Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

Konsert

Accelerator — The Big One på Münchenbryggeriet

Det är mycket människor som rör sig på en begränsad yta med flera spelplatser därav Fylkingescenen är den klart sämsta då den alltid är så sabla trång när man skall masa sig in med en myriad av andra sugna indievänner. För jag njuter av den känsla av att man har detta Mecka för indievärlden för att kunna se vad som är spjutspetsen för musiken, då talar vi om den mest vitala scen för rockmusikens och dess subgenrer. The Big One är det som gäller för då kan vi se och ana vad mainstreamvärlden möjligen kan förstå och haka på i det bästa fallet. Men så är mainstream i regel mest skräp och ointressant om jag beskådar dess fält.

The Carter Family.Jag beundrar kreativiteten hos arrangörer och dess bokningar. Jag lyssnar på den överjordiska ålderdomliga folkmusiken från amerikanska Josephine Foster som låter som om det är inspelningar från Carter Familys 20-tal. Hon sjunger på ett speciellt sätt och får mig att tänka på klassiska 70-talets protestsångerska som Joan Baez. Det är ett märkligt trendigt sätt hon sjunger på då rösten går i flera dimensioner och i flera fraserande tonarter men återvänder till sitt väsens ursprung. Allt låter magiskt kring detta skogsvrå.

Ryskamerikanska Regina Spektor är judinna som mest tycks hamna i den cabaréstämningsmättade musiken från 30-talets Berlin. En avantgardistisk artist som jag blev knockad av när jag recenserade hennes senaste skiva. Hon gör den sortens musik som skulle kunna ha gjorts i New Yorks konstnärliga trender med dans och punkscenen i slutet av 70-talet. Hon är engagerad i det hon gör och försöker skapa en stark musik för att förföras av. Hennes enkla scenuppträdande är stor i det lilla. En synt och sin röst som enda instrument räcker oerhörd långt.

Amerikanska band som Spinto Band hade jag inte hörs talas om men deras lekfulla musik där dom dansande omkring på scenen fick mig att tänka ungefär så här: Dessa unga män med sina gitarrer. Men det var en rolig konsert som jag såg halva av. På slutet gör dom en cover på Dr. Rocks favoritgrupp The Motors Airport Lysande resultat säger jag i min värld. Jag hörde cirka fem låtar av The Jai Alai Savant från USA. Reggaeinfluerad punkbottnade låtar som får mig att tänka på The Clash och The Police i sina bästa stunder. Två okända band för min del men ack så roliga.

Amerikanska rapparen Atmosphere var också kul att se då hans alternativa musik får mig att visserligen dra mig till minnes Eminems rappartier. Men här blir det mera klubbstämning och ironiska lekar med ord och rim.

Jag blev djupt förälskad i engelska King Cresote som är arvtagaren till James Yorkstones folkrock. Deras briljanta låtar såg jag få liv och mening. Jag såg inte hela deras konsert, utan 90% av den. Men skickliga musiker och bra låtar blev en sanning att ta till sig.

Silver Jews — Tanglewood Numbers.Amerikanska band som Silver Jews och äntligen The Essex Gren på svensk mark och lyckan tillförs ännu en dimension i mitt liv. I Silver Jews härskar David Berman med musiker. Från början hade det ingått Pavementsångaren Stephen Malkmus och Bob Nastanovich men gruppens medlemmar kommer och går. Men här gör dom uramerikansk brötig stor stark rotrock och indiegrovkorniga majestätiska hymner. Så bra dom var när jag tappert med ett leende gick från spelningen.

The Essex Green gör som vanligt melankolisk indierock med countrystuck,. Det är varm och mjuk rock som verkligen gör mig lycklig på så många sätt. Jag gillar deras puttriga välkokande cover på Up the Country Dom är fortfarande en av indievärldens främsta gunstlingar under 2000-talet.

Till sist äntligen den store Jack White från White Stripes och Brendan Benson (En älskling för indiefolket) och två av medlemmarna i garagerockbandet The Greenhornes utgör projektet The Raconteurs. Jag recenserade deras skiva i våras i Blaskan. Men herregud vilken spelning dom gjorde i Stockholm. Världen var så mycket finare och rocken blev räddad då punkrötterna blandad med garagerock gör mig så jävla lycklig. En kille i publiken sade till mig att det påminde honom om 70-talets tidiga rock, typ Deep Purple då bandet använder en klassik orgel. Psykedelisk rock varvad med progressiva tendenser, tja, varför inte kan lägga det som referens. Men förbannad bra var det i alla fall.

Jag skippade Artic Monkey och tyvärr Hot Chip men undertecknad blev trött i fötterna och vandrade hemåt i denna fantastiska sommarkväll i juli.

Ett litet ps: Jag såg Dregen och en kille som påminde mig om Rodde i The Infinity Mass stå framför mig i folkhavet.

Om Dr. Indie |

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #8 2006

Stefan Hammarén

Hammaréns lyxpost

Imponderabilierna, några

Thommy Sjöberg

Blågul turist i Berlin

Astrid Boman

Det stod Mossad på den bomben

Förväntningarna på media är att de ska rapportera nyheter

Liten krönika om en resa

Brevväxling med Regeringskansliet

Pertti Viljanen

The Alarm — tillbaks till rötterna!

Ljubomir T. Dević

Kriget mot terrorismen

Miss Vampyria

Stoned

The Omen (2006)

Konst

Kulturhuset i Stockholm: Envar — 264 konstverk till salu & Fotografins Hus på Skeppsholmen: Face to Faces

Norrtälje Konsthall: Frode Gundorf Nielsen

Artiklar

En liten kommentar kring Fidel Castros sjukdom och politik

Folkpartiet på hal is igen?

Israel och konflikterna

Varning: Moralisterna dyker upp igen

Essäer

Virginia Wolfs litteratur

Kommentarer

Dr. Indie kommenterar Libanonkrisen

Intervjuer

Intervju med Jonas Thente

Tidskrifter

Nova Science Fiction #7/8

ZERO Music Magazine #2 2006

Böcker

Johan Fornäs — Moderna människor (Folkhemmet och jazzen)

Korta bokrecensioner XXII

Neil Strauss — Spelet (En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap)

Backspegeln.

Jazz på svenska & Jazz på ryska

Musik

Borodin Quartet 60th Anniversary

Camera Obscura — Let’s Go out of This Country

Collected Day Dreamers: Music for Those Lazy Moments, Jan Johansson — Jazz på svenska folklåtar & Billie Holiday — The Complete Original American Recordings

Dr. Indies musikmix IV

Elvis Costello & Allen Toussaint — The River in Reverse

Front Line Assembly — Artificial Soldier

George Thorogood and The Destroyers — Hard Stuff

Give ’Em The Boot V

Håkan Hellström — Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat nåt blått

Hot Chip — The Warning

Ian Gillan — Gillan’s Inn

Johnny Cash — Ring of Fire: The Legend of Johnny Cash

Juni Järvi — Wherever Thou Art

Kalle J — Om du lyssnar noga

Keane — Under the Iron Sea

Korta musikrecensioner XIX

Lily Allen — Alright Still

Lo-Fi-Fnk — Boylife & ”(…and the JFG?)”

Mad Lee Riot — Please Do Not Reply We Contact You

Mark Knopfler & Emmylou Harris — All the Roadrunning

Ministry — Rio Grande Blood

Pharrell — In My Mind

Revolting Cocks — Cocked and Loaded

Rod Stewart — If We Fall in Love Tonight

Scott Walker — The Drift

Shooter Jennings — Electric Rodeo

The Essex Green — Cannibal Sea

The Hush Sound — Like Vines

Tom Petty — Highway Companion

TV on the Radio — Return to Cookie Mountain

Van Morrison — Pay the Devil

Voivod — Katorz & Napalm Death — Smear Campaign

Filmer

På TV

Dr. Indie om televisionen

Mat & Dryck

Fikaställe