioner och tjutande raketmotorer.

BEMs övergick efter andra världskriget från att betraktas som monster som måste utrotas till att bli varelser som nog hade sympatiska drag. Det är inte så lätt att vara ett monster som ingen tycker om.

Peter Nicholls — The Science Fiction Encyclopedia.Det finns självfallet goda och dåliga sf-romaner. Men varför döms sf-genren ut därför att det finns dåliga sf-romaner? Inte fasiken döms ”seriös” litteratur ut därför att det finns dålig sådan. God sf måste — liksom annan litteratur — uppfylla vissa grundkrav, vara plausibel, följa naturlagarna m.m. Det går till exempel inte att säga att i den här delen av universum gäller inte naturlagarna så därför … Likaså får man inte avbryta en berättelse för att förklara vad en ansible är t.ex. Förklaringen måste vävas in i berättelsen. Tänk er själva att ni läser en roman med följande text: ”Mannen kom hem från sitt arbete på flygplatsen, öppnade frysen och tog fram en kartong färdiglagad mat och satte in den i mikron. Han öppnade sedan kylen och tog ut en öl som han började dricka medan han kollade e-posten. När maten var klar satte han sig ned och åt den framför tv:n.” Om berättelsen ständigt avbryts för att ge en förklaring till vad flygplats, mikro, tv m.m. är skulle nog de flesta slänga boken i väggen. I en vanlig roman behövs det sällan en förklaring till vad vardagliga föremål är för något men detsamma gäller oftast inte sf, åtminstone inte när det gäller hardcore sf. Kraven för att uppfylla god sf är i mångt och mycket högre än för vanlig litteratur. När det gäller ”tänk om …” scenarier t.ex. så går det inte att bara ”hitta på” saker. ”Tänk om Tyskland hade vunnit andra världskriget, då skulle …” ja, hur skulle världen se ut? Skulle den skilja sig väldigt mycket från den vi har idag, eller skulle den påminna om denna? Det gäller att kunna extrapolera vad som skulle hända utan att försumma vare sig de psykiska eller fysiska teknologierna. Är det rimligt att …?

Brian W. Aldiss.En del kritiserar sf för att vara alltför teknisk och strunta i människors relationer. Inget kunde vara mer felaktigt. Det finns mängder av softcore sf som är minst lika intressant och tankeväckande som hardcore sf. J.G. Ballard och Brian W. Aldiss, vilka jag ständigt återkommer till, är ett par utomordentliga exempel på författare som verkligen skriver god sf, främst new wave och psykologisk sf. Deras romaner och noveller ställer frågor som stundtals är väldigt djuplodande om det mänskliga psykets alla vindlingar och irrgångar. En lustig sak angående Ballard är att han hade skrivit sf i drygt 30 år, men först i och med Solens rike — en ”vanlig” roman där han gör upp med sin barndom — blev han känd även utanför fandom.

Det finns mängder av subgenrer inom sf: hardcore, softcore, space opera, far future, near future, cybernetics (denna term skapades för övrigt 1947 av matematikern Norbert Wiener), outer space, inner space m.fl. Alvin Toffler skrev att sf ”by dealing with possibilities not ordinarily considered — alternative worlds, alternative visions — widens our repertoire of possible responses to change.”

En av många anledningar till att jag läser sf är att jag fascineras av det okända, det nya, det udda och det annorlunda. Jag läser fortfarande med nöje och behållning hardcore sf, far future och outer space, men mer och mer lutar jag åt softcore sf, near future och inner space. I och för sig är gränserna mellan dessa subgenrer flytande. Ursula K. LeGuin t.ex. kombinerar dem ypperligt i The Left Hand of Darkness, The Word for World is Forrest, The Dispossessed m.fl.

För några år sedan förmådde jag en tjej som ”inte läser science fiction” att läsa Vonda N. McIntyres Om Gräs och Dis och Sand (Dreamsnake) men hon blev bara irriterad över att kvinnan i romanen klarade av alla situationer hon hamnade i och att den var allmänt overklig. Hon rekommenderade istället Grottbjörnens folk (Clan of the Cave Bear) av Jean M. Auel. Jag läste denna roman och blev mäkta förvånad över att hon kritiserade den självständiga kvinnan Orm samtidigt som hon hyllade den självständiga kvinnan Ayla. Men, men, det kanske berodde på att Om Gräs… är klassad som sf …

John Clute & Peter Nicholls — The Encyclopedia of Science Fiction.En annan anledning till att jag läser sf är att saker och ting, frågeställningar, ideologier m.m. kan dras till sin spets. Till exempel tar A. E. van Vogt upp rätten till att bära vapen i sina romaner Vapenhandlarna från Isher (The Weapon Shops of Isher) och Väktarna från Isher (The Weapon Makers). ”Rätten att köpa vapen är rätten att vara fri.” ”Folket har alltid det slags regering som det vill ha. Då folket vill ha en förändring, måste det själv åstadkomma denna förändring.” ”Motsätt er inte med ord några legala handlingar som företas av myndigheterna. Låt helt enkelt bli att lyda dem.” Det som skiljer dessa vapen från andra är att de bara kan användas för försvar, man kan alltså inte mörda någon med dessa. Vill man använda vapnen för jakt, kan man bara göra det under den tid det är lagligt att jaga dessa djur. Dessutom kommer de personer som har makt i samhället överhuvudtaget inte in i vapenaffärerna, bara de som har rent mjöl i påsen gör det. Man kan få hjälp om man till exempel hamnat i ekonomiska bryderier. Om den som ställt till det för en handlat olagligt, då snokar vapenhandlarna fram fakta i målet. Men i grund och botten handlar det om hjälp till självhjälp.

Ytterligare en sak som gör sf så fascinerande för mig är att den tillämpar min livsfilosofis två lagar: ”Ingen kan garantera att det inte inträffar något oförutsett” och ”Ingenting är som det från början verkar vara.”

Dessutom är science fiction en av de få genrer där noveller fortfarande lever och frodas. Inget ont om romaner och romansviter, men litteraturen skulle nog vara betydligt andefattigare om inte novellen fanns. Tack o lov att Nova och DAST finns!

Nyfikenhet, ifrågasättande av gällande regler, aha-upplevelser, ”conceptual breakthrough” (jorden är inte platt) är också några av de saker som gör sf så läsvärt.

”Sf is pre-eminently the literature of the intellectually dissatisfied, the discontented, those who need to feel there must be more to life than this, and therein lies its maturity, which by a paradox can be seen as a perpetual adolescent yearning.”

Ett citat från den eminenta The Science Fiction Encyclopedia.

Något som god sf lyckas med är ifrågasättandet av människors nästan fanatiska besatthet av att sätta Människan — Homo sapiens — (och kanske framförallt den västerländska människan) i alltets mittpunkt. Alla värderingar, ideologier m.m. som skapats av människor är til syvende og sidst inte det allena saliggörande. Hur åskådliggör man till exempel en utomjordisk HILF (High Intelligence Life Form) sätt att tänka? Hur ställer sig Människan till dessa? James Tiptree Jr. (Alice B. Sheldon) lyckas förträffligt i sin novell Planen är kärlek, planen är döden (Love Is the Plan, the Plan Is Death) att visualisera en främmande intelligens sätt att tänka.

J.G. Ballard.J.G. Ballard är som sagt min absoluta favoritförfattare inom science fiction. Hans romaner och kanske framförallt hans noveller är skrivna på ett oefterhärmligt sätt. Ballard använder språket på ett ypperligt sätt och lyckas verkligen frammana irrvindningarna i det mänskliga psyket. Några exempel från My Dream of Flying to Wake Island. ”For some reason the noise of her light aircraft began to unsettle him, as if the furniture of his brain was being shifted around behind some dark curtain.” ”By some grotesque turn of fate, he had become the first astronaut to suffer a mental breakdown in space. His nightmare ramblings had disturbed millions of television viewers around the world, as if the terrifying image of a man going mad in space had triggered off some long-buried innate releasing mechanism.” ”After his release he resolved to make his world-wide journey, externally to Wake Island, and internally across the planets of his mind.”

Han tar även upp vanliga ämnen och vränger till dem på ett mycket personligt sätt. Till exempel hans The Assassination of John Fitzgerald Kennedy Considered as a Downhill Motor Race. ”Oswald was the starter. From his window above the track he opened the race by firing the starting gun. It is believed that the first shot was not properly heard by all the drivers. In the following confusion Oswald fired the gun two more times, but the race was already under way. Kennedy got off to a bad start. …”

Leta upp Ballards novellsamlingar och romaner och låt dig fascineras av hans språk och sätt att skriva. Som exempel på milt sagt annorlunda noveller kan jag nämna Answers to a Questionnaire som består av svar till okända frågor, Notes Towards a Mental Breakdown som består av fotnoter till en synopsis och The Index som är … ett index.

Brian W. Aldiss har med sin Barefoot in the Head skrivit en av de mest fascinerande romaner jag överhuvudtaget läst. Grundkonceptet: ett Europa sönderbombat av psykedeliska bomber och dess befolkning som raglar och rusar runt med sina bilar på multifiliga motorvägar. Romanens språk är helt enkelt enormt. Även hans Brothers of the Head med de siamesiska tvillingarna och deras sovande huvud(!) och deras fascinerande musik är väl värd flera läsningar. Andra romaner av Aldiss värda att nämnas är Hothouse, Greybeard, Cryptozoic (där tiden inte är vad vi tror den är), The Malacia Tapestry och Heliconia-sviten.

Philip K. Dick — Tidsskredet.Philip K. Dick är också en författare som dissekerar och undersöker det mänskliga psyket. Tidsskredet (Martian Time-Slip), Mannen i det höga slottet (The Man in the High Castle), Marsiansk mardröm (The Three Stigmata of Palmer Eldritch) och Glimmungs värld (Galactic Pot-Healer) är några exempel på läsvärda romaner.

Joe Haldeman tillhör definitivt mina favoritförfattare. I Det eviga kriget (The Forever War) kämpar soldater mot utomjordingar men kanske framförallt mot tiden och de relativistiska konsekvenserna. Veteranerna måste dessutom kämpa mot sina fördomar när nya rekryter dyker upp (från veteranernas framtid!) med helt andra sexuella läggningar bl.a. Dessutom måste soldaterna kämpa mot en alltmer ökande känsla av krigets meningslöshet. Så småningom lyckas människor och taurier kommunicera med varandra och frågorna som ställs ”Varför började ni med det här?” ”Gjorde jag?” sammanfattar verkligen detta och alla andra krigs meningslöshet.

Clifford D. Simak lyckas i sin roman Porten till stjärnorna (Way Station) frammana för mig essensen av ”sense of wonder” — en hisnande känsla i magtrakten jag får när jag läser den. Med rätta anses romanen vara en klassiker. Även Budskap från stjärnorna (A Choice of Gods) och Ring runt solen (Ring Around the Sun) är väl värda en läsning.

Wilson Tucker — Den långa tystnaden.Wilson Tuckers Den långa tystnaden (The Long Loud Silence) är en helt otroligt bra roman. Mycket realistiskt beskriver den ett USA där den östra delen bombats med bakteriologiska bomber och vad som händer människorna som är där när de försätts i karantän. Realismen fortsätter ända till det oundvikliga slutet.

När jag gick igenom min samling av sf insåg jag att det skulle vara alltför mycket rabblande av titlar och författare, så jag rekommenderar att ni införskaffar The Encyclopedia of Science Fiction ed. Peter Nicholls och John Clute. I och för sig har jag bara den första utgåvan från 1979 The Science Fiction Encyclopedia, men jag kan inte tänka mig att den senaste är något annat än ännu bättre. Detta uppslagsverk är så mycket mer än bara en lista över författare och deras verk. Den har ett antal alldeles utsökta essäer som på ett ypperligt sätt förklarar varför man ska läsa science fiction.

Dessutom ska ni självfallet prenumerera på Nova och DAST!

Några korta kommentarer

God läsning!

Om Mr. Snaggus |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2006

Science Fiction-special

Intro till Blaskans Science Fiction-special

Allen Steele — Coyote, Coyote Rising & Coyote Frontier

Bertil Mårtensson i rymdens stjärnor och vintergatans sken

Bruce Sterling — Schismatrix

John Sladek — The Complete Roderick

Orson Scott Card — Ender’s Shadow, Shadows Puppets & The Shadow of the Hegemon

Robert Bloch — den mästerlige novellisten

Science Fiction-filmer vi inte glömmer

SF i själ och hjärta

Stanisław Lem — en av science fictionlitteraturens filosofer 1921–2006

Svenska science fiction-romaner

E.P. Thompson — Sykaosdokumenten, Richard Morgan — Woken Furies & John-Henri Holmberg — Cyberpunk: En antologi

Stefan Hammarén

Inte livet på den här planeten

Mysteriet Hammarén

Våren hör till bestyret

Stefan Whilde

Attraktionslagen gäller alltid — även vid fall av gonorré, cancer och självmord

Mer fett åt svensken

Thommy Sjöberg

Rinkeby bokmässa

Mikael Bäckman

Gräsligt värre

Astrid Boman

När upphör demokratin att gälla?

Nu rannsakar Sverige sig själv på grund av medlöperiet till nazismen under andra världskriget

Replikskifte angående ”Forskare som lobbyister?”

Tack!

Rolf Nilsson

Hemlösa drabbas av valfiske

Lars Bärtås

10cc

Konst

Moderna Museet — Moderna Utställningen utvalda av Magdalena Malm och John Peter Nilsson

Artiklar

Olof Palmes död för 20 år sedan och hans gärning

Tidskrifter

Sonic #28

Tecknade Serier

Den kompletta samlingen av Lucky Luke och tv-serien

Rocky IX

Böcker

Nio gånger Harold Pinter

Sten Berglind — Raggare: Rebellerna som skakade Sverige

Musik

Backyard Babies — People Like People Like People Like Us

Band of Horses — Everything All the Time

Barbro Hörberg — Gråt i gräset

Burt Bacharach — At this Time

Deathstars — Terminal Bliss

Deltahead — Deltahead

Donald Fagen — Morph the Cat

Dr. Indies musikmix

Eric Gadd — Eric Gadd & konsert på Nalen

Firefox AK — Madame Madame

Gomez — How We Operate

Josh Ritter — The Animal Years

Korta musikrecensioner XVII

LaGaylia — Head in the Clouds

Massive Attack — Collected

Ministry — Rio Grande Blood

Neil Young — Living with War

Pearl Jam — Pearl Jam

Queen — Return of the Champions

The Concretes — In Colour & Vapnet — Jag vet hur man väntar

The Greatest Hits of Philadelphia International — 20 Soul, Disco & Funk Classics

The Morning After — The Morning After

The Raconteurs — Broken Boy Soldiers

The Radio Dept. — Pet Grief

Yeah Yeah Yeahs — Show Your Bones

Filmer

På TV

Arrested Development

TV-serier X