Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Intervju

Intervju med Jonas Thente

Jag har länge velat göra en intervju med Jonas Thente därför att han som kritiker sedan slutet av 90-talet på Dagens Nyheter varit den jag intresserad mig mest för. Jonas Thente har haft den bästa blicken för litteratur enligt min uppfattning. Så det är den bästa anledningen att helt enkelt fråga om hans perspektiv i olika frågeställningar.


Fråga
Du har varit dagskritiker sedan slutet av 90-talet på Dagens Nyheter. Eftersom kultursidan har haft prestige sedan 60-talet då Olof Lagercranzts skapade ett forum för en viss form av kulturradikalism. Så medför det traditioner och ett arv som måste förvaltas. Kan man säga att du arbetar i den andan som kritiker idag.
Svar
Ja, de där traditionerna ingår ju i territoriet. Kulturradikalismen är fortfarande den grundläggande hållning (i motsats då till kulturkonservatismen) som DN:s kultursidor försvär sig till och nya kulturchefer på något sätt måste förhålla sig till i installationsartiklarna. Några fasta definitioner finns inte, men jag tolkar kulturradikalismen — inom den litteraturkritiska sfären då — som kravet att inför varje företeelse (text) ställa egna frågor, snarare än att devot vidarebefordra gängse tradition. Ingår här gör också benägenheten att förhålla sig öppen och initiellt positiv till nya konstnärliga uttryck och tendenser, samt i görligaste mån piska fram dem.
Fråga
Det sägs att dagens yrkeskritiker har tappat den maktposition som man en gång i tiden hade som litterär smakdomare. Om man tänker på kritiker som Fredrik Böök, Erik Hjalmar Linder, Per Wästberg och Torsten Ekbom så fanns det väl ändå någon form av makt i deras yrkesroll som kritiker. Hur förhåller du dig till kritikerrollen i dag?
Svar
Ja det är den gamla borgerliga offentligheten som ju nästan inte fanns ens på Bööks tid, och som idag är helt upplöst. På den gamla goda tiden publicerades det åtskilligt färre böcker, så att var och en kunde ha uppsikt över hela fältet. Det är omöjligt idag. Den ordning mellan och inom konstarterna som rådde förr är uppbruten numera, vilket innebär att man bör kunna orientera sig inom och tvärs genom de traditionella konstarterna såväl som de populärkulturella uttrycken för att adekvat kunna bedöma och diskutera det enskilda verket. Men makt finns det fortfarande — en makt som är mer dold än den var tidigare. Positiva omdömen från dagstidningarnas kritiker leder till intresse från andra medier, såsom tv och radio, föredragsbokare, stipendiekommittéer, tidskrifter och så vidare.
Fråga
Som kritiker läser du och recenserar böcker från olika bokförlag. Det verkar finnas många nya förlag som kommer upp och utmanar dom stora förlagsbjäsarna. Vad anser du om alla små förlagen? Vilken plats fyller dom inom kulturlivet?
Svar
En allt viktigare plats. De mindre förlagen har ofta förläggare som bärs av en vision. Sådana förläggare blir allt sällsyntare på de stora och etablerade förlagen. Huvuddelen av dagens klassikerutgivning, översättningar och introduktioner av författarskap ligger i dag hos de mindre förlagen. Så småningom kommer även huvuddelen av de intressanta inhemska debuterna att ligga där.
Fråga
Ett ord som i alla tider dyker upp är begreppet förflackning eller att kulturlivet har blivit ytligt. Man anar ett värdekonservativt perspektiv under sådan kritik. Om man sitter som kritiker mitt i smeten på en kultursida så undrar jag hur du upplever svenska kulturdebatten i dags Sverige?
Svar
Jag följer den inte så noga. Inte den del av debatten som handlar om tjafs och bjäbb om populärkultur kontra finkultur i alla fall. Den är bara tragisk. Min uppfattning är att den debatten har hamnat i en mycket mörk återvändsgränd där en rad självutnämnda företrädare för det som kallas populärkultur kämpar en hård kamp för att upprätthålla skranken mot det de kallar finkultur. Varför det skulle vara så angeläget begriper jag inte, men jag tror att orsakerna kan förklaras psykologiskt snarare än estetiskt. Men visst — kulturlivet har nog blivit ytligare i det att ingen som bedömer till exempel litteratur behöver kunna så särskilt mycket om litteratur. Det var samma sak på 60-talet, när det räckte med tre betyg i statsvetenskap eller sociologi för att få recensera poesi i dagstidningarna. I dag räcker det att man har skrivit några krönikor om livmoderframfall, X-men eller britpop för att få tillträde. Kritikerns är det enda yrket där det snarast anses vara en nackdel att kunna någonting.
Fråga
Som följdfråga så undrar jag om vanliga människor kan känna sig delaktiga i den eventuella kulturdebatt som då och då blommar upp på kultursidorna. Jag får ibland känslan att den inte berör människor utanför kulturlivet, utan fungerar mest som navelskådande mellan proffsdebattörer. Hur skall man nå ut med relevanta debatter till läsarna och fånga intresset?
Svar
Proffsdebattörer blir ju oftast företrädare för var och ens olika åsikter och får väl ses som förmedlare för de olika ståndpunkterna. Och sanningen att säga: det är något annat om Horace Engdahl dissar Edith Södergran än om Lennart Bengtsson, mellanchef från Skövde gör det. Man kan väl nå ut till flera om man låter folk kända från tv debattera, men jag tror inte att det skulle leda till särskilt intressanta debatter. Jag ser heller inget självändamål att ”föra ut” debatten till fler än de som är intresserade av den — och de senare är faktiskt fler än man tror. I valet mellan kvantitet och kvalitet försvarar jag alltid det senare.
Fråga
Politik och konst kan i bästa fall inkluderas i varandra och konsten/litteraturen kan tillföra politiken en vital dimension i bästa fall. Hur förhåller sig svenska litteraturen till det politiska spelet. Finns det någon politisk litteratur som fångar in tidsandan som proletärlitteraturen kunde till exempel på 30-talet?
Svar
Inte riktigt. Proletärförfattarna var många och hade en stark politisk agenda. Men man får inte glömma att detta är sett i retrospektiv. Det tog trettio år innan den politiska arbetarrörelsen accepterade proletärförfattarna som sina. Istället umgicks modernisterna med realisterna och de publicerade sig i samma tidskrifter. Arbetarrörelsen ville hellre ha borgerliga romaner, så som de såg ut förr. Alltnog, när Ivar Lo och gänget slutligen togs till heders fanns det ett politiskt intresse av att föra ut litteratur och konst till hela landet. I dag har arbetarrörelsen övergivit detta och satsar istället på plasma-tv till alla.
Men all litteratur är alltid politisk. Det är bara det att politiken är så mycket mer komplicerad idag, och litteraturen svarar på det. Tidsandor finns det också ohyggligt många av. Ingen enskild roman kan samtidigt tala till alla subkulturer, intressen, grupper osv och fånga in dem i en enda fiktion. Men sammantagen utgör den — framför allt unga — svenska litteraturen en lägesrapport.
Frågar
Vilka egenskaper bör en god kritiker kunna ha för att tillföra någonting?
Svar
Det beror på vem som skall tillföras någonting. En enskild recension skall vara underhållning, journalistik, forskning, beslutsunderlag, bedömning, diskussion. Den skall sätta in det enskilda verket i ett större litterärt sammanhang och samtidigt behandla verket som en egen helhet. Den skall intressera läsare som aldrig läst en enda bok och samtidigt fånga litteraturprofessorerna. Den skall vara seriös och objektiv och samtidigt uppvisa den enskilda recensentens subjektiva åsikter och kunnande. På tretusen tecken.
Fråga
Nordens märkligaste författare Stefan Hammarén skriver artiklar för vår tidskrift. Därför undrar jag hur ser du på hans litterära skapande?
Svar
Hammarén är en sorts språklig naturkraft, eller en maskin om man väljer det. Jag tror att han, när han skriver, spontant producerar ett amfetaminliknande ämne som angriper språkcentrum. Jag tror att han på sikt kommer att bli resistent mot detta ämne, och att han då kommer att bli något mer än den sprudlande språkcollagist han är idag. Jag uppskattar honom mycket.
Fråga
Hur kommer det sig att du började skriva om litteratur?
Svar
En slump till stor del. Nordvästra Skånes Tidningar behövde recensenter medan jag läste littvet i Lund. Tillfrågad att skriva i några tidskrifter, upptäckt, rekryterad, GT, Sydsvenskan, därefter Göteborgs-Posten och så DN.
Fråga
Vad strävar du efter som kritiker när du ser på din yrkesroll och vad vill uppnå med din kritiska blick på det litterära fältet?
Svar
Jag är väl en sån där som envisas med att inte behålla mina kickar för mig själv, utan trakasserar omgivningen för att få alla att fatta hur coolt det är.
Fråga
Till slut: Dom flesta litteraturkritiker får alltid frågan om sina favoritförfattare. Så vi undrar istället om musiken i ditt liv.
Nämn fem nutida favoriter och fem äldre favoritmusikaliska anrättningar. Och varför dom är bra.
Svar
Okej, jag tolkar ”äldre” som jag vill:
Coil — för att de skapar stämningar som inga andra.
Laurie Anderson — Det går inte en dag utan att hennes komprimerade berättelser dyker upp.
Tuxedomoon — Det skall till amerikaner för att musikaliskt skildra Europa på ett så suggestivt sätt.
Pere Ubu — Pure genious.
How Do I — Danskt band som bara försvann.
Senare erövringar:
Godspeed You! Black Emperor — apokalyptika som ljudlandskap.
Wolf Parade — brustna röster och brusten musik faller jag alltid för.
Barry Adamson — obeskrivlig, svart crooner som monterar ner efterkrigstidens klanger och sätter dem samman på nytt, idag.
Shellac — argt.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2006

Stefan Hammarén

Hammaréns lyxpost

Imponderabilierna, några

Thommy Sjöberg

Blågul turist i Berlin

Astrid Boman

Det stod Mossad på den bomben

Förväntningarna på media är att de ska rapportera nyheter

Liten krönika om en resa

Brevväxling med Regeringskansliet

Pertti Viljanen

The Alarm — tillbaks till rötterna!

Ljubomir T. Dević

Kriget mot terrorismen

Miss Vampyria

Stoned

The Omen (2006)

Konst

Kulturhuset i Stockholm: Envar — 264 konstverk till salu & Fotografins Hus på Skeppsholmen: Face to Faces

Norrtälje Konsthall: Frode Gundorf Nielsen

Artiklar

En liten kommentar kring Fidel Castros sjukdom och politik

Folkpartiet på hal is igen?

Israel och konflikterna

Varning: Moralisterna dyker upp igen

Essäer

Virginia Wolfs litteratur

Kommentarer

Dr. Indie kommenterar Libanonkrisen

Intervjuer

Intervju med Jonas Thente

Tidskrifter

Nova Science Fiction #7/8

ZERO Music Magazine #2 2006

Böcker

Johan Fornäs — Moderna människor (Folkhemmet och jazzen)

Korta bokrecensioner XXII

Neil Strauss — Spelet (En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap)

Backspegeln.

Jazz på svenska & Jazz på ryska

Musik

Borodin Quartet 60th Anniversary

Camera Obscura — Let’s Go out of This Country

Collected Day Dreamers: Music for Those Lazy Moments, Jan Johansson — Jazz på svenska folklåtar & Billie Holiday — The Complete Original American Recordings

Dr. Indies musikmix IV

Elvis Costello & Allen Toussaint — The River in Reverse

Front Line Assembly — Artificial Soldier

George Thorogood and The Destroyers — Hard Stuff

Give ’Em The Boot V

Håkan Hellström — Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat nåt blått

Hot Chip — The Warning

Ian Gillan — Gillan’s Inn

Johnny Cash — Ring of Fire: The Legend of Johnny Cash

Juni Järvi — Wherever Thou Art

Kalle J — Om du lyssnar noga

Keane — Under the Iron Sea

Korta musikrecensioner XIX

Lily Allen — Alright Still

Lo-Fi-Fnk — Boylife & ”(…and the JFG?)”

Mad Lee Riot — Please Do Not Reply We Contact You

Mark Knopfler & Emmylou Harris — All the Roadrunning

Ministry — Rio Grande Blood

Pharrell — In My Mind

Revolting Cocks — Cocked and Loaded

Rod Stewart — If We Fall in Love Tonight

Scott Walker — The Drift

Shooter Jennings — Electric Rodeo

The Essex Green — Cannibal Sea

The Hush Sound — Like Vines

Tom Petty — Highway Companion

TV on the Radio — Return to Cookie Mountain

Van Morrison — Pay the Devil

Voivod — Katorz & Napalm Death — Smear Campaign

Filmer

På TV

Dr. Indie om televisionen

Mat & Dryck

Fikaställe