Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Jazz

Jazz på svenska & Jazz på ryska

Jazz på Jan Johanssons vis

Skivbolag: Heptagon

Originalens utgivningsår: 1962 och 1967 och återutgiven 1995 som en cd-skiva innehållandes båda originalskivorna

1962 var alltså året då vi begåvades med inget mindre än jazz på svenska av Jan Johansson, vilket det var i dubbel bemärkelse. För få gånger hade man väl hört en så gränsöverskridande skiva. Jazz javisst, folkmusik johodå men vad blev det tillsammans? Unik och underbar musik naturligtvis. Stilblandningen var unik för sin tid, konceptet jazz och folkmusik var knappt påtänkt innan Jan Johansson kom på idén. Inledande spåret Visa från Utanmyra har nog inte gått helt obemärkt förbi, då det är välanvänt för olika ändamål som t.ex. temamusik till olika teveprogram (bl.a. dramaserien Hem till byn). Med andra ord, Jan Johansson satte en ny standard för jazz när han gav ut denna extremt nydanande skiva.

Skivan bygger egentligen på några få grundelement, avkläddheten och enkelheten är två av dessa. Ett sparsmakat arrangemang med enbart bas och piano ger ett nästan naket och ödsligt intryck som för att förstärka den svenska dysterheten i musiken. Enkelheten ger också utrymme för att ge instrumenten huvudrollen på ett helt nytt sätt. Pianot får smeka och viska om vart annat för att förmedla både känslor och toner samtidigt. Basen utgör naturligtvis stommen i musiken men får också utrymme att excelera under George Riedels kompetenta överseende. Med en slags torr strävhet räknar han in rytmen, men ger samtidigt en lektion i hur en basslinga fungerar när den ska förmedla en melodi. Resultatet väntar inte på sig, musiken får en fjäderlätt karaktär som gör att den lättar och flyger fram. Med en lätt bluesig anstrykning som komplement till jazzen får den ett intressant innehåll.

Ett annat element är mötet eller kollisionen beroende på hur man ser det. Jazz och folkmusik har inte så mycket gemensamt och borde vara oförenliga, men genom att plocka fram rätt låtar och arra dessa rätt hittar Jan Johansson hela tiden nya vägar. Musiken utmanar och smeker samtidigt genom skivans alla spår. För puritaner på båda sidor stängslet måste denna skiva varit ytterst utmanande för sin tid gissar jag. Men tråkigt nog för dessa tråkmånsar finns det människor som vi på Blaskan t ex som går igång på att man bryter mot både tabun, och kliver över osynliga och onödiga gränser.

Det tredje elementet som Jan Johansson använder för att lyfta detta mästerverk till genialitetens höjder är musikens inneboende själ som en ofärställd kraft som kan flytta berg. Raka låtar som kan stå som profilskapande i vilket sammanhang du vill, men ändå med en ren naturlighet likt rakryggade furor. Han gör detta genom att mejsla ut en unik profil för varje låt. Som hugget i granit för att ge extra tydlighet och med ett lätt penseldrag så sitter allt där med millimeterprecision. Trots att det kan låta som om allt var beräknande, sker allt tvärtom med en slags spontanitet som om allt var inspelat live i studio.

Tillsammans gör allt detta att jazz på svenska är en ren och oförstörd naturkraft som sparkar igång det mesta.

Jan Johansson.1967 kom den hett efterlängtade uppföljaren men den här gången med ryska förtecken. Jazz på ryska var ännu ett av dessa oväntade drag som överraskade alla utom möjligtvis de inblandade. Mellanåren mellan de två skivorna hade Jan Johansson spenderat med att spela in fler album och turnera flitigt. Han hade också redan då etablerat sig som kompositör till större verk för orkester. Ärligt talat håller denna skiva inte riktigt i samma klass som jazz på svenska, men därmed inte sagt att den är dålig. Problemet, om man nu ska tala om sådana, är att låtarna inte är riktigt lika starka. Inte heller vill låtarna med samma självklarhet lyfta utan det blir mer albatrosslikt. Trots min kritik är detta ingen dum skiva, tvärtom. En alnnan skillnad ligger i att denna gång var instrumenteringen rikare. Grunduppsättningen är som alltid Jan Johansson magiska fingrar på tangenterna, George Riedels ståbas-ekvelibrering och Egil Johansens taktfulla trummande, förutom dessa instrument finns på vissa spår ett tremannablås. Kanske är detta en del av de större problemen med jazz på ryska för i jämförelse med jazz på svenska har den förstnämnda förlorat den där lättheten som den senare präglas så mycket av. Borta är lättheten och avkläddheten. Kvar finns dock en väl genomförd platta med en omisskänlig touch av Jan Johansson. Den musikaliska biten är helt enkelt perfekt. Låtarna är hyfsade och har vad som behövs för att ge en högkvalitativ lyssning. Det som saknas däremot är magin.

Tyvärr slutade sagan Jan Johansson i November 1968 i en bilkrasch. Ett hårt slag var därmed utdelat mot hela jazzsverige. Visserligen överlevde musikformen, men en av dess stora förnyare hade tyvärr gått bort alltför tidigt. Jan Johansson stod dessutom inför ett eventuellt internationellt genombrott, då han hämtades upp till jazzhimlen. Kvar finns en stor musikskatt väl värd att utforska, särskilt den största skatten av dem alla jazz på svenska som än i dag framstår som mer än ett mästerverk. Jag vill nog påstå att den tillhör en av de där måsteskivorna i skivsamlingen. Enligt mig är jazz på svenksa en av de där skivorna som får en åtta på en femgradig skala, medan däremot jazz på ryska får nöja sig med en trea. Dags ändå att dra på sig spikskorna och listigt dra iväg till en välsorterad skivhökare och införskaffa detta ypperliga alster. Epigon har gjort en stor kulturinsats när man gett ut denna livsnödvändiga platta, så visa dina dolda jazzdiggartalanger och köp nu!

Dr. Da Capo

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2006

Stefan Hammarén

Hammaréns lyxpost

Imponderabilierna, några

Thommy Sjöberg

Blågul turist i Berlin

Astrid Boman

Det stod Mossad på den bomben

Förväntningarna på media är att de ska rapportera nyheter

Liten krönika om en resa

Brevväxling med Regeringskansliet

Pertti Viljanen

The Alarm — tillbaks till rötterna!

Ljubomir T. Dević

Kriget mot terrorismen

Miss Vampyria

Stoned

The Omen (2006)

Konst

Kulturhuset i Stockholm: Envar — 264 konstverk till salu & Fotografins Hus på Skeppsholmen: Face to Faces

Norrtälje Konsthall: Frode Gundorf Nielsen

Artiklar

En liten kommentar kring Fidel Castros sjukdom och politik

Folkpartiet på hal is igen?

Israel och konflikterna

Varning: Moralisterna dyker upp igen

Essäer

Virginia Wolfs litteratur

Kommentarer

Dr. Indie kommenterar Libanonkrisen

Intervjuer

Intervju med Jonas Thente

Tidskrifter

Nova Science Fiction #7/8

ZERO Music Magazine #2 2006

Böcker

Johan Fornäs — Moderna människor (Folkhemmet och jazzen)

Korta bokrecensioner XXII

Neil Strauss — Spelet (En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap)

Backspegeln.

Jazz på svenska & Jazz på ryska

Musik

Borodin Quartet 60th Anniversary

Camera Obscura — Let’s Go out of This Country

Collected Day Dreamers: Music for Those Lazy Moments, Jan Johansson — Jazz på svenska folklåtar & Billie Holiday — The Complete Original American Recordings

Dr. Indies musikmix IV

Elvis Costello & Allen Toussaint — The River in Reverse

Front Line Assembly — Artificial Soldier

George Thorogood and The Destroyers — Hard Stuff

Give ’Em The Boot V

Håkan Hellström — Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat nåt blått

Hot Chip — The Warning

Ian Gillan — Gillan’s Inn

Johnny Cash — Ring of Fire: The Legend of Johnny Cash

Juni Järvi — Wherever Thou Art

Kalle J — Om du lyssnar noga

Keane — Under the Iron Sea

Korta musikrecensioner XIX

Lily Allen — Alright Still

Lo-Fi-Fnk — Boylife & ”(…and the JFG?)”

Mad Lee Riot — Please Do Not Reply We Contact You

Mark Knopfler & Emmylou Harris — All the Roadrunning

Ministry — Rio Grande Blood

Pharrell — In My Mind

Revolting Cocks — Cocked and Loaded

Rod Stewart — If We Fall in Love Tonight

Scott Walker — The Drift

Shooter Jennings — Electric Rodeo

The Essex Green — Cannibal Sea

The Hush Sound — Like Vines

Tom Petty — Highway Companion

TV on the Radio — Return to Cookie Mountain

Van Morrison — Pay the Devil

Voivod — Katorz & Napalm Death — Smear Campaign

Filmer

På TV

Dr. Indie om televisionen

Mat & Dryck

Fikaställe