Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Krönika

Liten krönika om en resa

Hemma igen i lilla USA. Jag har varit över till det landet jag skriver så mycket skit om. Det tänker jag fortsätta med, skriva skit alltså.

Det finns inte så mycket gott att säga. Jo, människorna var artiga och trevliga åtminstone i Boston där jag vistades större delen av tiden. Boston är för övrigt den enda stad i världen där man kan åka efter Hay Way, med en infödd Bostonbo som guide, köra fel och hamna i ett bussgarage. I Boston tycker man att det är onödigt med vägskyltar och gatorna är under ständig ombyggnad.

Naturen var fantastisk. Havet, bergen, träden, allt var stort och mycket. De små städerna vi passerade på vår väg från New Ark till Lexington låg inbäddade i grönska. Jag undrar om det alls var möjligt att se dessa städer från luften.

Lexington är en universitetsstad, den också inbäddad i grönska. De är mest välsituerade människor som bor där. Jag frågade en medicine doktor om vad han ansåg om USA:s president och den politik han för. Han svarade att han skötte sitt arbete och att regeringen inte besvärade honom, därför besvärade han inte heller regeringen. I det demokratiska Lexington var de mer oroade över sin konservative guvernör.

Det är nämligen så i USA att regeringen inte har att göra med delstaternas sjukvård, skolor eller infrastruktur över huvudtaget. Det enda regeringen ska göra är att sköta utrikespolitiken dvs. som läget är nu, föra krig. De med pengar behöver heller inte skicka sina söner och döttrar för att bli slaktare eller för att slaktas.

Är du rik och frisk i USA kan du ha ett bra liv. Är du rik och blir sjuk kan du förlora allt.

Sjukskrivning existerar inte. Man använder sin semester till att vara sjuk. Räcker den inte till får man hoppas att man har så pass på kistbotten att man klarar sig. Nu har man faktiskt förbättrat tillvaron lite för de sjuka. Det går inte längre att avskeda någon på grund av sjukdom. Och är man utblottad kan man få hjälp från socialen så pass att man överlever, men så mycket mer är det inte. Jag träffade en kvinna på en järnvägsbänk. Hon hade en ryggskada och kunde inte längre arbeta. Jag pratade om sjukpension. Hon begrep inte alls. Hennes man arbetade därför kunde de klara sig.

Men de fattiga då, kanske ni undrar. Hur lever dom? Man ska inte vara fattig i USA och framför allt inte svart och fattig. De svarta i New Orleans som överlevde stormen Katarina har fortfarande inte fått hjälp av staten. De har inte arbeten eller bostäder. I stället har man satt in nationalgardet mot dem som kämpar för att överleva. Man mördar de som desperat försöker att klara sig i stället för att sätta in nödvändiga sociala resurser. En kongressledamot lär ha yttrat: Gud, gjorde det inte vi klarade av…

Ja, har man Gud på sin sida kan man väl begå vilka brott som helst.

Det finns numera en lag i USA som tillåter staten USA att utan bevis om brott arrestera utländska medborgare som byter flyg på USA:s mark. Man kan hålla dessa människor i fängsligt förvar på obegränsad tid. Man behöver inte heller anlita advokat eller förse den fängslade med humanitära behov såsom mat…

Ja, vad ska jag skriva. De orden jag vill pränta finns inte. Jag vill bara säga att de som tiger är lika skyldiga som de ondskefulla element som styr världen. En dag faller förlåten och allt uppdagas även för de minst seende. Då kan ingen säga: Vi visste ingenting. För man vet, men väljer den brottsliga tystnaden.

Abort är förbjuden nu i de flesta delstater. Men har man barn är det fult och snuskigt att amma dem. Jag såg de protesterande mödrarna. Dag ut och dag in satt de utanför en affär i Boston och ammade offentligt sina små. Det var en skön syn. Feta, rödbrusiga äldre gentlemän skyndade förbi med mungiporna nere vid knävecken.

New York var dock den mest intressanta platsen. Där träffar man mycket folk eftersom de flesta New Yorkbor vistas utomhus för det mesta. Lägenheterna är så små att de inte är platser att umgås i

Där fick jag veta av en man, att det bildats grupper i USA som kräver en oberoende utredning av dådet mot WTC. Jag fick en del nya fakta att lägga till de gamla (artikeln Kriget mot terrorismen är en bluff finns i Riktpunkt nr 9 2005 samt nättidningen Blaskan nr 12 2005)

Jag fick veta att ögonvittnet William Rodriques befann sig i den ena byggnaden på nedersta våningen när planet körde in i skyskrapan. Han berättade att han hört ca. tio explosioner och att det samtidigt som planet kraschade nittio våningar upp hördes en explosion på det nedre planet. Det finns ingen anledning att betvivla hans uppgifter. Han såg vad han såg. Han berättade vad han såg, omgående, utan att reflektera eller ens vid det tillfället fundera vem som skulle ligga bakom attacken. Han står nu på ”No flying list” och har förlorat sitt arbete.

En av de intellektuella i en av de städer jag besökte berättade att om man ifrågasatte ”Nine Eleven” betraktades man som terrorist.

Jag fick också veta att brandmästaren i New York hade protesterat mot att bevismaterial fördes bort från platsen. Stålbalkarna skickades till Kina för nedsmältning och omarbetning innan de var undersökta.

Annars är det väl ingen större skillnad mellan här och där. Vi här i lilla USA har ju vår egen ”little Bush Bodström” och våra egna terrorlagar. Vi har vår egen säkerhetspolis som medverkar till att människor skickas till tortyr till CIA:s hemliga fängelser i Rumänien eller Polen. eller rakt i armarna på Iraks interimregering och torterarna i Abu Ghraib.

Vår svenska polis har ju också börjat uppföra sig som amerikanska soldater. I brist på svart huva lindade de en tröja runt ansiktet på den gripne. Sedan klädde de av honom naken, förnedrade och misshandlade honom innan de slängde in honom i cellen. Givetvis var mannen muslim och dessutom oskyldig.

Ja, varför ska man åka över atlanten? Vi har ju allt här hemma som dom har.

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2006

Stefan Hammarén

Hammaréns lyxpost

Imponderabilierna, några

Thommy Sjöberg

Blågul turist i Berlin

Astrid Boman

Det stod Mossad på den bomben

Förväntningarna på media är att de ska rapportera nyheter

Liten krönika om en resa

Brevväxling med Regeringskansliet

Pertti Viljanen

The Alarm — tillbaks till rötterna!

Ljubomir T. Dević

Kriget mot terrorismen

Miss Vampyria

Stoned

The Omen (2006)

Konst

Kulturhuset i Stockholm: Envar — 264 konstverk till salu & Fotografins Hus på Skeppsholmen: Face to Faces

Norrtälje Konsthall: Frode Gundorf Nielsen

Artiklar

En liten kommentar kring Fidel Castros sjukdom och politik

Folkpartiet på hal is igen?

Israel och konflikterna

Varning: Moralisterna dyker upp igen

Essäer

Virginia Wolfs litteratur

Kommentarer

Dr. Indie kommenterar Libanonkrisen

Intervjuer

Intervju med Jonas Thente

Tidskrifter

Nova Science Fiction #7/8

ZERO Music Magazine #2 2006

Böcker

Johan Fornäs — Moderna människor (Folkhemmet och jazzen)

Korta bokrecensioner XXII

Neil Strauss — Spelet (En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap)

Backspegeln.

Jazz på svenska & Jazz på ryska

Musik

Borodin Quartet 60th Anniversary

Camera Obscura — Let’s Go out of This Country

Collected Day Dreamers: Music for Those Lazy Moments, Jan Johansson — Jazz på svenska folklåtar & Billie Holiday — The Complete Original American Recordings

Dr. Indies musikmix IV

Elvis Costello & Allen Toussaint — The River in Reverse

Front Line Assembly — Artificial Soldier

George Thorogood and The Destroyers — Hard Stuff

Give ’Em The Boot V

Håkan Hellström — Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat nåt blått

Hot Chip — The Warning

Ian Gillan — Gillan’s Inn

Johnny Cash — Ring of Fire: The Legend of Johnny Cash

Juni Järvi — Wherever Thou Art

Kalle J — Om du lyssnar noga

Keane — Under the Iron Sea

Korta musikrecensioner XIX

Lily Allen — Alright Still

Lo-Fi-Fnk — Boylife & ”(…and the JFG?)”

Mad Lee Riot — Please Do Not Reply We Contact You

Mark Knopfler & Emmylou Harris — All the Roadrunning

Ministry — Rio Grande Blood

Pharrell — In My Mind

Revolting Cocks — Cocked and Loaded

Rod Stewart — If We Fall in Love Tonight

Scott Walker — The Drift

Shooter Jennings — Electric Rodeo

The Essex Green — Cannibal Sea

The Hush Sound — Like Vines

Tom Petty — Highway Companion

TV on the Radio — Return to Cookie Mountain

Van Morrison — Pay the Devil

Voivod — Katorz & Napalm Death — Smear Campaign

Filmer

På TV

Dr. Indie om televisionen

Mat & Dryck

Fikaställe